VO2 max
Det maximala syreupptaget används som ett mått på kroppens förmåga att bilda energi med hjälp av syre.
VO2 max mäts i liter syre per minut.
En liten kropp behöver mindre energi för att förflytta sig framåt medan en stor kropp behöver mer. I idrotter där man bär sin egen vikt är det därför vanligast att man uttrycker VO2 max i förhållande till kroppsvikten, det vill säga mätt i liter syre per minut och kilo kroppsvikt.
I studier har man sett att musklerna kan ta upp mycket mer syre än vad hjärtat klarar av att pumpa ut och därför antas den begränsande faktorn för VO2 max vara hjärtats förmåga att pumpa ut blodet.
På en del ställen då man läser om träning anges intensiteten i VO2 max och inte i procent av maximal hjärtfrekvens - därför kan det vara bra att ha lite koll på hur dessa förhåller sig till varandra.
Procent av maxpuls procent av VO2 max
50 = 35
70 -80 = 50-75
80-90 = ca75- 85
90-100 = 85-100

Puls
Vid varje hjärtslagpumpas en viss mängd syrerikt blod ut.
Beroende på hur mycket blod som pumpas ut vid varje slag, hur mycket syre varje gram blod innehåller samt hur väl det utnyttjas i muskeln så avgörs hjärtats frekvens. Eftersom ett visst arbete kräver en viss mängd syre så kommer ditt hjärta att slå med lägre frekvens vid samma arbete, ju bättre aerobt tränad din kropp är.

Vilopuls
Vilopulsen är det antal slag som hjärtat slår i vila. Eftersom kroppens behov av syre är det samma oavsett om man är tränad eller ej så kommer vilopulsen att sjunka ju mer uthållighetstränad man är. Under en träningsperiod kan det vara skoj att mäta sin vilopuls regelbundet för att få ett kvitto på att träningen verkligen gett något.
Vilopulsen bör mätas på morgonen när du vaknar och kroppen befinner sig i fullständig vila. Se till att du har en klocka tillgänglig. Lättast är det att mäta pulsen med en pulsklocka men det går också bra med en klocka med sekundvisare. Mäter man manuellt känner man pulsen lättast med pekfingret på sidan av halsen. Smidigast är i så fall att mäta i femton sekunder och sedan gångra med fyra. Det kan då vara bra att göra mätningen två gånger så att man är säker på att man räknat rätt.
Skriv upp resultatet och gör om samma mätning, på samma sätt nästa gång du kollar vilopulsen. Går man från att vara otränad till att börja träna brukar man ganska snabbt se en minskning av vilopulsen.
Förändringar och då oftast höjningar av vilopulsen kan också vara ett tecken på att något inte står rätt till. En förkylning, överträning, för lite sömn och för mycket stress kan vara orsaker till en höjning av vilopulsen.

Maxpuls
Det maximala antal slag som hjärtat kan slå,maxpulsen, är till skillnad från vilopulsen, svår att påverka. Den är snarare genetiskt bestämd och minskar med åren. För att beräkna sin maxpuls kan man använda sig av diverse formler. Den vanligaste och mest använda är den där man tar 220 minus ålder. Oavsett vilken formel man använder sig av så ger det bara en grov uppskattning om ungefär var maxpulsen ligger. Den verkliga maxpulsen har i studier visat sig variera avsevärt i grupper av individer i samma ålder och man får räkna med att det verkliga värdet kan ligg a25 slag upp eller ner från det beräknade värdet. Om man skall ha någon riktig nytta av pulsbaserad träning krävs att man vet sin exakta maxpuls. Ett test av denna kan göras på testklinik, men det kan också testats på egen hand. Om man skall testa på egen hand är det viktigt att man vid testtillfället är fullt frisk samt att man testar sig i den gren man ska träna i. Maxpulsen är nämligen grenspecifik och en maxpuls på 200 i cykel behöver definitivt inte betyda det i löpning.
Ett sätt att testa sin maxpuls i löpning är att leta upp en ganska lång backe som inte är för brant. Jogga i femton minuter som uppvärning. Jogga sedan upp för backen en gång. Den andra gången accelererar du hela vägen upp, under cirka tre, fyra minuter till dess att du känner att du inte kan ta ett steg till. Kolla klockan precis innan du slutar springa. Den siffra du ser stämmer oftast så när som på några slag in på din faktiska maxpuls.

Mjölksyratröskel
Mjölksyra bildas hela tiden under arbete, men ju hårdare du tar i desto mer mjölksyra kommer att bildas. Den transporteras hela tiden bort av kroppen och omvandlas till ny energi. Vid en viss intensitet så kommer mjölksyraproduktionen att vara större än borttransporten och mjölksyra ansamlas då, vilket gör att muskelns pH-värde sjunker och detta gör att den får svårare att jobba. Benen stumnar.
Mjölksyratröskeln är den punkt precis innan mjölksyra produceras i högre grad än vad den transporteras bort. Med aerob träning för bättras förmågan att transportera bort mjölksyran och du kommer att kunna springa snabbare, med en högre puls utan att benen stumnar.

Mjölksyratröskeln infaller någonstans mellan 60-95 % av maximal hjärtfrekvens, beroende på hur tränad du är. Man har mycket att tjäna på att höja sin mjölksyra tröskel. Tänk dig själv vilken stor skillnad det är på att springa på 60 % av max och 95 % av max när benen börjar stumna.
För att höja sin mjölksyra tröskel bör man träna precis under, över eller på sin tröskelnivå.
Träningen kan utföras som snabbdistans eller intervaller.
Exempel på intervaller kan vara 4x 6 minuter med 2 minuters vila eller 10 x4 minuter med en minuts vila. Vilan bör vara aktiv, och pulsen bör sjunka till cirka 70 % av max hjärtfrekvens. Om du måste vila längre för att hålla uppe intensiteten har du troligen kört för hårt och bör sänka farten lite i kommenade intervaller. Träningen bör också utföras grenspecifikt eftersom att anpassningen sker perifert det vill säga lokalt i de muskelfibrer som engageras.
För att ta reda på vad man har för mjölksyratröskel kan det var en god ide att testa sig på någon av landets testkliniker. Man kan också som löpare springa en mil så fort man kan i jämnhög hastighet och sedan räkna ut sin kilometerhastighet och snittpuls. Troligen har man då legat strax över sin mjölksyratröskel. Observera att man liksom när man tränar här bör testa sig grenspecifikt.