Snön breder ut sig över större delen av Sverige och många löpare funderar över om det går att byta ut löpningen mot skidåkning. En av Sveriges främsta löpare genom tiderna Jonny Danielson, då tävlande för Kvarnsveden men nu engagerad i Dala-Järna, kom en gång från skidåkningen till löpningen. Marathon.se undrade om Jonny, som i sin karriär var i OS final på 5000 m och fortfarande innehar det svenska rekordet på 10000m med sina 27.55.74, använde skidåkningen som en del i sin löpträning vintertid. Marathon.se ringde upp Jonny för att se hur det låg till.

Hallå Jonny, hur är det nuförtiden?
– Jo det är bra, jag håller igång så mycket jag hinner. Periodvis lite mer. Jag har ett stillasittande jobb så jag behöver komma ut och röra på mig.

Vad jobbar du med?
– Jag jobbar på Åkerströms som är specialister inom trådlös kommunikation och radiostyrning. Vi utvecklar och producerar produkter för radiostyrning av t.ex. industrikranar.

Hur håller du igång?
– Det blir både lite löpning och även skidåkning. Jag är engagerad i skidklubben, Dala Järna, och sen springer min son Emil som nu är 15 år.

Du har en fantastisk meritlista som löpare, men kommer i grunden från skidåkningen?
– Ja, i ungdomsåren var det mest skidor och orientering som gällde. Det föll sig naturligt eftersom min brorsa elitsatsade på skidåkningen. (storebror är 1995 års Vasaloppsvinnare Sven-Erik Danielsson) Men efter jag fyllt 20 blev satsningen mer på löpningen.

När det var vinter hur löste du då träningen som ändå var riktad mot just löpning?
– Ja, jag åkte ganska mycket skidor på vintrarna, det blev naturligt eftersom jag hade skidgrunden.
– Jag höll igång löpningen hela tiden men många av åren som löpare var det väldigt snöfattiga vintrar även här i Dalarna och då blev det naturligt mer löpning även vintertid.

Men de pass du körde på skidåkningen, vilken typ av pass var det?
– Överhuvudtaget var det mängdträningsfilosofi som gällde på den tiden, vilket gjorde att man körde mycket lång lugn distans på skidorna. Jag körde nästan aldrig intervaller på skidorna utan det blev via löpningen, där jag la in ett par riktiga kvalitetspass i veckan.

Om du skulle rekommendera någon idag, som har fokus på löpningen, ett upplägg på skidor hur skulle de se ut?
– Det är säkert bra att köra intervallbetonat på skidor också, speciellt om man har några skadebekymmer som är löprelaterat. Skidåkning i tuffare tempo är ett bra sätt att få tryck på hela syreupptagningsbiten.
– Jag körde mestadels lugn distans på skidorna och det tror jag är bra träning även för en löpare, men jag ser ingen nackdel med intervaller på skidor.

Men hur ska man tänka gällande tekniken på skidor som löpare?
– Tekniken har blivit helt annat nu än när jag körde skidor. Precis i brytningen när jag inriktade mig mer mot löpning kom skate in. Då såg banorna annorlunda ut och det var mer diagonalåkning och det var aldrig snack om att man skulle staka ett helt lopp som man gör idag.

Tror du att ”dåtidens teknik” med diagonal åkning var bättre för löparen rent träningsmässigt?
– Ja det tror jag, åtminstone på träningsnivå. Samtidigt så kan man ju åka skidor på samma sätt idag som man gjorde förr för att få skidåkningen som ett bra komplement till löpningen. – Däremot tror jag det är svårare att kombinera dagens skidor på elitnivå med löpning på ett bra sätt. För skidåkarna har det kommit in andra moment idag istället för löpning. Det till exempel många som tränar på cykel istället för löpning som man gjorde mer förr. Men visst finns det skidåkare även idag som tränar mycket löpning också.

Din son Emil är duktig ungdomslöpare, kan han kombinera skidor och löpning precis som du gjorde?
– Ja han kör både lite skidor och löpning. Så det blir även lite tävlingar på skidor. Han är mer åt den gamla typen av skidåkare, utan så mycket överkropp, så jag tycker att det går bra att kombinera träningsformerna.

Om vi lämnar skidåkningen och tittar tillbaks hur du tränade på vintern, blev det löpningen ute eller på löpband vintertid?
– När det gällde kvalitativ löpning blev det en del löpband, man vanlig distanslöpning sprang jag sällan på bandet.

Hade du några favoritpass på bandet?
– Favorit och favorit, men standard var tusingar med kort vila. Visst hade jag andra variationer men just detta pass återkom ofta på vintern.

Finns det nått i din träning som elitlöpare som du i efterhand skulle ändra på?
– Ja, det finns ganska mycket men framförallt fick jag ju problem med skador och det skulle jag skött annorlunda. Jag skulle tagit hand om skadekänningar i ett tidigare skede. Löparskador kommer oftast smygande och då tyckte jag att jag hanterade det bra, men om jag ser tillbaks skulle jag lyssnat på kroppen tidigare.

Om du ser tillbaks på din egen elitkarriär vad är ditt bästa minne eller merit?
– Oj, ja det finns mycket. Rent resultatmässigt är det väl kanske när jag var femma på EM 1990 och när jag gick till final på OS 1988. Överhuvudtaget var det 3000 och 5000 meter som var mina bästa distanser även om jag råkar ha svensk rekord på 10000 meter. Det ser väl inte jag som ett av mina bättre resultat även om det är det som folk nu kommer ihåg.

Du håller ju fortfarande igång, blir det att du fortfarande tävlar också?
– Inte tävlar direkt men det händer att jag är med på något lopp ibland men mest lokalt. I somras var jag faktiskt med på Midnattsloppet. Det var döttrarna som nu är 20 och 18 år som skulle springa så dom lockade med mig. Det var riktigt kul.

Vem blev bäst i familjen?
– Ja, det var nog jag även om tiderna inte är som förr. (reds anmärkning så sprang Jonny Midnattsloppet på 37.21)

Marathon.se tackar för pratstunden och hoppas att intervjun kan inspirerar löpare till skidträning med den ”gamla tekniken”.

• Se Jonnys meriter på wikipedia