Så här klarar du ett ultralopp

Marija Vrajic och Nikolina Sustic, vana ultralöpare från Kroatien blev etta och tvåa i Stockholm Ultra 100 km 2015.

Att träna för ett ultralopp är som att träna för ett maraton, fast mer. Det man främst behöver tänka på är att träna långt och långsammare än vad man gör till ett maratonlopp. Men variationerna är förstås stora. En del tränar precis som en maratonlöpare i veckorna, men springer gärna 50-60 kilometer på lördagen och minst lika långt på söndagen, det vill säga ultralånga långpass.

Andra ultralöpare gillar att tävla på maraton och ofta, gärna två dagar i rad och det ger också mycket bra träning till ultralopp.

Hur man lägger upp träningen är förstås individuellt beroende på målsättningen med ultralöpningen. En del vill klara 100 kilometer under åtta timmar, medan andra njuter av att klara den på tolv timmar. Samma gäller tidsloppen på 24 timmar, där man själv kämpar för ett eget mål, det kan vara att man ska vara på banan hela tiden eller att man ska klara ett visst kilometer-antal.

Tre till fyra ultralopp per år med bra resultat är rimligt att klara av. Däremellan kan man springa halvlånga lopp (långpass) som träning.

För många kan 4,2 mil vara mentalt jobbigt att tänka sig att springa. Hur är det då inte med 100 kilometer eller 24 timmar? Hur ska man tänka för att klara av ett ultralopp?
Där är det nog ingen större skillnad mellan en maratonlöpare och en ultralöpare. Tankarna kanske vandrar till någon som finns vid målet, det finns alltid perioder som är jobbiga för alla. Tjusningen kan vara att vara helt nere i källaren och sedan kunna komma tillbaks och känna att det går lättare senare i loppet. Precis som på maran, fast ännu mer extremt.

Vilka problem kan kroppen då råka ut för under ett långt och påfrestande ultralopp?
Vätskebrist är vanligt och salt/mineralbrist är också vanligt och att man får ont lite varstans tillhör också vardagen inom ultran, fötterna kan svullna upp. Efteråt kan man må illa på grund av ovan nämnda problem, matlusten försvinner ett tag, ömmande ben och smärta i övriga kroppsdelar är också vanliga symptom. Tillfälligt kan man också få problem med att hålla inne maten/vätskan.
Efter några lopp så vänjer man sig med att springa genom natten. Man ska vara medveten om att det kommer svackor. Svackorna kan vara väldigt känsloladdade och då är det lätt att bryta om man inte är van. Det är viktigt att hålla humöret upp under loppet. Dela in loppet i små tidsdelar. Till exempel under ett 24-timmars lopp så kan 30 minuters-delar vara bra som sen ger 6-timmars-delar.

För dig som vill ha en riktig hård utmaning och egentligen se vad du är kapabel att klara av under optimal påfrestning. Ja, då kanske ultralöpning är något för dig. Och skulle det visa sig att ett ultralopp är för tufft, då har du ändå fått rejäl träning för att klara ett vanligt maratonlopp.