Då man tittar på världsrekordtider på både distanserna 100 meter och 10000 meter så ser man att de bästa tiderna görs av 25-35 åringar. Sedan går det utför.

Varför springer vi egentligen långsammare med åldern?
När det gäller prestationer inom uthållighetsidrott så brukar man tala om tre avgörande faktorer:
Arbetsekonomi (löpekonomi), laktattröskel och maximal syreupptagningsförmåga- VO2 max.

Med löpekonomi menar man vilken syreförbrukning en individ har vid en viss submaximal intensitet alltså hur effektivt man löper. En ökad ålder betyder inte en försämrad arbetsekonomi och försämrade tider och resultat kan inte förklaras av en försämring i löpekonomin.

Mjölksyratröskelnivån är den intensitetsnivå där mjölksyra ackumuleras i muskler och försvårar deras arbete. Ju högre intensitet man kan hålla innan tröskeln är nådd, desto bättre.
Om man definierar mjölksyratröskelnivån som den procent av VO2 max man klarar av att springa på utan att mjölksyra ackumuleras så förändras inte heller denna med åldern.

Lägre maxpuls
Maxpulsen sjunker och hjärtats slagkraft minskar däremot med åldern. Detta gör att hjärtat inte kan pumpa runt lika mycket blod. Musklernas syreupptag minskar också eftersom de små blodkärlen runt musklerna inte klarar av att föra över lika mycket syre till muskeln. Detta tillsammans gör att det maximala syreupptaget VO2 max, minskar.
Den maximala syreupptagningsförmågan sjunker med ungefär 10 % per decennium efter 25 – 30 års ålder och detta verkar vara den största orsaken till att prestationsförmågan sjunker med åldern inom uthållighetsidrott.

Det som händer kroppsligt är, förutom ovanstående faktorer, att vi blir kortare på grund av att kotorna pressas samman och skelettets mineralinnehåll minskar.
Vi får en sänkt basalmetabolism och en sämre förmåga att förbränna fett. Kroppens fettfria massa minskar, medan andelen fett ökar. ·
Vid ungefär 60 års ålder börjar antalet muskelfibrer att minska och storleken på de som finns kvar minskar också samtidigt som det lagras mer fett och bindväv inuti muskeln.
Känsligheten för uppbyggande signaler och frisättningen av tillväxtfaktorer i blodet är sämre hos äldre jämfört med yngre, vilket gör det svårare att öka i muskelmassa. Även balansen och koordinationen försämras liksom rörligheten.

Ovanstående beror som sagt troligtvis inte bara på det biologiska åldrandet i sig utan också det faktum att vi oftast med åldern lever ett mera stillasittande liv och drar på oss fler skador som gör att man inte kan träna. Motivationen kanske inte heller är densamma och vi har kanske andra mål med träningen (hälsa istället för prestationsmål).

Faktum är att den prestationsförsämring som inträder hos maratonlöpare efter 25 - 30 års ålder förmodligen till största delen beror på ett mera inaktivt liv och det biologiska åldrandet verkar hos långdistanslöpare, enligt de senaste studierna gjorda på detta område, faktiskt inte ta ut sin rätt förrän efter femtio.

Det är aldrig för sent att börja träna
ALLA, gammal som ung får positiva effekter av fysisk aktivitet och träning!
Då man blir äldre kan det vara värt att tänka på en del saker:
- Kroppen återhämtar sig långsammare med åldern, ta hänsyn till detta och lägg in mera vilodagar.
– Rörlighetsträning och balansträning är viktigt då vi blir äldre, för att behålla rörligheten och balansen och på så vis motverka att skador uppstår.
- Styrketräna regelbundet för att motverka svagare muskler.
- Värm upp noggrant, ju äldre man är ju längre tid tar det för kroppen att komma i gång.