Världens nordligaste maratonlopp är tufft.
Men roligt.
- Det blev en väldigt kamratlig stämning bland löparna. Man hejade på varandra under vägen, och åskådarna längs banan var också entusiastiska, berättar Jenny Danielsson, 32.
En bra skjuts för löparna eftersom totala åskådarantalet under hela maran väl motsvarar det antal som hejar på under 50 meters löpning i Stockholm, Och då ska man ha klart för sig att de åskådarna inkluderar alla turister som av en ren slump promenerade förbi en eller annan maratonlöpare.

Marie-Louise Ek från Heleneholms IF vann damklassen på 4.03.51, och Danielsson från Jarvis HK (klubben är döpt efter en hamster!) löpte in på 4.12.52 och en andraplats. 44 löpare ställde upp i maran, och segraren Tomas Kadlas segertid 3.15.45 hade ju, som synes, knappast räckt till någon framskjuten placering i Stockholm, Berlin eller New York.

Nu är inte heller Spitsbergen Marathon någon vanlig maraton; temperaturen går upp till max fem grader varmt, men under långa partier går loppet i en bitande kall motvind, och uppför branta gruvberg - kolbrytningen är grunden i Longyearbyens ekonomi.

Det hänger på löparens uthållighet men också på isbjörnvakternas uppmärksamhet. Svalbard är isbjörnarnas förlovade land, och maratonarrangörerna i Svalbard Turn - världens nordligaste idrottsklubb - lämnar inget åt slumpen. "Rundningsmärkena" i båda ändorna av den två varv långa banan, var beväpnade isbjörnsvakter.

Flera svenskar deltog i loppet. En av dem Karlskogalöparen Tore Sandberg, 55, från Vi Som Springer. Sandberg, som gjorde sin 45:e mara, tvingades bryta efter halva loppet. Han har genomfört Spitsbergen Marathon förut, och tänker försöka igen. Det ska Jenny Danielsson också.
- Det hade varit kul att få se en isbjörn. Då hade man nog fått extra fart i benen...
Janne Bengtsson