Det är ett intressant jubileum. 1976 års New York Marathon förvandlade den udda grenen maratonlöpning till en folkrörelse.
Före 1976 hade inget maratonlopp i USA eller någon annan stans haft tusen deltagare. De flesta loppen hade ännu färre åskådare, I dag finns det en rad stora maratonlopp, främst i Europa och USA.

Allt började i samband med 200-årsjubileet av USA:s självständighet 1976. Det var detta år som New Yorks obetydliga maratonlopp fick en ny bana.
Tidigare avgjordes tävlingen på en fyravarvsbana i Central Park. 1976 drogs banan istället genom de fem kommuner som bildar New York. Loppet blev en stor och oväntad succé. Men det var nära att det nya New York Marathon aldrig blivit av. Loppets legendariske tävlingsledare Fred Lebow motsatte sig kraftigt att
ändra banan:

– Jag insåg att vi aldrig skulle kunna genomföra ett lopp som gick genom hela staden och som krävde att trafiken stängdes av på gatorna, skriver Fred Lebow i sin bok Inside the world of big time marathoning.
Tanken på att dra banan genom Staten Island, Brooklyn, Queens, Bronx och Manhattan hade lanserats av Percy Sutton som var ordförande i Manhattans kommunstyrelse.
– Han var en betydelsefull och respekterad person. Jag ville inte stöta
mig med Sutton genom att säga att det var omöjligt att genomföra loppet,
så jag förklarade istället att det skulle bli alldeles för dyrt att
arrangera loppet, skriver Lebow.

1975 års New York Marathon hade samlat 400 löpare, kostat två tusen dollar att arrangera och Fred Lebow hade skött det mesta från skrivbordet i hans enrumslägenhet på Manhattan.
– Jag sa att det skulle kosta 20 000 dollar att genomföra det lopp som Sutton ville ha. Jag tvivlade på att det skulle bli så dyrt, men jag tog i lite extra så att han skulle inse att det var omöjligt att finansiera tävlingen.
Några dagar senare ringde Sutton. Han hade ordnat en sponsor som betalade 25 000 dollar och han hade fått New Yorks borgmästare Abe Beame att garantera polisens medverkan.
– Min första tanke var: Vad ska jag göra med de där extra 5000 dollarna, skriver Lebow.

Han insåg dock snabbt att det utan problem gick att sätta sprätt på hela summan. Slutkostnaden för 1976 års New York Marathon blev 65 000 dollar.
Det var länge högst osäkert hur stort intresset för detta nya lopp skulle bli. På försommaren 1976 kallade Fred Lebow till presskonferens för att presentera maratonloppet genom New Yorks fem kommuner. Inte en enda journalist dök upp.

Så småningom fick dock både massmedia och löpare upp ögonen för New York
Marathon. Till sist var 2 100 löpare från tolv nationer anmälda, däribland 100 kvinnor. 500 intresserade fick inte plats i loppet – troligen första gången i något maratonlopp som inte alla intresserade fick vara med.
Frank Shorter var den stora stjärnan. Amerikanen som vann OS-guld 1972 och OS-silver 1976 bidrog till att skapa publicitet före loppet. Efter loppet handlade det mest om den nya stjärnan Bill Rodgers som segrade på 2.10.09.
Han var snabbast också 1980, 1981 och 1982.

Men det var löparna längre bak i fältet som gjorde New York Marathon till en så stor succé. 1 600 löpare som sprang 42 195 meter var en mycket imponerande siffra 1976.
– Det var när jag insåg att de vanliga löparna älskade loppet som jag förstod att vi lyckats, skriver Lebow.
1978 var 9 000 löpare anmälda. I år kom det hela 85 000 anmälningar – den högsta siffran någonsin. Knappt hälften av dessa anmälningar accepterades. 500 svenskar återfinns i startlistan. På söndag väntas 37 000 löpare från hela världen komma till start.

Genom att New York är en så betydande massmediestad har maratonloppet fått stor uppmärksamhet både i USA och i andra länder. På det sättet har New York Marathon ända sedan slutet av 70-talet lockat till sig tusentals utländska löpare.
Numer utgör amerikanerna inte mer än halva startfältet.
Löpare som kommit till New York, eller som läst om maratontävlingen, har startat nya maratonlopp världen över. London Marathon, Stockholm Marathon och Berlin Marathon är några av de många tävlingar som byggts upp med New York Marathon som förebild.