Jag får välja ut två pass under 2016 som sticker ut lite.
Det första rent upplevelsemässigt och det genomförde jag i januari. Löpningen var på Kepler Track som är en 67 kilometer lång vandringsled belägen i Fiordland National Park i södra Nya Zeeland. En ganska kuperad runda med få möjligheter till avkortningar.
Miljön är helt fantastisk med grymma vyer i en helt fantastisk terräng. Att få bryta av den svenska vintern med att få åka till Nya Zeeland några veckor och springa denna rundan var fantastiskt.
Det var inte speciellt många andra löpare och vandrare ute den dagen som vi gjorde rundan. Jag hade sällskap av Torkel Skogman på turen. Under december månad arrangeras även en tävling på denna leden, om jag bara fick springa ett lopp till så skulle jag välja detta. Vi hade ganska mycket tur med vädret den dagen som vi sprang rundan, området är känt för sina många regndagar, typ över 300 per år

Träningsmässigt väljer ut ett pass hemma i Mora två veckor innan VM på 100 km som avgjordes i slutet av november. Efter en strulig vår och höst hade jag börjat komma igång med löpningen bra igen. Tyckte att passen gick bättre och bättre efter att jag sprungit Lidingöloppet.
Den här dagen hade snön kommit till Mora och jag var ute och pulsade lite i snön. Efter 23 km kommer jag ut på en plogad väg, planen är att springa på i ca 10 km lite hårdare. Det nänns riktigt bra och benen springer nästan av sig själv. Det var ganska länge sedan jag hade den känslan, så det var en härlig känsla när det bara flyter på.
Efter lite funderingar på hur formen är inför VM så fick jag ändå det bevis som jag behövde för att känna mig lugn inför VM. Tyvärr så vaknade jag dagen efter med grymt ont i ryggen och sedan även ont i vaden, och detta satta i 10 dagar och jag lyckades precis bli ”löpbar” till VM. Tyvärr gjorde sig vaden påmind på VM och det blev ju en DNF tillslut. Men just själva passet var nog mitt bästa 2016.