Forskare förklarar den farliga värmestressen

Värme är löparens värsta gissel. När inte svettningen klarar av att kyla kroppen stiger temperaturen. Redan vid en kroppstemperatur på 38-39 grader börjar det bli farligt för otränade. Värmestressen innebär påfrestningar på hjärtat och blodcirkulationen.
Värmestress är något som alla som sysslar med löpning bör känna till och vara medvetna om.

Risken för värmestress ökar om:
• Löparen är otränad
• Löparen är ovan vid värme
• Löparen är överviktig
• Löparen inte har druckit tillräckligt

Det har forskats mycket om värmestress och värmetålighet. I Sverige är det bland andra förre fysiologprofessorn Björn Ekblom och docenten Eva Blomstrand som bedrivit forskning kring vad som händer vid ansträngning i värme.

Den klassiska beskrivningen av hur hjärt- och kärlsystemet reagerar på värmestress är att pulsen ökar bland annat för att blodcirkulationen i huden ska kunna öka samt för att upprätthålla syreförsörjning till de arbetande musklerna. Att mer blod strömmar till huden resulterar bland annat i minskat venöst återflöde, lägre slagvolym och sänkt blodtryck. Om kroppstemperaturen stiger tillräckligt högt så kan den ökande cirkulationen i huden leda till att övriga vävnader inte får tillräckligt med blod med medvetslöshet som följd.
Forskningen har visat att otränade motionärer redan vid 38-39 grader kan komma till ett kritiskt stadie medan vältränade elitlöpare kan klara temperaturer på 40 grader.

Tunga alstrar mer värme
Ju fortare man rör sig, desto mer värme alstras i kroppen. Värmeproduktionen är som störst hos dem som springer snabbast och har den högsta intensiteten. Under en tävling kan värmeproduktionen vara 15-20 gånger högre än vid vila. Men viktigt att ta med i beräkningarna är att ju större kroppsvikten är desto större är också värmeproduktionen för ett givet tempo. En tyngre löpare genererar alltså mer värme än en lättare vid samma hastighet.

Vid normala temperaturer får löparen dels kylning av den omgivande luften, dels av svettningen. När svetten avdunstar från kroppen så åtgår energi som gör att det blir en kylande effekt.
Ju varmare det är desto större större andel av kylningen fås genom avdunstning av svett men även av annat vatten på kroppen. Svabbstatoner och duschar längs till exempel Stockholm Marathon är bra exempel på att arrangörerna hjälper löparna att kyla av sig.

Problemet med hög luftfuktighet
När luftfuktigheten ökar minskar möjligheten till avdunstning. Max luftfuktighet är 100 procent. Är luftfuktigheten 80 procent så finns alltså bara 20 procent kvar att avdunsta i.
När inte kroppen får avdusning och kylning reagerar den med att öka svettningen vilket gör att vätskebrist snabbt kan uppstå. Under varma förhållanden kan svettmängden som förloras under intensiv träning överstiga tre liter i timmen.
Forskarna Ekblom och Blomstrand har gett mycket klara rekommendationer att idrottare som tränar och tävlar i värme ska dricka kontinuerligt för att försäkra att vätska fortsatt är tillgängligt för både avdunstning och cirkulärt flöde ut till vävnaderna.

Ökade risker med vätskebrist
I en rapport om löpning i värme som skrevs på uppdrag av Svenska orienteringsförbundet skriver Björn Ekblom och Eva Blomstrand:
- Klart är att större uppmärksamhet än vanligt måste riktas på att ordentligt med vätska intas både före, under och efter träning och tävling. Intag av vätska spelar en central roll vad gäller förmågan att tolerera värme, då fysiologiska påfrestningarna på hjärt- och kärlsystemet, centrala nervsystemet och musklerna minskar. Vid vätskebrist minskar således kroppens förmåga att tolerera höga inre temperaturer och utmattning sker ofta redan vid 38.5-39.5ºC för vältränade individer.
- Intag av vätska är dessutom den mest praktiska metoden att bättre klara av träning/tävling i hög värme. Genom att säkert täcka upp dessa vätskeförluster kan plasmavolymen upprätthållas, vilket tillåter en fortsatt cirkulation och syretillförsel ut i de arbetande musklerna och svettning vilket gör det lättare att hålla uppe intensiteten under en längre tid. Vätskeersättning ska därför ha högsta prioritet.
Vätskeintaget ska dock inte vara högre än förlusterna via svett. Även övervätskning är förknippat med ökade påfrestningar på hjärt- och kärlsystem samt ökade värmereglerande påfrestningar under träning/tävling. Detta gör att övervätskning kan leda till minskad tolerans för icke kompenserbar värmestress oavsett hur vältränad individen är.

Värre för tunga löpare
Det verkar även som att tyngre löpare når en gräns för när de kan fortsätta producera värme tidigare än lättare löpare. Denna minskade kapacitet att fortsätta producera värme bortom en kritisk gräns blir ett hinder för tyngre löpare i ett försök att hålla samma hastighet som lättare löpare och kan spela en betydande roll vid långdistanslöpning i hög värme och luftfuktighet.
Tiden till utmattning kan också påverkas av skillnader i värmekapacitet mellan olika vävnader i kroppen. Fettvävnader har en lägre värmekapacitet än andra vävnader, så som blod, muskler, vatten och ben.
Det betyder att individer med större andel kroppsfett har en lägre värmekapacitet för hela kroppen. Därmed sker värmeökningen snabbare vid en given värmeproduktion och det kritiska gränsvärdet nås tidigare.

Vätskebalans enligt Ekblom och Blomstrand

Före tävlingen bör man ladda upp med tillräckligt med vätska. Idrottare ska försäkra sig om att han eller hon är i god vätskebalans 24 timmar innan tävlingen. En bra metod att bekräfta detta är att se till att urinen är klar och av god volym. Vätskebalans är en sammanfattande benämning på hushållningen och omsättningen av vätska i kroppen och är intimt förknippat med hushållningen och omsättningen av salt, framför allt natriumjoner. Intaget av vätska sker genom mat och dryck, förlusten via urin, svett och utandningsluft. Törsten är ingen bra regulator för hur mycket vätska man behöver. Trots att törsten ökar under acklimatiseringsperioden kommer man fortfarande att dricka för lite om man enbart förlitar sig på känsla. Kontinuerlig vätskepåfyllning är alltså nödvändig, likaså tillräcklig och väl sammansatt kost. Att helt återställa vätskebalansen efter tävling i ett varmt och fuktigt klimat där vätskeförlusterna varit stora är nödvändigt för att återigen nå upp till samma höga prestationsförmåga men kan ta upp till ett dygn eller mer.

Träna upp tekniken att dricka ordentligt under tävling

Det är viktigt att idrottare behärskar tekniken att dricka och har förmåga att ta upp vätska under träning eller tävling ordentligt. Detta kan förslagsvis övas upp under träning. Det är förstås viktigt att ha en bra teknik för att få i sig exempel en mugg vätska så snabbt och smidigt som möjligt men det väsentligaste är att man kan lära kroppen att effektivare ta upp mer vätska. Genom att träna på att inta stora volymer vätska kan man helt enkelt förbättra och effektivisera magsäckens tömning av vätska, vilken då blir tillgänglig och kan spridas i resten av kroppen.
Under träning och tävling är det rekommenderat att bära passande kläder för varmt klimat, det vill säga löst sittande, ljusa kläder. Luft som är fångad mellan klädlager verkar som barriär för konvektiv värmetransport och avdunstad värme från huden till omgivningen.
Direkt solbelysning ska undvikas. Skyddande ljus klädsel, hatt och hög solskyddsfaktor samt solglasögon ska alltid användas och skugga ska alltid sökas.