När du väl tagit steget och anmält dig till din tävling kommer nästa fas.
Nu skall träningen planeras så att du klarar tävlingen och är i bästa form på den stora dagen.
Innan du ställer upp i tävlingen bör du ha klarat den distans du ska tävla på under träningen. Maratonlöparen bör ha genomfört ett pass på minst 25 kilometer.
En vanlig missupffattning är att man blir en snabb löpare om man tränar snabbt. Tio kilometer i lugn fart ger mycket mer än tre kilometer i vansinnestempo. Någon eller några gånger i veckan kan du springa en snabbt, men inte oftare.
Veckan före tävlingen är det meningslöst att hårdträna. Då behöver kroppen vila för att vara helt fräsch.
Bränslet när du springer är kolhydrater. Fyll på dagarna innan tävlingen. Det gäller inte att proppa i sig utan att äta rätt. Gröt till frukost, pasta- och risrätter de övriga måltiderna fyller på energidepåerna.
Veckan innan skall du också bestämma dig vilken utrustning du skall ha. Det behövs inga speciella tävlingsskor. Bara de bästa har nytta av de lätta skorna. Göre dig icke besvär med att köpa nya skor – nya skor innebär alltid risk för skavsår.
Ju längre loppet är desto viktigare är det också att välja rätt kläder. Det är vanligare att sätta på sig för mycket än för litet kläder. Är det varrnare än 15 grader räcker ett linne och shorts. Långdistanslöpare smörjer ofta in insidan av låren med en fet salva för att undvika skavsår.

Tävlingsdagen bör du äta lättsmält mat. Oftast går tävlingarna på förmidagarna. Då räcker det med en lätt frukost. Däremot är det viktigt att dricka under tävlingsdagen, särskilt om det gäller att klara av en längre sträcka.

Kom till tävlingsplatsen i god tid. En timme innan start bör du vara på plats. Då hinner du värma upp och kanske titta på banan. Det sistnämnda är inte minst viktigt. Det är skönt att veta vara backarna kommer, var vätskekontrollerna finns och att ha riktpunkter på banan.
Vid mindre tävlingar går det ofta att byta om vid tävlingsområdet, vid större lopp är det omöjligt att ordna goda omklädningsmöjligheter för alla deltagare. Därför är det då ofta bäst att byta om hemma.
När startskottet går gäller det att vara kall. Nästan alltid blir det en vansinnig rusning i början av loppen. Spring i eget tempo, men pröva att hänga på någon då och då. Även i tävling går det lättare att springa tillsammans med någon.

Många har i förväg bestämt vilket tempo de klarar av. Möjligen kan man ha en klocka för skojs skull, men lita inte på mellantiderna. Finns det över huvudtaget några kilometermarkeringar är det inte säkert att de sitter på rätt plats. Endast om banan är kontrollmätt av legtimerad banmätare kan man lita på markeringarna.
Att rätt disponera ett lopp är en del av tjusningen med att tävla. Det krävs dock rutin fdr att veta när man skall slå av och när man kan öka tempot. Varje tävling ger en ny erfarenhet. Har du precis varit eller är förkyld är det inte lämpligt att tävla. Den som har haft någon hjärtsjukdom bör vara försiktig. Lyssna på kroppens varnings signaler och bryt om du får problem. Om du inte är helt slutkörd efter tävlingen bör du jogga ner i minst tio minuter och avsluta med stretching fdr att undvika träningsvärk och stelhet. Drick mycket efteråt, ät en banan, koppla av och snacka med alla nya kompisar om Loppet.

Ta det litet försiktigt med träningen efter tävlingen. Har du sprungit långt och snabbt är musklerna trötta. Det är då risken för skador är som störst. Kanske blir tävlingen det roligaste du varit med om i löparväg. Var snäll mot kroppen och låt den vila innan du springer ett nytt lopp.
Den minsta vila du bör ta mellan två tävlingar på samma distans ar:
• 5–10 km – två veckor.
• 21 km – en månad.
• Maraton – tre månader.
Under mellantiden får du nöja dig med att träna – men nu när du väl har tävlat vet du vad du har att se fram emot. Tävlingen gör det mer inspirerande att träna!