Du måste vara beredd på de eventuella problem som kan dyka upp i ett lopp. Trots att du i träning förberett dig för några av dessa problem finns det vissa situationer som bara existerar i tävlingar. Om du inte upplevt dessa problem förut kan de komma som en chock.
Intresset för löpning har ökat kraftigt, och vid många tävlingar märker du nog att du vid starten endast är en liten droppe i ett hav av löpare som är otåliga att ge sig iväg.
Ibland händer det att löpare knuffar till varandra direkt efter start, eller att någon trillar. 1983 föll jag i det 10 km långa Peachtree-loppet i Atlanta i USA. Loppet samlade över 25 000 deltagare och det var en uppskakande och skrämmande känsla när andra löpare snubblade över mig. På något vis Iyckades jag ta mig upp och springa loppet på 32,01. Trots fallet och det varma och fuktiga vädret gjorde jag alltså ett av mina bästa lopp. Jag har fortfarande ärr som påminner mig om denna skrämmande upplevelse. Idag är jag alltid på min vakt vid starten i tävlingar med massdeltagande. Om jag känner att folk trycker på runt omkring mig ber jag dem ta det lugnt, både för min egen och för deras skull. Om du efter starten och i början av ett lopp är omringad av en mur av löpare så bör du ta det lite lugnare och jogga försiktigt tills fältet tunnats ut.
Håll armarna något utsträckta från kroppen som skydd och som hjälp att hålla balansen. Den tid du förlorar medan du väntar på att fältet ska tunnas ut tjänar du in genom att inte slösa bort viktig energi på att försöka springa igenom och runt klungor av löpare. Tar du det lugnt i början riskerar du inte heller att falla eller orsaka någon annans fall.
De flesta lopp med gemensam start är så pass bra organiserade att det är sällsynt att någon faller, men om du skulle falla så försök att resa dig eller ta dig ut till sidan så fort som möjligt. Om någon annan faller så stanna inte och hjälp till för då riskerar du bara att orsaka en kedjekollision.

Kom till starten i god tid
Vid större tävlingar bör du se till att du är vid starten i god tid. Jag kommer aldrig att glömma den mardrömslika situationen som uppstod när jag försökte ta mig till min startplats vid New York Marathon 1983. Jag var sent ute och befann mig på något underligt vis i bakre delen av startfältet med 17 000 löpare emellan mig och den plats där jag skulle vara. Dessa löpare var lika nervösa som jag och det var svårt att komma förbi dem. "Vem är det som tränger sig?" ropade de ursinnigt när jag med tårar i ögonen bad dem släppa fram mig. Jag var panikslagen och den energi jag förbrukade för att ta mig fram i startfältet påverkade min prestation. Genom noggrann planering kan liknande situationer undvikas.
Ta reda på var starten går, se till att du har en klocka på dig så att du vet när det är dags att ställa upp och, viktigast av allt, lyssna på tävlingsfunktionärernas instruktioner i högtalarna. Om du inte hör vad de säger eller är osäker på om du uppfattat rätt så var inte rädd för att fråga.
Var ärlig mot dina medtävlare och ställ upp i den startgrupp där du blivit placerad. Startnumret är ofta baserat på din bästa tid så därför vet funktionärerna och dina medtävlande om du ställt upp på en startplats där du inte hör hemma.

Tarvligt och farligt att starta i för tidig grupp
Det är tarvligt att försöka starta längre fram i fältet än du ska och det kan också vara farligt. Jag har sett flera löpare i tennisskor som ställt sig längst fram i startfiltet. När de blivit tillfrågade av funktionärerna om de klarar ett tempo på 3.20 per kilometer har de bara nickat. När loppet sedan börjar drunknar de i den mängd snabbare löpare som trycker på och vill fram bakifrån.
Om dina muskler låser sig och slutar fungera och du känner dig stel har du råkat ut för vad löpare kallar för att springa in i väggen. Det händer oftast i slutet av ett lopp när kroppen är sliten av den hårda fysiska ansträngningen. Om det skulle inträffa i ett tidigt skede av tävlingen beror det på att du har gått ut för hårt.
Att springa ett långdistanslopp i hårt tempo betyder inte att du sprintar från start till mål, utan det är istället frågan om en långsam tempoökning som kulminerar i en spurt pa upploppet. Om dina muskler vid upprepade tillfällen låser sig tidigt, måste du inse att du forsöker springa utöver din förmåga.
När du stelnar till tvingas du mjuka upp dina muskler för att kunna fortsätta. Detta betyder att du måste sakta ner. Det är de löpare som sprintar från start du senare ser gå vid sidan av vägen masserandes sina muskler. De har mött väggen. Den energi som förbrukas när du mjukar upp dina muskler påverkar din fortsatta löpningsrytm och det är inte troligt att du kommer upp i det tempo du höll före. När dina muskler har fyllts med mjölksyra (det ämne som gör att de stelnar), har du fått problem.
Motarbeta inte din kropp när du springer. Försök istället att hitta en balans mellan ett tempo du är van vid och ett tempo där du pressar dig själv lite extra. När jag pressar mig själv för mycket och intalar mig själv att jag borde springa fortare stelnar jag lätt till. Det är det så kallade "panik-för-att-inte-springa-fortare"-syndromet.
Ju mer jag pressar min kropp utöver vad den klarar av desto mer negativt påverkas mitt tempo och min teknik. Detta blev uppenbart när jag tränade banlöpning. På den tiden bet jag ihop tänderna och var fast besluten att öka farten, men numer intalar jag mig själv att jag mår bättre av att koppla av och behålla mitt tempo. Då går det oftast bättre och jag förbättrar mina tider.

Håll reda på dina mellantider
Håll reda på dina tider. När du fått lite mer erfarenhet lär du dig att använda mellantiderna för att veta hur mycket din kropp tål. Vissa oerfarna löpare försöker ibland hänga med i ett öppningstempo som är alltför krävande. Så ska inte ett lopp genomföras. En tävling är till för att testa din förmåga och ingen lek på liv och död.
Om du forsöker pressa dig när du känner dig stel klarar du nog inte av det. Stela muskler är inte lika effektiva som avslappnade muskler och om du försöker pressa dig blir du bara ännu stelare och kommer in i en ond cirkel.
För att du ska kunna springa fortare måste du kvalitetsträna så pass mycket att du kan springa effektivt och avslappnat i ett högre tempo, och förlänga den tid du kan springa utan att musklerna stelnar. Det är viktigt att du lär dig att springa avslappnat. Det ser ofta så enkelt ut när världseliten tävlar, men det beror på att de vet hur viktigt det är att vara avslappnad.
Blåsor, skavsår, kramp, vätskeförlust och magproblem är vanliga fysiska åkommor som förekommer i tävlingar. Blåsor och skavsår är kanske inga stora skador men de kan vara minst lika besvärande. För att undvika dessa problem smörjer jag in de delar av mina fötter som är mest utsatta med vaselin, speciellt om jag ska springa ett maratonlopp.
Om du känner att fötterna börjar bli ömma och du får blåsor kan du smörja in dem med vaselin i förebyggande syfte. Strumpor som inte skrynklar sig och skor som passar hjälper också för att undvika blåsor. I motsats till vad många människor tror är det för stora skor, och inte för små, som skapar de största problemen, till exempel blå tånaglar.
Men för små strumpor, för trånga skor och för mycket löpning i nedförsbacke kan också orsaka blå tånaglar. Om du har fotsvett kan du pudra fötterna med potatismjöl eller talk för att absorbera svetten. Ett förminskat koffeinintag kan också minska transpirationen. Fuktiga strumpor kan vara irriterande när det är varmt ute, och därför kan det vara bra att byta strumpor efter uppvärmningen.

Vaselin och plåster hjälper mot skavsår
Du kan också använda vaselin eller plåster för att undvika skavsår och andra småsår. Några vanliga ställen där de uppstår är på insidan av underarmarna (om du springer i en kortärmad tröja), på insidan av låren, på bröstvårtorna både för kvinnor som springer utan BH, och för män, under BH-kanter, sömmar och band. Detta kan du undvika genom att inte ha på dig nya och oanvända kläder när du springer. Du ska självklart inte heller tävla i nya skor, utan allt du har på dig bör vara väl använt.
Jag plågas sällan av kramp, håll eller magvärk när jag springer. Min bror Arild däremot besväras ständigt av detta och vi försöker fortfarande ta reda på orsakerna till det. Problemet kan uppstå om du äter mycket för tätt inpå ett lopp eller om du andas in för mycket luft utan att släppa ut den.
Om du får håll eller magvärk kan du försöka böja dig och trycka där du har ont, eller Iyfta ena armen och sträcka ut den. Om du ofta får håll ska du andas ut rejält var färde gång du andas. Koncentrera dig på att kontrollera andningen. Andas jämnt och djupt från mellangärdet när du blir trött och undvik att ta snabba korta andetag. När du springer fort är det omöjligt att helt kontrollera andningen men högljudda flämtningar hjälper dig inte att springa snabbare. Jag brukar ge if rån mig några ofrivilliga Ijud när jag tar i lite extra, men annars andas jag inte högljutt.

Viktigt att dricka ordentligt
För att undvika uttorkning, som naturligtvis inträffar oftare vid varmt väder, måste du komma ihåg att dricka både före, under och efter loppet. Det händer att löpare koncentrerar sig så mycket på loppet att de glömmer bort att dricka. Det räcker inte att enbart dricka när du är törstig, du behöver ännu mer vätska.
Lär dig att springa med vatten i magen genom att dricka när du tränar, och sakta ner eller stanna till om så behövs vid vätskekontrollerna. Jag är säker på att den kramp jag fick i benen när jag sprang mitt första maratonlopp berodde på att jag inte drack tillräckligt. Det fanns massor av vätskekontroller men jag insåg inte hur viktigt det var att dricka och jag hade svårt att få i mig någon vätska eftersom jag inte var van vid att springa och samtidigt försöka dricka ur en plastmugg.
På tävlingsdagen tvingar dina tävlingsnerver dig säkert att gå på toaletten oftare än vad du gjort under den senaste månaden! Jag är själv tvungen att kissa flera gånger innan loppet börjar.
Ibland kan problemen vara allvarligare. Om dina tarmar inte är tomma kan du råka riktigt illa ut. Undvik att äta för mycket eller för nära inpå loppet, och var särskilt noga med att inte äta fiberrik mat. Det är heller inte bra att äta för mycket dagen före loppet, och se till att undvika kryddad och fet mat.
Pröva ingenting nytt utan håll dig till den mat och dryck du är van vid. Om du behöver gå på toaletten under loppet kan du vara illa ute. Försök ta reda på om och var det finns toaletter utplacerade längs banan och, i nödfall, var det finns buskar. Dessa problem kan uppstå även om du har följt alla regler. Jag har själv upplevt dem i lopp som varat i över en timma.