Löpning och annan idrott ger ditt liv en ny dimension oavsett vilken nivå du befinner dig på. Ditt liv förändras inte bara temporärt utan du måste hädanefter ta hänsyn till löpningen så länge du är aktiv, vilket antagligen är för resten av livet. Löpningen är en livsstil inte bara en hobby. Liksom alla andra större förändringar i livet krävs det vissa justeringar för att få allting att gå ihop.
Löpningen ger oss mycket. Den håller oss friska och sunda och ökar vårt självförtroende, men det finns gränser för vad den kan göra. Du löser varken personliga problem eller världsproblem genom att springa, och inte heller förbättras ditt sexualliv, något som många tror. Du kan förbättra det liv du lever men du kan inte fly från det du levt och inte heller skapa ett helt nytt liv. Detta kanske verkar självklart men det finns många som springer av fel anledningar. De blir besatta av löpningen och förlorar därmed perspektiv. De tror att ju mer de tränar desto bättre och starkare blir de. "Jag jagar allt som jag tidigare inte lyckats uppnå här i livet", bekände en löpare.
Den f.d. amerikanska filmskådespelesrskan Jane Fondas träningsprogram är ett typexempel på en amerikansk träningsmetod. Fonda menar att du måste pressa dig själv så hårt att du far ont i musklerna. Det kanske fungerar för dem som behöver stor intensitet, men jag tror de flesta människor anser att sådan träning är alltför hektisk och störande. Den gör dig inte till en bättre löpare eller gör löpningen till en varaktig och harmonisk del av ditt liv. Träna gärna intensivt, men bibehåll en lugn attityd. Hård/lätt ansträngning/vila gäller både för träningen som för livet i övrigt.

Hitta en bra balans
Först när du förstår skillnaden mellan att ta löpningen på allvar och att vara fanatisk kan du hitta en bra balans. Att bli besatt av löpningen är ett problem som ökar, speciellt hos erfarna löpare. En amerikansk undersökning visade att besattheten ökade mest hos löpare som tränat i minst fyra år, och inte hos dem som tränat i mindre än ett år. Ett harmoniskt liv kräver god organisation. Harmoni är viktigt för att du ska bli en bra löpare. Genom att kontrollera och balansera dina känslor ger du ditt liv den stabilitet som behövs för att du ska förbättra dig. Jag känner löpare som går upp och ner i resultatlistan därför att deras känslor varierar så mycket. Det är som en berg- och dalbana: upp och ner, impulsivt och överkänsligt.
Idrottsmän och idrottskvinnor når ofta toppen tack vare sitt känslomässiga förhållande till sin idrott, men liksom andra människor som är beroende av starka känsloyttringar i sina arbeten, som skådespelare och konstnärer, måste de kunna kontrollera dessa känslor.
Var realistisk. Innan du börjar sätta ihop ett träningsprogram måste du fråga dig själv hur träningen kommer att passa in i ditt liv. Hur mycket tid och energi kan du realistiskt lägga ner på att träna? Vad betyder träningen för dig? Hur viktigt är det till exempel att springa ett maratonlopp på tre timmar? Innebär det att du måste välja mellan löpningen och familjen, vännerna och jobbet? Hur mycket är du villig att offra för att nå dina mål?
Det krävs mer än hängivenhet och målmedvetenhet för att nå dina mål. Löpningen är mitt arbete och jag försöker utföra det på bästa möjliga sätt. Ju mer jag förbereder mig för en tävling desto mindre tid och energi har jag över till annat och jag tvingas ofta att vara självisk. Dessa perioder är väldigt stressiga för mig själv och för min omgivning men eftersom jag vet att jag inte kan förändra dem försöker jag anpassa mig så gott jag kan.

Skicklig planering
Ett välbalanserat liv kräver skicklig planering. Om du har en jobbig vecka på jobbet eller i familjen framför dig måste du anpassa träningen därefter. Kom ihåg att träningen även inkluderar vila. Om du prioriterar träningen högt kanske du försakar annat, men du kan inte överge dina andra plikter helt. Om du arbetar tio timmar om dagen kan du inte träna tillräckligt bra för att nå höga mål.
Du kan inte genomföra ett bra träningspass bara för att det står på ditt träningsschema, så om du haft en jobbig dag är det bättre att du springer för att koppla av. Vad du behöver då är en fem–sex kilometer lång joggingtur, något som inte leder till en maratontid på tre timmar. På samma sätt som du lärde känna din kropp kan erfarenheten hjälpa dig att komma underfund med vad som passar dig. Flera löpare har knäckts av överambitiösa målsättningar eller av att försöka träna mer och hårdare än vad som är möjligt vid sidan om ett hektiskt liv. När du kommit underfund med vad som bäst passar in i ditt liv får du efter en viss tid räkna med att du eventuellt är tvungen att ändra ditt beslut. Löpningen har högsta prioritet för mig, efter familjen, men inte på samma sätt som den hade för tio år sedan. Mitt liv är fortfarande uppbyggt kring löpningen och nästan inget annat går före. Nästan ingenting. En gång i tiden existerade inte nästan.
När jag var yngre betydde löpningen allt, jag gjorde inget annat än tränade och studerade. Jag tog aldrig en paus och hade inget socialt liv. Efter ett tag minskade löpningens och segrarnas betydelse, kanske mycket på grund av att jag hade nått alla mina mål och den drivande kraften mattats något. Till och med OS, som var det viktigaste i mitt liv när jag var 18 år, har förlorat något av glansen.

Familjen kommer alltid först
Jag är inte en löpare 24 timmar om dygnet. Jag är även en hustru, syster, dotter, faster och affärskvinna. Löpningen betyder mycket för mig men den kommer aldrig före min familj. När min bror Jans hustru Kari låg på sjukhus i två månader för en svår ryggoperation hjälpte jag dem med att ta hand om barnen och huset trots att jag tvingades att minska träningen inför OS i Los Angeles 1984. Jag kände dock att familjen var mycket viktigare. Jag har alltid försökt att leva ett normalt liv. Trots berömmelsen och uppståndelsen är jag fortfarande samma blyga och tysta människa och trots att många tycker att jag borde leva upp till min "stjärnroll" har jag behållit min personlighet och den har hjälpt mig att leva ett balanserat liv.
Jag har inte blivit förstörd av all uppmärksamhet eller låtit den enorma pressen knäcka mig. På det området liknar jag några av de andra topplöparna, och jag tror det är därför vi har lyckats hålla oss på topp så länge.
Carlos Lopes, portugisisk OS-mästaren och världsrekordhållaren i maratonlöpning, fick frågan om hur han Iyckats vara så framgångsrik under så många år. Han svarade att han vid sidan om träningen och tävlingarna hade behållit sin personlighet. "Jag springer inte för att jag vill bli en stjärna eller för prestigens skull. Jag är fortfarande samma kille nu som jag var när jag började tävla för femton år sedan", svarade han.

Aldrig löpning till 100 procent
Det finns ingen möjlighet att ägna sig åt löpningen till 100 procent. Det leder enbart till katastrof. När jag började ta löpningen på allvar var mina studier minst lika viktiga. Senare lade jag lika stor vikt vid mitt arbete som lärare. Livets svängningar har Iyckligtvis alltid hindrat mig från att enbart ägna mig åt idrotten. Först studerade jag, sedan undervisade jag. Dessutom har jag alltid tagit hand om vårt hem. Trots att jag lever gott på löpningen har jag alltid haft tid att ägna mig åt andra saker. Jag städar, tvättar och handlar, medverkar i PR-kampanjer, svarar på massor av brev och hjälper mina bröder med deras arbete när jag har tid. Det finns alltid något att göra.
När du väl kommit underfund med din prioritering måste du ta hänsyn till hur det påverkar människorna i ditt liv. Många löpare har äktenskapsproblem som uppstår på grund av löpningen och i USA är skilsmässor tre gånger vanligare bland löpare än bland icke-löpare. Det är sorgligt men förståeligt.
Äktenskapsproblem är vanligare i förhållanden där människorna inte har samma intressen eller inte förstår och respekterar varandra. En löpares liv verkar troligen helt vansinnigt för utomstående. Det är säkert svårt att förstå de tidiga och sena träningspassen och alla de kilometrar en löpare springer. Eller den ständiga tröttheten, det tidiga sänggåendet och likgiltigheten för ett normalt socialt liv. Man måste kunna kompromissa om man lever ihop med en löpare.
Om du tänker dela ansträngningen och pressen med en partner är det bäst om ert förhållande är stabilt. Om jag haft en ny pojkvän varje månad hade det säkert förstört min karriär. Vore det inte för min man Jack hade jag nog inte lyckats så bra som jag gjort och jag tror det är omöjligt att bli riktigt bra utan stöd från partnern. Jag beundrar verkligen alla dem som tränar mellan tio och tolv gånger i veckan utan detta stöd. Jag skulle aldrig klara av det. Att leva med en löpare är svårt även för de mest sammansvetsade par. Därför är det viktigt att kunna prata om allting som händer.

Tag med barnen till tävlingarna
Istället för att bara tolerera löpningen är det bättre att försöka göra den till en aktivitet som stärker förhållandet. Det händer ofta att löpare inte delar med sig av sitt intresse till dem som inte springer, något som inte borde få hända. Försök istället få familjen intresserad av löpning och gör idrotten till någonting som alla familjemedlemmar tycker är roligt. Ta med barnen till tävlingar där mamma eller pappa tävlar och ha en picknick efteråt. Använd semestern till att resa till en tävling. Vid vissa större tävlingar ordnas dessutom speciella researrangemang för både löparen och familjen. Försök att kompromissa. Min brors fru Kari delade inte sin mans och sin sons löpningsintresse och umgicks med sina vänner medan min bror hjälper till med hushållsgöromål. Hon förvånade oss alla när hon började visa intresse för löpningen och nu hjälper hon till vid klubbtävlingar och sköter även en del av administrationen för min klubb Vidar. Det är ofta mer komplicerat om kvinnan springer och hennes man är ointresserad. Eftersom ett sådant förhållande inte är lika vanligt är det viktigt att mannen är trygg och uppmuntrande. Jack är väldigt speciell i detta avseende. Han har lärt sig att leva ett liv där min karriär prioriteras och där hans egen karriär och behov kommer i andra hand. Han är också tvungen att stå ut med en mängd irriterande kommentarer och frågor. "Kan du inte springa lika fort som Grete?" är en av dessa idiotiska frågor.
När vi är inne på frågan om att kombinera löpningen med ett Iyckligt hemförhållande är det passande att också diskutera barn. Det är inte bra för barn att spela videospel och titta på TV hela tiden utan de behöver sysselsätta sig med andra saker, som exempelvis idrott och löpning.