Vi befinner oss nu i höjd med Sverige, men på andra sidan Östersjön. Litauen och Lettland har hittills varit okända länder för oss, trots att de ligger så nära. Svenskar var här och härjade för några århundraden sedan och fortfarande gräver baltiska bönder upp knappar från uniformerna från Karl XII:s soldater.

Levnadsstandarden är märkbart lägre än i Polen. De båda staterna har drabbats hårt av utflyttning och av den senaste ekonomiska krisen och trähus står omålade eller dåligt underhållna längs vägarna. De ekonomiska skillnaderna är stora; det finns även stora, välunderhållna villor med magnifika trädgårdar.

Knep för att hålla modet uppe
Mentalt känns det som vi närmar oss slutet på vår löpning - det var drygt 70 mil kvar när vi korsade gränsen till Litauen - och det har ställt till det lite för oss. 70 mil är fortfarande en rätt lång sträcka. Ena dagen är vi glada för att vi snart klarat första delen av vårt äventyr, nästa dag känns det tungt för att det fortfarande är lång väg kvar. Vi använder alla knep vi kan för att njuta av vägen - påminna oss själva om hur unik den här resan är, komma ihåg att njuta av varje steg, glädja oss över att vi faktiskt kan göra det här, stänga av hjärnan och bara köra på, fira varje delmål vi klarar, skämta och hitta på nya texter om hur bra vi är till kända sånger och berömma varandra för allt vi gör bra.

Känslomässiga snaror
Vänskapen är fast och har fått nya dimensioner. Vi har skrapats mot varandra medan vi varit trötta, hungriga och slitna. Under sådana omständigheter är vi inte alltid våra bästa jag.

Våra olikheter har lagt känslomässiga snaror för oss. Kristina, som varit fysiskt starkare, har ibland känt att styrkan varit en belastning, att den gör att Carina känner sig underlägsen, och känt sig dum för det. Carina, som till följd av bl a en meniskoperation inte kunnat träna som hon ville inför äventyret, har känt att vad hon än gör så duger det inte, hon kan inte hålla jämna steg med Kristina i alla fall. Genom att prata om hur allt känns, har snarorna retts ut och istället blivit till band som håller ihop oss än starkare.

Vår vän Bianca har fått ett nytt hem nu. Vi träffade en väldigt trevlig receptionist på ett hotell och frågade om hon ville ha en cykel.
- Is this for real? blev hennes förvånade kommentar, sen kramade hon om Carina när hon förstod att det verkligen var sant.

Landskapsmässigt passerar vi gröna tall-, gran- och björkskogar, blomsterängar och en och annan stad. Kaunas i södra Litauen överraskade med charmiga gågator, uteserveringar och gamla, vackra stenhus. Lilla Cesis i Gaujas National Park bjöd också på charmiga gränder mitt i det vackra landskapet. I Litauen bor fyra miljoner människor, i Lettland två varav hälften i Riga. Det är rätt glest mellan husen där vi passerar.

Nu återstår drygt 20 mils löpning i Estland, därefter en snutt i Finland, innan paddlingen tar vid. Vi ska njuta av vartenda steg, vartenda paddeltag, för det vi gör är verkligen unikt!