Backträning tar många som synonymt för att träna i uppförsbackar. Den här gången ska vi dock titta på ett träningsmoment som är lite ovanligare. Utförslöpning tillhör överkursen inom löpträning, ett pass som fungerar bäst om man har en ordentlig träningsbakgrund.
Elitlöpare brukar använda träningsmomentet för att få upp fart och koordination. För maratonlöpare på hög nivå är upprepade långa utförsintervaller i backe ett sätt att träna muskeltåligheten i låren. För den som vill springa snabbt i Lidingöloppet är det här också pass som kan göra att man kan dra nytta och orka trycka i nedförslöpningen även i loppets andra del. 

Det här är alltså ett pass som lämpar sig för alla löpare som vill bli snabbare. Oavsett om det är fem, tio kilometer eller ännu längre som är målet så kan det här passet ge bättre koordination, löpekonomi och muskelstyrka.

SÅ HÄR GENOMFÖR DU UTFÖRSPASSET

Leta upp en jämnt svagt sluttande utförsbacke. Underlaget ska vara jämnt, helst asfalt. Gropar och slirigt grus ska inte få störa tekniken. Backen bör vara minst 250 meter, gärna uppemot 500 meter. Lutningen behöver inte vara så stor, och den får inte vara så brant att man i någon fas tvekar eller bromsar.

Inför passet värmer du upp noga, minst 15-20 minuter. Ta gärna fem-tio minuter för töjningar av utsatta muskler och kör igenom några rörlighetsövningar samt några stegringslopp innan det är dags för själva utförslöpningsmomentet.

Börja försiktigt

Första gången kan ett pass på 4x250 meter vara fullt tillräckligt. Spring nerför i jämn fart utan att "sprinta" och fokusera på god hållning, blicken upp, koncentration på att hålla stegfrekvensen och inte bara öka steglängden. Arbeta gärna något överdrivet med armpendlingen och se till att armbågarna verkligen jobbar bakåt i själva pendlingen.
Pusta gärna ett tag och jogga långsamt uppför backen. Känslan innan man startar nästa intervall ska vara att man är helt återhämtad i andningen.

Högre fart = större belastning
Första utförspasset bör man känna sig för och hitta sin egen belastningsnivå. Med fart och nedförsbacke kommer höga belastningar. Innan man bemästrar koordinationen och om man ligger på för hårt blir påfrestningarna stora.
Så försiktighet gäller. Se den alltid den första intervallen nerför som ett test och ”känn in” farten. Det ska gå riktigt mycket snabbare än vad du springer annars men inte riktigt på max första gången nerför. Efterhand under passet släpper du på fartspärren.

​Bra för löpare som "kört fast"

Precis som alla andra mer avancerade träningsmoment är det här ett pass som man måste lära sig för att det ska ge optimal effekt.
Under perioder kan man lägga in passet någon gång per vecka.
Brukar man träna intervaller kan man gärna byta ut det vanliga intervallpasset mot ett utförspass.

För löpare som fastnat på en nivå trots god träning kan ha nytta av utförspassen för att hitta ny fart. Med hjälp av utförsbacken får vi den extra farten. Med samma ansträningsnivå som i vanliga fall ger 4.00 minuter per kilometer får vi i backe med tre procents lutning 3.30 minuter per kilometer.
Vi springer helt enkelt lite snabbare än vad vi kan på slätt underlag. Kroppen och hjärnan lär sig snabbt och anpassar sig till nya snabbare rörelsemönster. Vi aktiverar musklerna på ett annat sätt, för högre farter.

Avancerat utförspass för maratonlöpare

Överfartsträning är något som även hårdsatsande maratonlöpare har stor nytta av. Byt ut det långa intervallpasset, lite då och då mot utförslöpning i en lång svagt sluttande backe, gärna upp till 600-800 meter lång. Ett pass kan bli 6x800 meter utför och jogg uppför som vila (men inget stillastående). 
En lång utförsbacke kan vara svårt att hitta, ett alternativ är att köra passet på löpband som har möjlighet att få nedförslutning. Luta bandet tre procent nerför och kör 6x2 minuter och jogga utan lutning som vila. Vilan kan du gärna korta av något i tid mot den tid du får när du kör passet utomhus.