Korta intervaller är till exempel 200 m-lopp och långa 1000 m-lopp. Generellt sett så har man kortare vila och lite lägre fart under uppbyggnadsträningen och längre vila och lite högre fart veckorna före och under tävlingssäsongen.

Ett exempel på korta intervaller är 10 till 20 stycken 200 m-lopp med 2 minuters vila mellan varje lopp och en seriepaus på 3–5 minuter efter hälften av intervallerna. Beroende på tid på året så kan vilan kortas ner till 30 sekunder. Ju kortare vila ju mer tävlingslikt blir passet. Hur fort man springer intervallerna beror på vilken kapacitet man har och vilken vila man väljer. Är man god för till exempel 37.30 på milen så kan en snittfart på ca 38 sekunder per 200:ing med en vila på 2 minuter vara ett riktmärke.

Ett annat exempel på korta intervaller är att köra en omvänd stege på 400, 300, 200, 100 m som löps 3–4 gånger. Vila 2 minuter mellan varje lopp och 5 minuter efter respektive serie. Med så pass lång vila som 2 minuter så kan man öka farten i takt med att intervallerna blir kortare.

En mer konditionskrävande variant är att anpassa vilan efter löptiden vilket innebär att om man springer 400:ingen på 80 sekunder vilar man sedan lika länge innan nästa intervall. 300:ingen bör gå på 60 sekunder med lika lång vila, 200:ingen på 38 och 100:ingen på 18.

Sammanfattning - två bra banpass
- 10–20x200 m med 2 minuters vila och 3–5 minuters seriepaus halvvägs
- 3–4x400, 300, 200, 100 med 2 minuters vila och en seriepaus på 5 minuter halvvägs