Lidingöloppet del för del (3 av 3)

Alla talar om sista milen i Lidingöloppet. Flera långa backar och 20 kilometer i benen gör sista delen till ett klassiskt tufft prov - Lidingöloppets stora snackis.
Häng med när Lidingöloppsexperten Magnus Bergman guidar i den avslutande av de tre delarna om taktiken i Lidingöloppet.

Sista milen startar vid Grönsta, målområdet är bara några hundra meter bort när man ger sig ut på slingan. Efter 20 kilometers terränglöpning kan det kännas hårt att vara så nära men ändå så långt ifrån målet.
– Här gäller det att fylla på energi, gärna stanna vid vätskekontrollen, men sedan börja springa och hålla sig springande i den inledande backen, säger Magnus Bergman.

Magnus Bergman är programcoach för Lidingöloppets träningsprogram på Marathon.se. Som erfaren Lidingölöpare med enastående resultat i Lidingöloppet, fem lopp under 1.40, känner Magnus väl till våndorna inför sista milen:
– Försök att springa uppför Grönstabacken. Börjar man gå så är det mycket tuffare att komma igång med löpningen igen, du stelnar till lite.

Efter första Grönstabacken kommer ytterligare en till efter 400 meter. Backarna sista milen kommer relativt tätt och är långa. Den backen som många förknippar med Lidingöloppet är Abborrbacken som kommer när det är ungefär 5,5 kilometer kvar.
– Det som jag tycker är utmanande med Abborrbacken är att den är lång, den är brant och att det i början av backen svänger 90 grader. Du ska upp väldigt brant och samtidigt svänga.

Det finns två sätt att ta sig an backen:
• Med fart, för de som kan springa hela stigningen. Vid foten av backen, håll ut höger mot vattnet och gör en vid vänstersväng in i backen.
• Gå första branta delen och sedan när det planar ut efter 200 meter börja springa den andra inte fullt lika branta delen.

Efter Abborrbacken kommer sista vätskestationen. Även om det bara är fyra kilometer kvar tycker att Magnus Bergman att det finns anledning att stanna och fylla på. Även om banan planar ut så är det lite småkuperat och efter golfbanan kommer en backe som inte ska glömmas bort:
– Karins backe kommer direkt när man kommer in i skogen, man ser den inte, den är ganska brant och vet man inte om den kan den bli väldigt utmanande för där har du ju också sprungit nästan tre mil och kan vara sliten.

Kilometerskylten med två kilometer kvar står mitt i Karins backe. När man klarat av nästa kilometer som också är kuperad kommer den sköna avslutande kilometern mot målet på Grönsta gärde.
– Sista kilometern är en ren njutning, tycker Magnus Bergman.
– Det är svagt utför, publiken börjar komma, du hör högtalarna från Grönsta gärde och det är en belöning i sig att komma så långt och veta att man klarat av det.