Det finns flera sätt att laborera med vilan. Den som har en tendens att tappa fart på slutet av sina tävlingar kan accentuera behovet att lära sig starta lugnt och kontrollerat genom att sänka vilan redan under samma pass. Tex genom att vila 60 sekunder mellan första och andra repetitionen och sen dra av fem sekunder för varje gång (55/50/45/40 vid sex repetitioner, /35/30 vid åtta).

Den korta, eller allt kortare, vilan får den effekten att pulsen inte hinner sjunka speciellt mycket. Du lär dig därmed hur det är att springa i hög takt med en hög puls redan från start till skillnad från den som väntar på att pulsen ska sjunka till låga nivåer och vara därmed helt återhämtad inför nästa tusing. Med den stressen får man även upp den maximala syreupptagningsförmågan, som är en annan avgörande faktor för hur fort man kan springa.

Det traditionella sättet att få upp den förmågan brukar annars vara att springa tusingarna i en klart högre fart, åtminstone motsvarande en tävling på fem kilometer, och ta en längre vila. Men det ger också klart högre mjöksyreansamlingar som kan kräva flera dagars lättare löpning och därmed hämma träningen.

– Det bästa året, 2003, sprang jag aldrig under 2:52-2:55, utan snarare 3:00. Man får med sig träningen och bygger upp. När man ligger å dammar tar det flera dar att komma tillbaka. Kör man långsammare återhämtar man sig bättre, säger Erik, som dock inte testat att gå upp till 15 repetitioner.

– Det är ju en dag efter det också!
Och man tappar inte heller fart på att koncentrera sig på tröskelträning. Med mängdträning på 19 mil i veckan och utan kortare intervallpass kunder Erik komma ner till 3:46 på 1500 meter och spurta ifrån medeldistansspecialister på ren grundkondition.
– Men det är en balansgång (att träna så mycket). Det är inte friskvård! tillägger Erik.

Man kan även styra pulssänkningen genom att välja mellan att jogga eller bara gå och stå under vilan. Maratonlöparen bör definitivt välja den första formen. Den som är van att alltid ta ståvila vinner också mycket på att testa joggpauser, som ju påminner mer om tävlingsförhållanden.

Tusingar kan utföras var som helst, på en friidrottsbana eller i en hall, där du kan vara helt säker på att sträckan stämmer. Pröva då att jogga 200 meter lite fortare för varje pass i stället för att reducera vilans längd. Men det går lika bra i det fria utan att sträckan behöver stämma på metern när, och som nämnt i början kan det omvandlas till tid, 3-5 minuter, allt beroende på hur snabb du är. Ett är säkert, med regelbunden aerob träning kommer du att bli ännu snabbare.