Karolin Ohlsson: Och jag som trodde att detta skulle bli mitt bästa år
Sverige är traditionsenligt en av världens starkaste orienterarnationer. En av dem som bär fanan högt är Karolin Ohlsson som har utkristalliserat sig som både en av våra starkaste orienterare men också en av våra mest tacksamma intervjupersoner. Nyligen kom hon hem från Orienterings-VM i Danmark, en resa som inte blev som hon tänkt sig.
Du har nämnt att du hade dina bästa år 2018-2019 men att du kommer från kanske din bästa träningsperiod någonsin i vintras.
– Jag trodde verkligen att detta skulle bli mitt bästa år. Vintern var verkligen fantastisk och jag kände mig orimligt bra. I februari var det dags för landslagsläger i Skåne, sex timmars bilresa var allt som krävdes för att kroppen skulle lägga ner. Jag blev skadad. Talar till elitidrottens skörhet.
Hur kom du igenom den skadeperioden?
– Man blir tyvärr ofta skadad när man är som bäst, då kan man ändå på något sätt minnas hur bra man var för att motivera sig till att ta sig igenom en längre skadeperiod. Det blev mycket alternativt vilket gjorde att jag ändå kunde trappa upp ganska bra inför VM. Sista månaden funkade trots allt med löpning och jag gick in i VM med ganska höga förväntningar.
Varför gick inte VM som du hoppats?
– I och med skadan kände jag att jag hade gett mig själv mer förutsättningar att klara den tekniska aspekten. Där var jag bättre än någonsin. Möjligt att detta ledde till att jag var lite väl självsäker in i själva kvalet för "Knock Out" som jag då skulle springa. Det borde vara en självklarhet att jag ska vara i final där, kanske till och med slåss om medaljerna. Löpningen funkade toppen, jag tycker att jag gick som tåget. I mål endast 12s efter huvudfavoriten.
Men strax efter målgång så kommer en funktionär fram till mig och säger att jag har bommat. Fanns inte på kartan att jag skulle ha bommat tänkte jag. Men mycket riktigt, jag hade gått på fel kontroll i ett hörn. I orientering är det väldigt viktigt med något som kallas kontrollsiffror, det kan finnas många kontroller inom en liten yta, detta negligerade jag, vilket jag givetvis ångrar något kopiöst nu i efterhand. Formen var där, jag kände att jag genomförde det mycket väl. Men jag bommade på att jag var lite väl säker vid just ett hörn.
Vid denna tidpunkt trodde Karolin att VM var över för hennes del. Den individuella knock out-sprinten skulle vara hennes enda lopp under VM och hon beskrev känslan direkt efter loppet som ett stort mörker. På kvällen får hon dock ett samtal från landslagsledaren som meddelar att hon får en ny chans i nästa dags stafett, en landslagskollega har blivit skadad. "Detta vände allt direkt, jag kände att jag skulle få en ny chans att revanschera mig, det kändes som karma, jag hade en chans till".
Att Karolin är en positiv och lättsam människa märks i hur beskriver stafetten som hon sedan genomförde, inte heller denna gick som hon hade hoppats utan hon gjorde flertalet felspringningar som kostade henne mycket tid. Inlevelsen i hur hon beskriver situationen och den fysiska prövningen är det få idrottare som kan göra. "Ibland är jag avundsjuk på er löpare som bara kan stänga av".
Trots att det blev orientering för Karolin så började hon karriären med friidrottsträning och innebandy. Från friidrotten fick hon med sig ett pass som hon tycker att fler löpare ska våga testa.
"Det är kombinerad backe med löpskolning och sprinter. Vi brukade använda oss av lyktstolparna för att mäta upp distansen. En lyktstolpe löpövning, två lyktstolpar sprint. Upprepa fyra till fem gånger. När man kom upp på platten så sprang man en flytintervall på cirka 100-120m innan man vände och joggade ner till början"
Utskrivet kan detta pass se ut ungefär så här -
- 20 m skipping
- 40 m backe
- 20 m tennsoldat
- 40 m backe
- 20 m vriststuds
- 40 m backe
- 20 m hopp med höga knän
- 40 m backe
- 120 m flytlopp
Hör hela intervjun med Karolin i avsnitt 135 av Spring Snyggt - med Jesus och Manne
