Platt, platt, platt och rakt fram. Tråkigt! Kan inte den här vägen ta slut snart? Mjuka kullar täckta av sand och torra växter passerar förbi. Det är en speciell känsla att springa rakt fram och veta ...
Jag rullar ut Baby Blue i gräset. Vi har just tittat på världens högsta torn, byggt av tegelstenar, i Gonbad. Något sticker till vid ankeln. Jag tittar ned och ser en tagg från någon växt och plockar ...
Hittills har det Iranska folket visat mig en enorm gästfrihet, långt över vad jag någonsin kunde drömma om. Visst finns det undantag också, och jag tror det är viktigt att komma ihåg det – de få dålig...
Löpningen tar sig formen av en kavalkad av firande. Jag hyllas var jag än kommer, jag vinkar och ler, folk tar hundratals bilder. Däremellan ska jag springa omkring 4 mil per dag. Ibland undrar jag om...
Jag är halvägs genom Iran. Det är svårt att förstå. Jag har nött ned första paret skor till skosulan och imorse använde jag mitt andra par för första gången. Ska det vara slut snart? Det känns konstig...
Jag joddlar mig fram mellan bergen under mitt längsta pass hittills. Hjärtat flyger högt av glädje där jag svischar fram i dalarna. Dagarna efter får jag betala för eskapaden, men det var det värt. L...
Ångan bolmar ur in mun, jag drar på mig regnjackan för att hålla värmen. Vädret har verkligen ändrats sedan jag passerade Tabriz. I Sarein bolmar det ur varma källor. Trafiken bolmar den också, iblan...
Jag bor hos hamburgerhaksägare, hos röda halvmånen, hos människor med fina hus och pengar och hos bönder. Alla ger mig det finaste glaset, den största portionen. Det värmer och gör fruktansvärt ont. ...
Jag håller händerna runt styret och tittar frågande på Mehrdad. Han och Pourna står med varsin kamera i högsta hugg och nickar. Ska jag verkligen springa nu? Det känns märkligt odramatiskt att börja e...
I början trodde jag att allt skulle gå att planera. Jag fyllde Excel blad med planering för media, sponsorer, och budget, satte tidsgränser och gjorde riskanalys. Nu när det är åtta timmar kvar till f...
