Är du i farozonen för stressfraktur?
Av alla de skador du vill undvika som löpare hamnar stressfraktur högt upp på listan. Rehabtiden för att komma tillbaka är lång. Kanske ännu allvarligare är att en stressfraktur är ett tecken på att något i upplägget i träningen är fel. Allvarligt fel. Ibland kan det handla om om dålig kosthållning som försämrat benens tålighet, ibland kan det handla om lång överbelastning, hög träningsdos, felaktiga skor eller andra skador som kroppen kompenserar med att föra över belastningen till andra områden
Vad är en stressfraktur?
Överbelastas skelettet mycket hårt kan det till slut uppstå sprickor, det som vi kallar för stressfraktur. Precis som andra vävnader i kroppen anpassar sig skelettet efter vad det utsätts för. Om skelettet inte får den näring och den avlastning efter belastning det behöver bryts det successivt ner. Därmed inte sagt att skelettet blir starkare av att ligga på soffan . Om skelettet aldrig belastas blir det också svagare. Lagom är bäst.
En stressfraktur kan uppkomma på flera ställen. Vanligast hos löpare är stressfraktur i vad- eller skenbenet, mellanfotsbenen och hälbenet. Stressfrakturer i underbenet har till skillnad mot stressfrakturer i foten hög benägenhet till fördröjd och felaktig läkning. Det gäller därför att vara försiktig och noggrann sin i rehabträning.
Vem är i riskzonen?
Stressfrakturer kan drabba vem som helst men det finns olika faktorer som kan öka risken som hög kroppsvikt, dåliga skor och inte minst träningsfel såsom för snabbt ökad träningsmängd, förändrat löpunderlag eller träningsinnehåll. Kvinnor drabbas 3-12 gånger oftare än män. Faktorer som har ett samband med benägenhet att drabbas av stressfrakturer är dålig kosthållning, låg bentäthet, oregelbundna menstruationer och lågt BMI.
Vad är symptomen?
Vanligtvis kommer smärtan smygande då man sprungit(belastat) ett tag. Om man fortsätter kommer smärtan att komma tidigare och tidigare under träning. Till slut så fort man belastar. Smärtan kommer oftast plötsligt och kan vara ganska kraftig och inte alls lika diffus som vid senskador. Stressfrakturer räknas trots att smärtan kommer plötsligt som en överbelastningsskada eftersom nedbrytningen av skelettet pågått en längre tid.
Trycker du över området för stressfrakturen ökar smärtan. På en vanlig röntgen syns oftast inte stressfrakturer förrän det gått väldigt långt. Med magnetkamera däremot kan man se små förändringar i skelettets hållfasthet. Viktigt är att man kommer till läkare som gör en undersökning om man har anledning att tro att man har en stressfraktur.
Hur kan stressfrakturer förebyggas?
Stressfrakturer orsakas ofta av för tuffa träningsprogram med monoton belastning där det har funnits tillräckligt fokus på återhämtning. Det är därför viktigt att förstå varför skadan har uppstått och sedan anpassa träningen. Bra mat med tillräcklig energi och näring är viktigt för benens hälsa. Särskilt viktigt är det att få i sig kalcium. En rekommendation som ofta ges är att se till att man får i sig 1500 mg kalcium varje dag. Om du osäker på att du får har en bra kost, fråga en dietist .
Hur behandlas stressfrakturer?
När en stressfraktur konstateras gäller det att göra en rehabplan. Läkningstiden kan vara flera månader. Oftast behöver inte själva skadan behandlas, inget gips alltså, men det gäller ändå att inte belasta frakturen. Under den ofta långa rehabtiden är det bra att att underhålla kondition, styrka, uthållighet, smidighet och koordination. Det gäller att hitta orsakerna till skadan och, om möjligt, eliminera dessa. Vilka träning som funkar beror på hur de belastar skadeområdet. Man bör inte använda träningsmetoder som ger smärta i frakturen. Alternativ konditionsträning som roddmaskin, vattenbassängträning med Wet-vest kan funka. Därremot är inte crosstrainingmaskin eller trappmaskin kanske det första man ger sgi på . För att träningen skall fungera optimalt bör man, åtminstone om man är mer än lätt löpmotionär, anlita en idrottsmedicinskt utbildad coach/sjukgymnast/naprapat/idrottsläkare för träningsupplägget.
