Ja, som en svikare kände jag mig lite idag när Team Stockholm Marathon gänget stack ut på sitt söndagslångpass. Men jag kände samtidigt att jag var tvungen att svika om det ska bli nån fart för egen del i Asics Stockholm Marathon
Efter ett 100 km lopp, 8 dagar senare ett TSM-31km pass och sen ytterligare 3 dagar senare ett ”PT-30km pass” var det inte långpass mina ben behövde. 161km i långpasstempo på 11 dagar har inte direkt gett några fartiga ben…
Så istället för TSM långpasset åkte jag ut till Lidingö för att i shorts, linne och spikes jaga farten inne på Bosöns 200 meters bana. Ville har det bekvämt, och 8-9 grader ute och lite snålblåst skulle inte kunna locka fram farten och känslan lika bra som vindstilla och 20 grader inne.
- En släng till av svikarekänslan fick jag när på uppvärmningen ute på Lidingö mötte ”TSM-3.15 gruppen”…
Men väl inne på Bosön blev det fokus på det jag svek för; att jobba fram känsla och fart igen.
Nya spikes med barfotakänsla kunde inte annat än att inspirera, och passet som ska förpassa segheten blev 1x3km i flytfart, 5x100m progressivt till 95 % av maxfart (med 100 m joggvila) och sen 3 st avslutande 400m löpningar som inte direkt var progressiva, lite stumnande ben...
Så lösningen på segheten skulle enligt min teori bestå av; tröskel-snabbhet-syra i samma pass. Återstår att se om det funkar, och en uppdatering kring det kommer här på ”veckobloggen”!
27 dagar kvar.