Tunga 100 km ben!
- Men träningen är igång igen, även om det inte var helt frivilliga pass utan mer ”plikten” som tvingade fram både fart och långt.
Startade dock upp löpningen med några ”frivilliga” korta jogg pass (2-6km) på mycket styltiga ben och allmänt muskulärt öm kropp.
Men redan på torsdagen blev det fart. Med tanke på känslan i benan hade jag aldrig kört fart så tidigt om det inte hade varit för inspelning av ”Spring!” (webb-tv programmet).
Inga fejkade pass här utan verkligt!! Så trots problem att komma igång ens med uppvärmning i ok fart blev det 10 x 100 m på bana. Överraskande bra att farten fanns kvar, och faktiskt ”bara” ett tapp på 1 sek jämfört med innan 100 km loppet.
Jag brukar just ha 100-ingar som en ”måttstock” på när jag kan återgå till normal träning efter maran (100 km var ju första nu, så här har jag ingen referens).
- När jag obehindrat kan springa en avslappnad 100 m löpning på samma tid som innan loppet; då är jag redo att köra igång med ”normal träning” igen. Det brukar ta mellan en vecka upp till 3 veckor när jag varit riktigt sliten. Nu var ju inte riktigt ”framme vid tiden”, så 100-ingarna gav inte beskedet att jag kunde köra igång igen efter 5 dagar… men redan 8 dagar efter loppet blev det långpass igen ändå. Ingen ledare för TSM-3.00 gruppen, så jag fick göra mitt jobb. Ska inte påstå att det kändes lätt, eller bra utan det var stelt, ömt och kantigt men inbillar mig att benen borde stärkas?? om jag inte sätter någon seghet. - Och peppar peppar ta i trä… inga krämpor än, men lovar ta det lite lugnt nu nån dag i alla fall innan jag testar av med nån 100 m igen för att sen kunna starta upp sista veckornas slipning mot Asics Stockholm Marathon som nu faktiskt inte är så långt bort.
Hade gärna sett att det var några veckor mer att träna på; men datumet 28 maj lär stå fast!!
Så det är det jag får jobba utifrån nu.