Hur kommer det sig att du valde triathlon framöver någon av de enskilda sporterna? 

 - Egentligen höll jag på med fälttävlan och hade inte några planer på att varken börja springa, cykla eller simma. Men sen fick min mamma någon slags 40-årskris sommaren 2000 och då ville hon cykla till Italien. Så vi köpte gamla papperskartor och två begagnade landsvägscyklar och begav oss iväg. 11 mil om dagen i 19 dagar, sen var vi framme. En rejäl utmaning. Då lärde jag mig att cykla tyckte jag. Jag lärde mig att ta i. När vi kom hem fanns det en triathlontävling i Åhus. Nu kan jag ju cykla tänkte jag, och bröstsim är ju lätt, och springa kan ju vem som helst. Så jag anmälde mig och vann! Ett fempack tubsockor från intersport var första priset. Sen har jag alltid gillat att träna, jag var alltid duktig på idrott i skolan. Efter det började jag träna lite mer framförallt för att hålla mig i form för fälttävlan, jag lärde mig frisim och jag började springa mer regelbundet. Året efter där vann jag Junior-SM, då förstod jag på riktigt att detta var min grej. 

När du börjat tävla i triathlon, körde du då väldigt mycket löptävlingar eller sim- och cykeltävlingar? 

 - Jag var med i en cykelklubb och det blev att jag körde olika cykeltävlingar, upp till SM-nivå. 2003 flyttade jag till Australien och där fanns varje söndag väldigt mycket öppetvatten-tävlingar som jag körde ofta. Sen blev det en hel del aquatlon (förlagan till swimrun). I Australien fick jag också min första riktigt bra tränare, han var lite psyko. En pass fick jag hålla på tills det blev bäcksvart för att jag inte lyckades sätta tiden rätt, var det för fort så fick jag börja om tills jag satte varje tvåhundring i samma fart. Det passet tog aldrig slut. Efter ett tag lärde man sig att ljuga lite för att få honom att tro att man gjort det rätt. 

Om vi kommer in på din träning, hur såg den ut när du hållit på ett tag? 

 - Jag bodde i Australien i tre år innan jag flyttade till Wales och började träna med Brittiska landslaget, inför OS i Peking blev jag utslängd därifrån för att de vill vara hemlighetsfulla inför mästerskapet. Då flyttade jag till Davos och skaffade mig en Australiensisk tränare som var extremt kunnig. Han sa att han kunde göra mig till världens bästa. Initialt var det i princip bara teknik med honom, allt var teknikfokuserat. Jag upplevde det som att jag inte hade någon bas alls inför U23-VM i Hamburg. Men jag vann! Jag tänkte detta kommer aldrig hända igen! Detta är bara flax. I och med detta fick han mitt fulla förtroende, han gjorde ett jättejobb. Det la grunden för att jag skulle kunna träna hårt fyra år inför London-OS 2012. 

Som löpare talar man väldigt mycket om mängd, är det mer timmar i triathlon? Hur såg en typisk träningsvecka ut dessa fyra år mellan Peking och London?  

 - Vi tränade oftast mellan 23-25 timmar i veckan, väldigt mycket dubbelpass och ibland tre pass. En typsik dag kunde vara simteknik på morgonen, lätt löpning mitt på dagen och sedan simintervaller på kvällen. En annan dag kunde vara backintervaller på cykel på morgonen, sen en liten löptur och sen tuffa löpintervaller på kvällen, ofta tvåtusingar eller loopar i någon park. Detta gjorde man ofta två gånger i veckan, sedan hade man långpass på både cykel och löpning. Mycket var också att man la till löpning efter cykeln för att simulera lite hur det är att tävla. 

När man hör detta som löpare så tänker man att det är väldigt mycket kvalité, sliter inte det? 

 - Grejen är att vi är alltid trötta när vi ska börja springa i ett lopp. Man har alltid förtröttade ben vilket innebär att vi måste träna på detta. Om man springer 10 kilometer på olympisk distans så motsvarar det en halvmara i känsla. Om du bara tittar på löpmängden så är det inte så mycket kvalité i ren mängd, däremot får vi mycket volym totalt om man ser till helheten. 

Den nya trenden med dubbeltrösklar inom löpningen, går den att överföra till triathlon? 

 - För det första så är race pace för oss inte så fort, de farterna är egentligen underfart alltid mot vad vi kan maxprestera. Man behöver inte överfartsträningen på samma sätt. Du behöver bra tröskel och du behöver bra V02max. Så det blir mycket tröskeltänk i uppbyggnaden, sen kör vi så kallade "boost block" där man bombar på med mera V02-maxpass inför tävling. Norrmännen körde tidigt med mycket dubbeltröskel även inom triathlon, väldigt sällan över tröskeln. Att träna 30-32 timmar i veckan som jag gjorde som mest gjorde mig väldigt stark, men jag fick inte den där toppen. Så numer skippar jag tröskeln och kör mer specifika zoner för att kunna bli effektiv och ha mer återhämtning. 

Är det så att all volym du har sen tidigare tillåter dig att köra mer specifikt nu? 

- Det tror jag absolut. Som äldre så tror jag man kan specificera träningen lite mer eftersom man har väldigt mycket träning i kroppen. 

Du måste berätta om loppet i OS-loppet 2012, det jämnaste loppet jag har sett! 

- Jag hade varit underdog, men sista loppet inför OS blev jag tvåa efter Spirig (hon som vann OS). I loppet så gick simningen så där, jag kom inte riktigt i väg och hamnade i baksuget, kom inte ikapp täten som bildades. Ut på sista och andra varvet på cyklingen så var det masskrascher utanför Buckingham Palace. Jag lyckades undvika kraschen. Och tänkte bara varv för varv att, puh ingen krasch. I löpningen var jag med i tätklungan och kom ut bra och var med längst fram efter en bra växling. Ljudnivån var enorm, det var så hög ljudvolym att jag fick lock för örat och inte kunde höra min egen andning. De två första varven var väldigt lugna, bara att återhämta sig så gott det gick. Varv tre så började australienskan att göra små ryck, men jag kunde lätt gå med. Kroppen kändes fantastisk. Jag började tänka "Lisa Nordén, nu skärper du dig, denna chans får du aldrig igen. Nu fan tar du denna chansen". Sista kilometern in så gjorde jag mig redo för spurt, Spirig var känd för sin spurt, ingen hade tidigare kunnat utmana henne på slutet. När hon drog igång så skulle jag gå med och gå om och då skulle hon spänna sig. Jag plockade meter för meter men kom inte riktigt förbi. Nio tusendelar skiljde tillsist. Jag tog ut precis allt. Jag var helt fantastiskt nöjd!