Hur var loppet Ida?
- Det var väldigt kul att äntligen få tävla och göra en masstart. Det är nyhetens behag som jag tror många löpare känner efter pandemin. Det var oerhört kul att få köra ett längre lopp i fjällmiljö. Där jag bor i Norge så är det väldigt mycket upp och ner, här var det relativt lättlöpt.
 
Det såg dock ut att vara en riktigt jobbig start?
- Haha ja det var det i och för sig. Vi började med en 100m lång stigning rakt upp för en skidbacke. Blodsmak direkt.
 
Hur hittar man rätt ansträngningsnivå i ett sådant varierat lopp?
- Det blir nästan maxpuls i uppförsbackarna. Men det måste det nog få bli. I halvmaraton eller maraton gäller det att hitta en fart som du redan innan har planerat, då gäller det att inte gå för fort eller för långsamt. I bergslopp eller specifika terränglopp så gäller det snarare att gå på ansträngning. Och det är i princip omöjligt att sätta fart i ett bergslopp, du kan givetvis inte ha syra direkt, men du måste tillåta dig själv att bli trött uppför men tänka att du får återhämta dig utför eller på platten. Känslan måste snarare styra. Under detta loppet varierade tiden mellan 7-minuters fart till 3.20-fart.
 
Hur klarar man utförspartierna?
- Det var det jag var mest nervös inför. Jag opererade foten förra året och har varit lite stel och instabil i foten efter detta. Det var dock tacksamt här då utförslöpen i Åre är mycket snällare och mjukare. I Norge där jag bor är det väldigt stenigt och brantare utför. Är det snällare som här så gäller det att våga och släppa på. Detta kräver dock en del träning. Uppför kan du träna nästan överallt, om det är platt så finns band. Men utför kräver att man vänjer sig vid belastningen. När jag börjar springa på våren så slår jag ofta sönder benen och har en enorm träningsvärk.
 
Är du aldrig rädd när du springer utför?
- Jag är egentligen ingen bra utförslöpare, de finns de som är extremt duktiga och kan springa väldigt snabbt. Är det lättlöpt utför så är jag en bra löpare, då gäller det bara att landa rätt och släppa på. Då måste man jobba med att inte bromsa. Det har jag nog med mig från bankarriären. Tippa höften lite framåt om det är lätt utför, ungefär som det är på Lidingö. Är det brant och teknisk stig som samtidigt går utför så kanske du snarare måste använda armarna, applicera bålen och hålla blicken fram. Teknisk brant utförslöpning handlar mycket mer om stabilitet och att lära sig att titta 10 meter längre fram så att man vet hur man ska planera. Och det är givetvis väldigt svårt, något som man öva på under tid.
 
Du kommer från en friidrott och banlöpningsbakgrund. Du är 40 år gammal nu och har varit bergsultralöpare sedan 2015. Ditt andra löparliv. Vad har du behövt lära dig för att klara denna nya kravspecifikation?
- Det var ganska stor skillnad. Jag började ju med Skidalpinism på vintern och berg och ultra på sommaren. Börja tänka timmar och höjdmeter och inte tänka kilometer lika mycket. Samtidigt är det fortfarande löpning. Jag springer fortfarande allt möjligt. Det som var den största skillnaden var att vara ute så länge och röra sig konstant. Träningen tar lång tid nu. Förr kunde träningen ta tid men det var mycket runt om. Nu är det den faktiska tiden som man är ute som spelar roll. Sen är det så att intervallträningen fortfarande är ett stående element i min träning, de långa passen är centrala men man behöver fortfarande springa fort. 

Sprang du även på stig och "trail" när du satsade på banlöpningen?
- Ja men jag har väl alltid sprungit på stig och små motionsspår. Det var inget som jag tyckte var konstigt då utan snarare något som var bra för distansen. Jag tror det har skett ett skift bland löpare nu där man hänger upp sig mer på fart och distans än att faktiskt våga sig ut i miljöerna. Men då tyckte jag att alla gjorde som jag, även när jag befann mig på en elitnivå som banlöpare. Jag gillar att springa på fina platser, och för mig är skogen och naturen fin. Förr var det också så att det fanns fler lopp som var på distinkta rundor, alltså en naturlig loop som tog dig ett fint varv. Nu är det så mycket fokus på att det ska vara snabbt och platt. Logiska rundor tvingade ut folk i terrängen på ett annat sätt.
 
Finns det något som man måste stärka för att klara av den tuffa terräng du rör dig?
- Främst fötter. Man kan inte springa i så uppbyggda skor på stig. Det gör det lätt att stuka foten. Jag rekommenderar skor med lågt dropp. Då måste man jobba mer med fötterna och köra mer styrka. Nu har också skorna blivit så snälla att du får all dämpning i skon om du kör på asfalt. Så jag tror att man måste jobba upp den styrkan över tid. Gå mycket barfota, jogga barfota på gräs och sandstränder. Jag har också sprungit mycket i minimalistiska skor men det försöker jag inte göra lika mycket numer i och med att jag blir äldre.
 
Tror du att vi någonsin kommer få se "trail löpning" på OS?
- Skidalpinism har precis blivit OS-gren nu. Vi får se hur de klarar av det där så att det inte bara blir upp och ner i en pist. Trail löpning hade kanske gått att göra liknande hur man gjorde med mountainbike. Då kanske det blir mer åt terrängbana. Det blir kanske svårare att få mer elementet av berg och extremlöpning. Man kanske inte kan få till det där med höjdmeter och så. På ett sätt är det kanske är bra att det får stå på egna ben.
 
Hör hela intervjun med Ida Nilsson i avsnitt 87 av Spring Snyggt - med Jesus och Manne