Senaste blogginlägget var kanske lite för dystert, och på uppmaning i bloggkommentarerna får jag rycka upp mig, och fortsätta skriva lite till…
Joggat igång och då känns det lite bättre, kanske inte i kroppen men i sinnet. Löpning, även om den är på stumma ben ger en skön avkoppling!
- Helvila måndag, lätt jogg 5k tisdag, vila onsdag och lätt kort jogg 5k idag.
Känns hyfsat även om jag är lite stel, stum och öm. Upplever det som att korta joggpass snabbare tar bort stumheten än helvila.
Brukar analyser den muskulära känslan efter loppen för att få en bild av vad som saknades träningsmässigt eller om möjligt något annat besked inför eventuell träning mot nya mål och lopp.
Jag kan konstatera att det nästan bara är framsidan på låren som fått ta ”mara-smällen”.
Vader, baksidor och övrigt känns helt ok. Lite småtel/öm även i ljumskarna. Analysen blir att jag skulle behövt jobbat lite mer med framsidorna i träningen och även lite mer konkret underhållande styrka för ljumskarna. ”Vad-träningen” (tunna skor/styrka) verkar varit riktigt bra, men jag kan via bilder från loppet också konstatera att jag helt klart sprang ”för mycket” med framlåren och för lite med vaderna. Jag ”sitter” ner i löpningen och tar inte ut den kraft jag hade i vaderna. - Nån hade behövt skrika att jag skulle resa mig ur stolen…. och nyttja kraften som fanns i sparade vadmuskler. Ett litet tecken även att formen inte riktigt fanns där, för oftast är det lättare ”att komma upp” i löpningen när man är i form.
Nått att ta med sig om det blir några fler lopp, vilket det säkert blir med lite distans till NYCM 2010. Dock inget inom närliggande tid, även om någon i bloggkommentarerna tyckte jag borde ta revansch via lopp redan i slutet av november. Hur som helst tack för uppmuntrande kommentarer!!