Planen gick inte att följa. Det är ganska typiskt att när man börjar dra upp riktlinjer så kommer det direkt grejer som ändrar om allt.
Det var tänkt att jag skulle lägga in en mängdperiod med start i slutet av förra veckan. Via träningsläger i Portugal och semester från ”jobb och familj” trodde jag att det skulle gå ganska smidigt att samla mängd till benen.
Men det ville tydligen inte min kropp för känslan efter senaste passet stämde tyvärr lite för bra. Rejält halsont och feber dagen efter mina 2x3000m, och veckans söndagslångpass som jag planerat innan eftermiddagsflyg till Portugal frös inne.
Ännu värre för mitt samvete var att jag inte kunde få mig till att åka iväg till uppdrag i Portugal.
Helt sänkt, och lite nere mentalt. Vill inte stå som sjuk ledare utan inspiration inför entusiastiska löpare. Dåligt samvete mot lägerdeltagarna och besviken på att just nu få ett avbrott i den träning som faktiskt gått riktigt bra sett ur ett helhetsperspektiv sedan Stockholm Marathon i juni.

Det ända positiva just nu är att det ibland är bättre att det bryter ut, än att det ligger nått ”latent” i kroppen som hänger i länge.
Nu jobbar immunförsvaret för fullt för att rätta till allt.
Tycker att jag känt att det har legat något och ruvat en tid, och med tanke på hur dåliga ”halva familjen” varit så är det nog inte så konstigt. - Hoppas innerligt att det inte blir lika långdraget som för min fru. Hon har fått vila helt i 14 dagar, och det har jag inte tid med just nu!!

Hur gör man då när planen inte går att följa?
Jag är ju inte direkt ensam om att på vägen mot ett mål få ta några omvägar. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska svänga, men i skrivande stund finns inget alternativ mer än att vila och se hur långvarigt det blir.
3,4, 5 dagar brukar inte göra så mycket enligt mina erfarenheter, mer än att man mentalt tappar lite. Man vill ju träna och ofrivillig vila känns aldrig bra, och ger inte självförtroendet någon kick i rätt riktning.
När det gäller feber och halsont är dock mina regler tydliga gällande träning. Ska inte förvanska sanningen och säga att jag alltid följt dessa regler, men genom åren har man blivit ”vis” och vet av erfarenhet att ett ”trots” oftast resulterar i att sjukhistorien bara blir längre. Dessutom innebär det även risker, och hjärtat har man bara ett av!
Så just nu vila som tyvärr inte är av typen där kroppen verkligen vilar på. Känner av både leder och ligament att man är skörare och stelare än normalt!