Lite att rapportera ”igen” om här i veckobloggen.
Inte långt kvar nu till Asics Stockholm Marathon, spännande men just nu även lite oroligt.
– Men vi börjar från början och tar vad som hände förra veckan.
Jag brukar av tradition ha ett 5000m ”testlopp” med 6-10 dagar kvar till maran, men eftersom Göteborgsvarvet låg precis där jag villa ha min test planerade jag att lägga in passet innan jag åkte iväg till Varvet. Otur dock att efter uppvärmningen komma till Stadion och få beskedet att det inte gick att köra pga. inspelning av Superstars. Lite knäckt då jag mentalt jobbat upp mig inför ”testen” och jag dessutom hade hela 3 ”inhyrda harar” på plats. Men eftersom det var ”lunchtimmen”, så fanns inte tid att hitta ny banan, utan det blev distanslöpning. Funderade lite runt nytt upplägg, och kom på eftermiddan fram till att jag kunde ju köra 5km banan på Milspåret som gick på kvällen. Kruxet var barnvakt och att det skulle vara lite tätt inpå lunchpasset. Hur som helst blev beslutet att testa och joggade upp med babyjoggern och minsta dottern till Milspåret. Raggade barnvakt för 20 minuter på plats och kom slutligen iväg på min 5km. Kändes sådär…17.10 på 5km och ganska trött innebar att det var det tempo jag helst skulle vilja ha över hela maran. Så inte riktigt den 5km test jag ville ha. Hur som hest ett pass, är ju ett pass!!
Iväg till Göteborg, för mässa, inspelning av Spring (webb-TV)och lite annat. I det fanns ju även en startplats i Varvet. Eftersom jag tycker Varvet och Asics Sthlm Maran ligger lite tätt är det inte läge att ta ut allt om huvudfokus som för mig ligger på maran. Så initiala planen var att springa lugnt med kamera och ta loppet som ett lugnt kort långpass. Men efter funderande hit och dit beslutade jag efter ett 10x100 pass i spikes på fredagen på Slottsskogsvallen att jag skulle köra loppet lite tuffare än lugnt men ändå lugnt! Hur då? Jo helt enkelt flyta på i den fart som för dagen kändes bra; och det blev 1.15.10. Riktigt nöjd att det blev så pass, och riktigt nöjd också att jag klarade mig från att ”spurta” mot utmanare på slutet och att känslan efteråt var ”pigg”.
Lugn söndag/måndag, och sen igår min kolhydrattömningsdag inkl kvalitetspass. Körde 1x3km + lite 300-meters intervaller och steget och kroppen känns bra!!! Det är då man ska vara varsam….och det var jag nog, men inte tillräckligt för i en uppresning ur kvällssoffan small det till , lite, lite i infästning mellan hälsenan och hälen…Faan tänkte jag, men frestade inte på mer med ”att testa” utan hoppades på en bra natt. Givetvis ingen riktigt bra natt, utan kolhydrater och med lite tankar runt hälen… Dags för tömningsjogg tidigt, men det kändes för diffust i hälen/hälsenan, så jag tog aldrig morgonpasset. Frukostföreläsning på DN vid 8 tiden istället och fortsatt utan frukost, för att sen ta joggen när kroppen var lite mer igång. Kände mig hyfsat tom, och det blev 6 lugna km utan att ”använda hälsenan”. Positivt att det gick springa utan större känning, positivt också att jag går helt obehindrat. Negativt att jag känner nått…vill inte känna efter på riktigt; utan det sparar jag till lördag. Tror och hoppas att det känns 100 % då med lite mara adrenalin i kroppen.
Så just nu är alla rörelser försiktiga… för det skulle kännas trist att inte kunna använda fotens frånskjut fullt ut på lördag. Men som sagt jag tror det blir 100 %. Nått annat kan jag inte tro.
Så nu laddar jag för fullt.