Team Stockholm Marathon (TSM) pass en vecka efter New York med snabbdistans/testlopp över 7,5km.
Kändes ok, mina ben och 3-timmars gruppen klarade sub 4.00 fart!!
- Så nu e man igång lite igen.

Innan passet hade hela TSM möjlighet att lyssna på en föreläsning med Isabellah Andersson och hennes man/tränare Lars Andersson.
Superkul att se TSM uppslutningen!!
- Det var intressant att höra både Isabellas egna ord om sin bakgrund och liv fram till att hon blev den världslöpare hon är. Hennes nysatta svenska rekord på 2.25.10 imponerar grymt på mig.
Lars berättade om träningen, och ett ledord var "mycket, framför hårt".
Lars delade upp Isabellahs träningen i en 10 gradig skala som utgick från Isabellhs egen "skattning" där 10 var maximal träning som kräver lång återhämtningsperiod efter passet.
Lägre siffra, succesivt lättare träning och därmed pass med kortare återhämtningsperiod.
- Ingen träning på 10, och faktiskt inte många pass alls i gråzonen 3-5.
Nivån 2-2,5 var träning på runt 70% av max puls och en träningsintensitet som inte krävde så lång återhämtning, och det är här huvuddelen av Isabellah´s pass bredrivs; just för att kunna träna mycket.
- Efterhand hade dock tex långpasset på 3 timmar gått från att ligga på 35-36km till att med samma ansträngningsgrad/återhämtningsfakor blivit 38km.
Instämmer mycket i det Lars sa om träning, med tex att just långpasset företrädesvis ska bedrivas i lugnt tempo.
Sen kan man konstatera att inte så många har den "naturliga styrka och konditionsgrund" som många löpare med Kenyans bakgrund har via naturliga inslag under uppväxt med styrka/kondition i det dagliga livet utan att det "var träning". Tar ett tag för de flesta att se en dag med 18km på morgonen och 19km på förmiddan som en återhämtningsdag!!

En givande föreläsning, med en inblick i vad som krävs för att verkligen bli världselit på marathon.
Bifogar en liten film från föreläsningen som avslutas med en kort intervju med Isabellah innan avfärd mot "sin camp" i Kenya.