Man börjar bli gammal. Trots ”tidig” hemgång och inte alltför högt tempo på Idrottsgalans efterfest gick det segt idag. Tunga steg och trött kropp trots en hel löpvilodag dagen efter galan.
- Tänkta 20x400 i lugnt tempo på bandet i fick ställas in i utbyte mot distanslöpning. Kände direkt att kroppen inte riktigt var med. Dock hade jag ett bra pass just innan galan med 12km tröskellöpning i 3.30 fart + lite spurt (41.30/12k). Mitt band är tufft kalibrerat, så jag vet att 12k på bandet motsvarar vad jag kan göra ute ”på riktigt”.
Jag ger alltså mitt 12k pass och faktiskt även Idrottsgalan ok.
Inte mycket löpning på galan, men producenten Åkeson är ialla fall löpare och även chefredaktör på Runners World.
- Måste vara svårt att få till att en gala blir sevärd då det onekligen tar rätt lång tid med alla röstningar och tal som ska genomföras. Hur som helst när jag är inne på Runners World måste jag säga att nämnda chefredaktör fått upp tidningen några snäpp genom bra intervjuer och lite fylligare reportage. Senast jag kollade igenom tidningen fastande jag dock lite på en kolumn som tog upp minnen från Stockholm Marathon 1999. Jag sprang själv och kom ihåg loppet rätt bra, men kunde inte riktigt i mitt minne hitta det som beskrevs i kolumnen:
”När starten gick galopperade vi iväg i ett fasligt tempo….det var en snabb öppning som direkt reducerade tätgruppen till två Tanzanier och undertecknad. Tre kilometer flög vi förbi på 9.10 sådär…”
Jag minns rätt bra de flesta Stockholm Marathon jag sprungit, och jag minns även 1999 års lopp.
- Inte för att jag själv sprang riktigt bra, mer för att jag var så imponerad av Alfred Shemweta som skulle försöka kvala till VM. Tiden han skulle göra i Stockholm var under 2.15. Jag själv hade ingen ”kvalpress” eftersom jag via ett 2.13 lopp i London tidigare på året fått klartecken för VM.
Direkt tog Alfred täten tillsammans med en ganska stor svensk klunga med lite norskt inslag och några till. Afrikanerna öppnade riktigt lugnt och kom inte upp till fronten förrän efter runt 5km. Hur som helst så gjorde verkligen Alfred loppet, och skötte farten till sig själv perfekt med hård men jämn fart redan från start.
Första 3km är lättlöpta för täten som slipper trängas, eftersom det går svagt utför eller plant, så vi passerade 3km på ganska precis 9.20. Ute på böljande Djurgården sjönk farten något, men Alfred lät inte farten sjunka för mycket utan trummade på hela loppet och vann på imponerande 2.14.52. VM kval och seger i ett lopp som han gjorde helt själv.
Vet inte riktigt var kolumnisten fick sin och ”Tanzaniernas” öppning ifrån…
Själv då. Jo, jag jobbade igenom loppet bra, men hade inte riktigt hittat tillbaks till Londonformen och blev lite besviken 5:a och SM-silver på 2.17.20.
- En tid och ett lopp jag idag med lite perspektiv givetvis skulle vara riktigt nöjd med. Men det var Alfreds lopp fullt ut!
Det blev ett långt sidospår, men bifogar en litet klipp som ger nostalgiska minnen från Stockholm Marathon.
Bilder från TV 4, och röster från A Lennart Julin och Åke Strömmer.

Min träning nu då, jo rapport från vecka 2 blev att ”träningsomläggningen 2011 håller än”.
- 105km på 6 pass, och ett inomhuspass med 800 meters intervaller i ”3.08 fart”.