Just nu är det mycket fokus från mig själv på min egen träning. Men jag försöker göra lite instick även som coach åt andra, och idag hade jag ett lunchpass med Lilian Magnusson och samtidigt dök det upp en annan New York Marathon tränande nämligen Runners Worlds Claes Åkesson. Lite kul att dagen innan hade Claes ringt upp för att få lite coachråd. Inte så att jag coachar honom på något vis, men han ville ha en bekräftelse på att hans plan sista 12 dagar verkade bra. – Jag tyckte ärligt att planen lät riktigt bra, och nu hade han hyrt in storlöparen Magnus Bergman som ”hare” på ett ”sista” tufft pass över 8x1km. Mer om det passet kan ni säkert läsa om på hans blogg, men jag kan intyga att det såg bra ut både för Claes men också för Bergman. När Bergman skulle hitta ”farten” tror jag han drog iväg på 16 sek första 100…, så det finns kvar en del kapacitet på 1.37-lidingölopp som alltså avvarade några timmar av sina ”10-pappadagar” till att ”hara” 1000-ingar på Bosön.

Min roll var att ”klocka” och förhoppningsvis inspirera min ”enda” aktiva för närvarande om jag inte räknar in de som följer web-träningsprogrammen här på marathon.se.
Storyn runt Lilian vet säkert många, att hon som överviktig 3 barns mamma, började följa mina program på nätet. Efter ett tag var det 3.00 programmet för maran som gällde och Lilian gjorde 2.59….sen kom Lilian till en butik i Uppsala där jag stod som ”promotare” i mitt PUMA jobb, och undrade om jag kunde ge några råd för att bli ”snabbare” på 5km. Lite tips, och även tips om ett 5km några månader senare; dit Lilian kom och slog till med 17 minuter…
Efter det växte samarbetet som och jag blev individuell coach. Genom hårt arbete och tuff inställning tog sig Lilian både till finnkampsvinnare och SM segrarinna och 2.37 på maraton.
– Men sen kom det svåra att ta steget vidare därifrån. Här lyckades jag som coach inte balansera rätt, utan nästa träningsteg blev för tufft, med många skador på köpet. Lilian har dock varit fantastisk på att inte ge upp, och fantastik på att köra alternativt. Nu äntligen börjar det funka igen, och jag hoppas vi kan balansera träningen rätt nu, och bygga till något riktigt bra 2011. Det är Lilian värd efter alla pass på testcykel och i bassäng.
När det gäller Coachning har jag tagit med mig mycket från min första tränare, Alf Affe Nilsson i IS Göta. Av en slump kom jag konkret att tänka på alla hans ord igår på min kvälldistans. Via jakten på ishallar åt dotterns konståkande hamnade distansen från Grimsta IP (Ja förra veckan var det Husby…), så min kvälldistans blev därifrån. Lite längre än tänkt eftersom jag irrade mig runt, efterhand i mörker..i Grimstaskogen. Men innan det blivit mörkt passerade spåret helt plötsligt en stuga som direkt gav minnen. Blackebergs klubbstuga! Här bodde vi alltid med IS Göta när vi kom till storstan för tävlingar, och nu helt plötsligt var jag inne på en fin lite böljande del på slingan där ”Affe” alltid dagen innan tävling slipade på min teknik. Genom karriären har jag varit oerhört tacksam att han slipade på steget och tekniken, även om det ibland just inför tävlingar inte satta loppet dagen efter i fokus. För det kunde bli ett antal löpningar innan jag låg ”hyfsat” med armarna, hållningen ok och framföralt fotisättningen acceptabel. Riktigt bra blev det aldrig, men utan Affes träning hade jag aldrig kommit så pass långt som jag faktiskt kom.
Tänkte rätt mycket efter passet just på coachrollen, hur viktig den faktiskt kan vara. Nu vill jag inte påstå att den är viktig för alla, men även för mig själv idag ger rollen mig själv inspiration genom att se andra utvecklas.

Liten film från TSM-utbildningshelgs cirelstyrekträning. Där blev jag coachad av Carina och Micke Sjöblom smygfilmade!