Det är dags för 30 års jubileum i Tjejmilen för dig Evy, hur känner du inför det?
– Ja, det kan vi säga att det är 30 års jubileum, så kan vi tänka att det gäller min ålder också…. Det känns helt fantastiskt att jag kunnat vara med så många gånger. På alla år Tjejmilen avgjorts har jag bara missat tre lopp. Tjejmilen har jag upplevt lite som ”mitt lopp” eftersom jag varit med från starten, så det har alltid varit med glädje jag sprungit loppet

Hur upplever du loppet nu jämfört med starten 1984?
– Jag tycker det är samma atmosfär även om det är många fler som springer nu. Jag tycker allt som är bra med Tjejmilen och som hör till är kvar. – Peppningen innan start tjejerna emellan och picknicken på Gärdet efter som känns festlig. Det är alltid lika kul både innan, och efter start och även under loppet. Det enda som ändrats som jag tycker borde varit kvar är banans riktning. Jag gillade när loppet startade åt andra hållet för då fick man en fin nerförsbacke tidigt i loppet jämfört med nu när man istället ska kämpa sig uppför den backen på slutet av loppet.

Ja, det är en tuff stigning som börjar redan nere vid Strandvägen och sen ökar på uppför Oxenstiernsgatan med runt en kilometer kvar. Hur ska man tänka för att klara backen på bästa sätt?
– Ja, är man väldigt trött tycker jag man ska gå med raska steg uppför. Det tar lite längre tid, men då får man hämta sig lite och då blir det lättare rulla på igen mot målet efter backen. Klarar man springa uppför ska man korta ner steget och ta kortare steg hela vägen uppför, då går det lättare och man tappar inte så mycket tid eller fart.

Har du några andra råd till alla tjejer som ska springa på lördag?
– Det som jag tycker är viktigast är att ta det lugnt från början. Man ska inte rusa på utan det är viktigt att komma rätt i loppet. Låta fältet sprida ut sig och sen hitta sin fart. Jag ser ofta tjejer som kryssar sig fram och springer om mig tidigt i loppet, men sen passerar jag dom igen på andra halvan. Samtidigt är ju inte tider det viktiga, men om man vill få en så harmonisk runda som möjligt och kunna ha kul gäller det att starta rätt och inte för fort.

Om man tittar på alla dina lopp, finns det något lopp som sticker ut för din egen del eller som du minns mer än alla andra loppen?
– Första loppet var givetvis speciellt. Just att få leda ett lopp och inte ha några andra framför sig. Det var jag ju inte van vid, utan på gatloppen låg det ju alltid många killar före. Här fick vi verkligen vara i fokus och det var kul. Ett annat lopp jag minns var nog när jag tog min tredje seger. Då sprang vi riktigt fort och jag och min klubbkompis från Mölndal Eva Svensson gick loss från ett bra startfält.
– Sedan kunde jag gå ifrån till seger på 33 minuter någonting, och då var ju banan något mer än 10 km dessutom.
– Sedan en liten kul detalj som jag kommer ihåg var att förre moderatledaren Ulf Adelsohn alltid stod ute på Djurgården ensam på en sten eftersom hans fru sprang. Så vid flera tillfällen låg jag ensam i täten när jag sprang förbi honom och då hälsade jag alltid och han hälsade tillbaka. 

Tänker du ibland på hur fort du verkligen sprang?
– Nej inte direkt, men jag blev lite påmind av min man Ulf ifjol, för när han såg de etiopiska tjejerna som var först sa han till mig att han tänkte hur oerhört fort och lätt dom sprang, sedan i samma tanke kom han på att jag sprang lika fort på min tid. Det var lite kul när han sa det till mig efter loppet.

Vad har du för tankar inför årets lopp, har du några tidsmål eller så längre?
– Det har varit många tankar i huvudet. Det har varit tankar på att jag ska springa riktigt lugnt och bara njuta, men det vet jag är väldigt svårt. För ofta kommer känslan ändå att jag ska försöka springa fort utifrån mina förutsättningar idag. Det är ju inte alls fort längre jämfört med snabba tider, men för mig blir det att jag får ta i och bli trött. Jag har försökt springa på lite mer än lugn jogg nu senaste veckorna, men jag har inget att gasa med längre. Men jag kommer nog ändå ta i lite på lördag, men bryr mig inte om tiden längre. Kanske blir det över timmen denna gång, men det ska bli lika kul ändå.

Du sa att du försökt springa på lite på träning, hur ser ett sådant pass ut för dig?
– Jag har ett flackt 2,5 km spår som jag brukar springa. Ofta springer jag där eller en milrunda någon gång i veckan. Alltid min lugna fart. Men nu när jag sprang på lite körde jag hela 2,5 km varvet i lite högre fart så jag blev trött. Det gick ändå ok tycker jag, men jag vet att hålla högre fart på 10 km med lite kupering jämfört med flacka 2,5 km är en helt annan sak. Så jag har inte tränat intervaller eller så utan jag mår bra av lugn distans.

Om vi ser till själva Tjejmilen, vad har loppet betytt för dig?
– Just Tjejmilen tror jag hade stor betydelse för min karriär. Vi tjejer fick verkligen stå i centrum för våra prestationer. Jag kunde visa att åldern inte spelade så stor roll, utan man kunde springa fort fast man inte var en ungdom. Nu kan jag se tillbaks och inser hur mycket löparkarriären, där Tjejmilen var en del, har format mitt liv och hur många dörrar det öppnat till saker jag aldrig hade skulle fått gjort om jag inte börjat springa. Så jag är mycket tacksam för allt jag fått uppleva genom löpningen.

Det är oerhört kul för loppet och vi är tacksamma att du återigen står på startlinjen, men visst fortsätter du även efter 30 års jubiléet?
– Nä du, det säger jag inget om. Jag känner att jag kanske ska sluta med det här loppet, medan jag inte är helt borta. Så vi får se, men det ska bli kul att springa och delta på lördag.

Marathon.se tackar för intervjun och önskar lycka till

Lite Evy-fakta:

• Antal segrar i Tjejmilen: 5
• Antal segrar i Stockholm Marathon: 3
• Antal segrar i GöteborgsVarvet: 3
• Antal SM-guld: 15 (från 5000 meter upp till maraton och terräng)
• Snabbaste mil: 32.34,05 satt 1988 (länge världsrekord i åldersklassen 45-49 år.)
• Snabbaste halvmaraton: 1.11.18 satt 1988 (länge världsrekord i åldersklassen 45-49 år)
• Snabbaste maraton: 2.31.05 satt 1989 (svenskt rekord i 14 år).