Maria har tillhört eliten på medeldistans i många år, 1996 tog hon ett uppehåll från löpningen när hon blev mamma till dottern Mica tillsammans med sin man Tord Henriksson.(enligt längdhopperskans Erica Johanssons hemsida gifte Maria och Tord sig i Las Vegas nu i höstas) GRATTIS!
1998 gjorde Maria comeback, och i Globengalan satte hon det nuvarande svenska rekordet på 800 meter med tiden 2.00,01. På våren som följde blev hon svensk mästare i terränglöpning över 4km. Från sensommaren 1998 har hennes fortsatta tävlande störts av skador, och i år blev det inget tävlande.
Nu är Maria igång och kanske blir det en inomhussäsong.

ASZ: Jag tänkte först få ett utlåtande till Marathon.se:s läsare om den svenska filmen Dykaren, som inom kort går upp på biograferna. För jag vet att du och Tord var på förhandspremiär i tisdags?
MA: Tyvärr.....jag kan inte rekommendera den. Jag skulle vilja kunna rekommendera filmen, men ska jag vara ärlig var det en besvikelse. Storyn var alldeles för tunn och dessutom hade jag hoppats att filmen skulle knyta an mer till titeln.

ASZ: Hinner du som elitidrottare och småbarnsförälder med att gå på många "vimmeltillställningar"?
MA: Nej, det enda nöjet jag går ut på är bio. Jag minns inte senast jag var ute på klubb eller annan tillställning. Men jag älskar verkligen film. Så om jag har möjlighet att gå, är det ju praktiskt att gå när man blir bjuden.

ASZ: Raskt över till löpningen, hur blir det med träningen nu i juletid?
MA: Precis som alla småbarnsföräldrar får man planera om lite. Jag har planerat träningen så att julafton är en träningsfri dag. Sen har jag tränat dagtid och julbakat med Mica på kvällarna.

ASZ: 1999 var ett förlorat idrottsligt år, kan du berätta lite om skadorna?
MA: På sensommaren 1998 fick jag en bristning i patellasenan (knät), och sen 1999 fick jag en stessfraktur. Under skadeperioderna har det blivit mycket vattenlöpning och när jag väl kom igång med löpningen igen fick jag ett litet problem i ena knävecket.
Jag har tränat bra hela hösten, men knävecksproblemet har gjort att jag inte kunnat köra något riktigt snabbt, utan det har blivit längre intervaller och långsammare löpning.

ASZ: Kan det bli en innesäsong ändå?
MA: Ja, om jag bara får igång snabbheten. Jag är hel nu och kan träna på, men det gäller att det stämmer. Jag åker till Sydafrika den första januari och blir borta en månad. Om jag får igång snabbheten under träningslägret blir det förhoppningsvis en innesäsong. Jag gillar att tävla inomhus.

ASZ: Vem hjälper dig med träningen?
MA: Tord hjälper mig när det finns möjlighet, till exempel om han är med på något läger. Men annars blir det att jag sköter det mesta själv. Jag får dock lite feedback på träningen av både Ludmila och hennes man Johan.
Jag hade hjälp av nuvarande damförbundkaptenen Leif Dahlberg en period. Men vi kom fram till att det var svårt med ett samarbete i och med att vi bor på skilda orter. Jag tror på Leif, men det går inte att bara följa ett papper. Jag tror att tränaren måste kunna se sin aktive på banan regelbundet för att kunna lägga upp träningen.

ASZ: Förutom den fysiska träningen, kör du någon mental träning?
MA: Nej, jag provade för några år sedan. Men det fungerade inte för mig, jag blev bara förbannad. Det är säkert bra för vissa personer, men troligen inte för alla. Men det kan också vara så att jag tog fel sorts mental träning.
Nu ser jag det dock inte som att det finns tidsmässigt rum för mer i träningen. Den fysiska biten tar tid, och dessutom behöver man som elitidrottare lite medicinsk service. För mig blir det till exempel massage två gånger i veckan.

ASZ: Efter innesäsongen, hur ser satsningen ut då?
MA: Jag satsar fram till OS i Sydney, sen är det slut!

ASZ: Ett år till alltså, vad ska du göra sen?
MA: Det vet jag inte riktigt än, jag har läst ett år grafisk design i USA och sen även Studio Art men har ingen klar examen därifrån. Men det ligger nog nära tillhands att det blir något jobb hos Twilfit.

ASZ: En avslutande fråga, som du nog fått förr. Har du aldrig funderat över att gå upp till lite längre sträckor?
MA: Om jag säger så här, hade 3000 meter funnits kvar som damdistans hade jag kunnat tänka mig gå upp till den sträckan, men när den ersattes av 5000 meter, ALDRIG. Det är för långt för mig.

Jag tackar Maria för att hon tog sig tid i julstöket, och önskar henne lycka till med snabbhetsträningen i Sydafrika.