Som säkert de flesta av marathon.se´s läsare vet sprang jag maratonsträckan på VM i Sevilla i slutet av augusti.
Det gick som bekant inte alls bra, utan jag kom i mål på 2.23 som gav en trettioandra plats.
Efteråt var jag givetvis mycket besviken och det tog en tid innan jag återfick motivationen till hård träning.
Jag sprang lite andra lopp under hösten, men utan att egentligen förbereda mig eller kämpa särskilt hårt.
Inför VM-loppet hade jag tränat mycket hårt och laddat mentalt under en längre tid, vilket tar både fysiskt och psykiskt på kroppen. Efter VM-loppet, där jag tyckte mig misslyckats, kom då en reaktion på träningen och fokuseringen.
Om jag hade lyckats i VM loppet hade jag troligen hur som helst behövt en fysisk vila, men psykisk hade jag givetvis varit på topp.
Nu behövde huvudet också en vila från hårdträningen, och det har den fått under hösten.
Efter några veckors helvila för kroppen och flera veckors lugn löp- och allmänträning smög sig ändå sig lusten sakta men säkert på för att börja träna hårt och målmedvetet igen.
För att stärka motivationen ytterligare tackade jag ja till en inbjudan från Macau Marathon, som gick av stapeln den femte december. Jag tyckte mig vara hyfsat bra fysiskt förberedd när jag åkte iväg, men mentalt hade jag inte riktigt byggt upp mig för ett seriöst maratonlopp. Denna inte helt 100% inställning gjorde nog att jag slarvade lite med en av de viktiga förberedelserna inför ett maratonlopp, nämligen med maten. Efter att ha varit med i tätklungan, som passerade halvvägs på 1:08:30, blev jag tvungen att på sista halvan göra åtskilliga stopp på toaletten och tiden blev därefter, 2:27...... Men det är ju faktiskt maratonlöpningens tjusning, att det är så många komponenter som ska stämma för att resultatet ska bli riktigt bra.
Hur som helst finns den riktiga motivationen där nu, så jag ser fram mot vinterns hårdträning, och vårens tävlingar.

hälsning A. Szalkai