Så startade Tjejmilen
Klockan 12.00 den 19 augusti 1984 skös startskottet till den första upplagan av Tjejmilen. Det var inledningen till något helt nytt. Tävlingen riktade sig bara till kvinnor vilket dittills var mycket, mycket ovanligt i Sverige.
Greppet visade sig vara helt rätt. På bara några få steg deltagarsiffrorna upp till över 30.000 och arrangörsklubbarna Hässelby och Spårvägen tvingades sätta tak.
Stärkta av framgångarna med Stockholm Marathon, som hade premiär 1979, började några ledare i Spårvägen och Hässelby fundera på nästa steg. Ett halvmaratonlopp, en triathlontävling eller ett lopp enbart för tjejer diskuterades fram och tillbaka. Under hösten 1983 beslöt klubbarna att starta Tjejmilen.
– Vi såg att många kvinnor var ute och joggade, men vi såg också att det knappt var några kvinnliga deltagare i de löpartävlingar som arrangerades i början va 80-talet, berättar Bengt Alfredsson som var en av dem som var med i diskussionerna innan Tjejmilen startades.
– Det behövdes något nytt för att attrahera alla kvinnliga joggare.
Kvinnorna i centrum
Kvinnor hamnar i de flesta idrottssammanhamg i andra för att inte säga i tredje hand. Här skulle det bli tvärtom. Tjejmilen skulle sätta kvinnorna i centrum.
Förebilden var ”Kvindelöbet” i Köpenham som troligen var Europas största tjejlopp innan Tjejmilen startades. En studieresa till den danska huvudstaden gav nya impulser.
Internt fanns en ung och driftig organisation som gärna ville göra mer.
Hässelby och Spårvägen hade under åren med Stockholm Marathon skaffat sig kunskaper om att arrangera och marknadsföra långlopp. Klubbarna hade också en ekonomi som medgav nysatsningar.
Kansliet hade – till omvärldens förvåning – fyra heltidsanställda.
Poängen med att bygga ett starkt kansli låg i att klubbarnas idrottsliga verksamhet inte riskerade hamna i bakvatten
Namnet en svårkläckt nöt
Själva namnet tillkom efter många och långa diskussioner. Tjejmilen fyllde med råge det viktigaste kravet – att det direkt skulle tala om det bara var för kvinnor. Att det sedan var lättuttalat och lätt att komma ihåg gjorde inte beteckningen Tjejmilen sämre.
Skulle loppet genomföras på våren, sommaren eller sensommaren? Argumenten vägdes för och emot. Beslutet blev den sista helgen i augusti. En grundläggande faktor var att Tjejmilen vände sig till kvinnor som normalt inte tävlade och tränade särskilt mycket och som därför behövde våren och sommaren på sig för att komma i form.
Sista helgen i augusti gav dessutom klubbarna längre tid att marknadsföra Tjejmilen. Våren/försommaren föll bort på grund av Stockholm Marathon låg – och fortfarande ligger – den första helgen i juni och det skulle bli alltför tungt med två evenemang tätt inpå varann.
Ingen tidtagning
Tävlingsmomentet tonades ner mycket medvetet, till och med så mycket att tidtagningen slopades för alla utom den yppersta eliten. Deltagarna skulle inte tävla mot varann utan bara möjligen mot sig själva. Prestationen skulle bestå i att bara ta sig runt.
Loppets slogan blev ”En mil utan jäkt och stress – bara för tjejer”.
Tjejmilen vände sig främst till kvinnliga motionslöpare som inte deltog i andra tävlingar och som därför var svåra att nå med information om detta nya lopp.
Arrangörsklubbarna satsade hårt på marknadsföringen inför premiärloppet.
Det var viktigt att den första upplagan av Tjejmilen blev en framgång.
Klubbarna producerade en påkostad åttasidig inbjudan i fyrfärg.
Annonsering i dags- och veckopress gick på 100 000 kronor. Ett avtal med Damernas Värld visade sig vara ett klipp. Där ingick tre halvsidesannonser som resulterade hela i 2 300 beställningar av inbjudan.
Totalt kostade all marknadsföring 200 000 kronor vilket var en mycket hög summa för en svensk löpartävling i mitten av 80-talet..
Drygt 2 000 anmälda
När Tjejmilen startade den 19 augusti 1984 var drygt 2 000 kvinnor från hela landet anmälda. Det var en högre siffra än vad tävlingsledningen kalkylerat med.
Det var en förväntansfull stämning på Gärdet denna sköna augustisöndag.
Alla var medvetna om att Tjejmilen innebar något helt nytt för svensk idrott.
Evy Palm, som var dem mest meriterade löparen i startfältet, kände sig osäker:
– Hur ska jag hitta runt banan, undrade Evy när hon insåg att hon troligen skulle ligga i täten.
I de landsvägslopp som Evy sprungit tidigare hade hon alltid haft manliga löpare före sig och därför aldrig behövt fundera över hur man skulle hitt runt banan.
Nu fick Evy ett lugnande besked: En högtalarbil kör före täten och visar de främsta rätt väg.
Evy Palm vann sedan premiärloppet, och fortsatte med ytterligare fyra segrar i Tjejmilen. Hon är därmed loppets mest framgångsrika deltagare någonsin. Trots att Evy numer inte tävlar på elitnivå längre missar hon sällan Tjejmilen som tillsammans med Stockholm Marathon är henens favorittävling.
Premiären blev en succé
Hur skulle deltagarna uppskatta Tjejmilen? De flesta av de drygt 2 000 i premiärloppet hade aldrig tidigare varit med i en löpartävling. Skulle Tjejmilen leva upp till deras förväntningar?
För att få veta vad deltagarna tyckte om premiärloppet henomfördes en enkätundersökning bland deltagarna direkt efter målgången på Gärdet.
– Det gick aldrig att genomföra undersökningen. De vi pratade med var så entusiastiska och hade så mycket att säga om Tjejmilen att vi bara hann med att göra ett par intervjuer, minns Mats Olsson som var en ansvarig för undersökningen.
– Men det var helt klart att deltagarna gillade Tjejmilen!
Premiären fick stor uppmärksamhet i massmedia, och intresset för Tjejmilen ökade snabbt.
Tjejmilen fick snabbt en rad efterföljare både inom löpningen och inom skidåkning, cykel och gång. TjejVasan och Tjejvättren är två tävlingar som startats med Tjejmilen som förebild.
En annan efterföljare är Vår Ruset som 2006 genomförs i 18 städer i Sverige och sex städer i Finland och som därmed är Europas största löparserie.
Men originalet är fortfarande nummer ett! Tjejmilen är fortfarande landets största idrottsevenemang för kvinnor.