Två oplanerade vilodagar för Susanne
Det har blivit två oplanerade vilodagar för Susanne Johansson som tillsammans med Rune Larsson är ute på en 400 mil lång löpning genom Europa. Rune har fått ont i en fot, och de två har fått hålla sig lugna i två dagar.
Vi är laddade. Vi har passerat tre bergskedjor nu och har lärt oss en del. Vi ska knappast upp på högre höjd i Pyrenéerna än de 1860 m tog oss över när vi passerade Sierra de Guadarramas förra veckan.
– Det är klart att äventyret inte ska sluta här, säger Susanne.
– Rune, som är en van äventyrare, har lärt mig att man ska reagera blixtsnabbt när något händer.
– Vi ser det inte det här som en skada utan som ett symptom.
Det var i tisdags eftermiddag som Rune fick ont i ovansidan av vänster fotled. På onsdagen tog Susanne och Rune det lugnt; de sprang inte utan nöjde sig med att gå 35 km. Trots det började Rune likna under den sista milen.
– Rune har fått en senskideinflammation, förklarar Susanne, som är sjuksköterska.
– Plösen på skon har tryckt extra mycket på grund den vinkel som fotleden får när vi tar oss uppför ett berg. Det är Rune som fått slita med Gudrun (den babyjogger som innehåller all utrustning) när det går uppför.
– Nu har Rune klippt bort plösen i skon för att minska trycket.
Hålla hela vägen hem
Torsdagen och fredagen stannar Susanne och Rune i Soria – en stad med c:a 40 000 innevånare i norra Spanien.
Rune äter Voltaren-tabletter, smörjer in den ömmande fotleden med Voltarem-kräm och kyler fotleden, allt för att hämma inflammationen.
– Vi vet vad som orsakat detta problem och tror att Rune snabbt kommer att vara o.k..
– I morgon planerar vi att börja gå igen, och sedan får vi se hur det funkar.
– Vi har ett nytt mantra; ”Hålla hela vägen hem”.
– Det gäller att inte köra på även om det hade kunnat gå, men då hade det varit risk för en besvärlig skada.
Annars började veckan bra. Efter en tuff bergspassage i slutet av förra veckan var det skön löpning under söndagen och måndagen på högplatån i norra Spanien:
– Vi sprang på 1200 meters höjd med väldiga utsikter. Vi såg berg med vita toppar på långt håll. Det var jättetjusigt.
– Det var många vindpinade små tallar, men knappt några blommor.
– Här uppe är jorden mager och det är kyligare. Vi ser inte längre några vinplantager eller apelsinodlingar. Däremot ser vi stora flockar med får och getter.
– Trots att det varit solsken och blå himmel har det inte varit mer än 20 grader varmt på dagarna. Betydligt bättre löpväder än första veckan då det ofta var över 30 grader varmt.
– Stjärnklara nätter har det varit frost i gräset när man krupit ur tältet på morgonen.
The och smörgås
Det är egentligen inte tillåtet att tälta hur som helst i Spanien, men Susanne och Rune tältar så ofta de kan för att hålla kostnaderna nere:
– Senast hittade vi en öde tomt bakom en stenmur där vi slog upp tältet. Hundarna skällde lite, men sedan var det lugnt.
– Vi har kommit in i en rutin. De kvällar vi ska tälta går vi in i en liten bar i närheten innan vi går och lägger oss.
– Vi beställer två koppar the med socker samt en smörgås. Ofta för vi sockerkaka istället.
– Alla är vänliga och hjälpsamma, men det är lite problem med språket. Ingen av oss kan spanska, och ingen här talar engelska.
– När vi druckit vårt the lånar vi toaletten.
– Vi tvättar kläderna och fötterna i handfatet, sätter på oss torra kläder och borstar tänderna. Sedan är vi färdiga för natten.
Susanne och Rune har nu avverkat 99,6 mil. Det återstår alltså cirka 300 mil innan Susanne är hemma i Halmstad. Fram till det att Rune fick problem med foten hade de avverkat i snitt drygt fem mil om dagen.
– Vi har gått ner i vikt. Tightsen fladdrar, skämtar Susanne.
– Vi har blivit skitsnygga. Våra trivselkilon har försvunnit. Själv har jag aldrig varit så solbränd.
– Vi trycker i oss vad som finns längs vägen. Det kan t.ex bli pizza, pommes frites, nötter och choklad. Ingen kalorifattig diet direkt.
Nu väntar Pyrenéerna
Det är 15 mil kvar innan Susanne och Rune ska ge sig upp i Pyrenéerna, den kanske tuffaste passagen under hela löpningen.
– Vi är laddade. Vi har passerat tre bergskedjor nu och har lärt oss en del. Vi ska knappast upp på högre höjd i Pyrenéerna än de 1 860 m tog oss över när vi passerade Sierra de Guadarramas förra veckan.
– Nu får planerar löpningen i bergen bättre än vad vi gjorde förra veckan. Vi måste se till att inte komma fram sent på kvällen.
När Susanne började sin löpning i sydligaste Portugal den 10 april hade hon med sig två brev från tvillingsönerna Kalle och Erik som hon skulle använda i krislägen.
På tisdagen öppnade hon brevet från Kalle, som ingick i Hässelbys vinnande lag på 4 km vid terräng-SM förra helgen:
– Jag fick ta till reservplanen och öppnade därför ett av mina brev. Kalle skrev uppmuntrande. Han säger att jag ska spring ända hem.
Tidigare artiklar:
