Ändå har det inte gått mer än fem år sen en granne knackade på och frågade om då 32-åriga Kirsten ville hänga med på en joggingtur. De var ute i en dryg mil och det gick så lätt att Kirsten bestämde sig för att börja springa så smått. På tre år kvalade in hon in i den norska VM-truppen och slutade på 28:e plats i Helsingfors.
– Jag är inte den som gör något halvhjärtat, berättar Kirsten, som lyckts klämma in en intervju mellan träningspassen.

Hon tränar i regel fyra timmar om dagen, uppdelat i två pass. Ibland beger hon sig på tretimmarsturer uppe i fjällen, på över tusen meters höjd, utanför Bergen där hon bor. Varför har hon då fått för sig att träna så kolossalt mycket? Jo, för att bli mindre skada är hennes avväpnande svar.
– Jag tränade väldigt hårt förut, men jag blev väldigt lätt skadad. Sen bytte jag tränare och fick en annan filosofi, att öka gradvis. Sen dess är jag skadefri.
Kirsten och den nye tränaren Jan Fjærestad inledde samarbetet i början på fjolåret. Målet var att bygga upp en stabil bas. Jan var själv uppe i 40-45 mil i veckan som mest under sin löparkarriär i slutet på 70- och början på 80-talet. Det resulterade som bäst i 2.13 på maraton, men samtidigt så hyggliga tider som 1.53 på 800 och 3.45 på 1500 meter.
– Men Jan kunde inte konstatera att han blev bättre av att gå upp från 300 till 400 kilometer, säger Kirsten lakoniskt.

Det mesta av träningen går i lugn fart. Ifjol höll hon 4:20/km på sina distanspass, upp till 5:00/km uppe i fjällen. Det kan jämföras med ca 3:35-3:40/km som Kirsten haft som bäst på sina maratonlopp. Då bestod det mesta av fartträningen av lopp. Hon genomförde hela 30 tävlingar mitt i den hårda träningen. Ett talande exempel är vid den här tiden ifjol då Kirsten sprang 34 mil/vecka och ändå satte personligt rekord på 3000, 10 000 meter och halvmaraton inom loppet av två veckor. I år har hon tävlat mindre flitigt och introducerat intervallpass, främst i form av två mil snabbdistans med fartökning de sista fem kilometerna eller 6x2000 meter.
Mitt i allt detta har Kirsten två barn att ta hand om, nioåriga Sondre och Sofie, 7.
– Man måste planera hela tiden. Min träning går inte utöver familjen. Det går att klara allt, det blir en vana. Barnen är så pass stora nu att de förstår. De frågar inte längre ”ska du springa nu igen?”

Den outsinliga Kirsten passar på att umgås med barnen ute också på långa cykelturer mellan träningarna. Den här veckan är dessutom lugnare i och med att hon trappar ner inför Stockholm Marathon.
– Det blev fyra timmars träning i måndags och tisdags, två och en halv timme på onsdagen och sen bara en timme torsdag och fredag, förklarar Kirsten, som inte blir direkt orolig över prognoserna som spår runt 25 grader i skuggan.
– Det är samma för alla. Jag har sprungit 10 000 meter och halvmaraton i liknande temperaturer. Det är inte optimalt för att göra några tider, men så länge man tar det lugnt i början och drycker mycket ska det inte vara några problem.
– Jag får väl nöja mig med att sikta på 2.35. Det blir ett bra test inför VM, menar Kirsten som inte en funderat en sekund på att det skulle vara för tätt mellan Stockholm Marathon och loppet i Osaka i slutet på sommaren.
– Det går fint. Jag springer så mycket att jag brukar ha väldigt lätt för att återhämta mig.
OS i Peking är det stora målet. Men innan dess i år vill hon försöka att springa riktigt snabbt. Legendariska Grete Waitz (2.24) och Ingrid Kristiansen (2.21) är höga mål att sikta in sig på.
– Det kan bli svårt, man måste se på åldern också, säger 37-åriga Kirsten försiktigt. Men Gretes tider är inte omöjliga.

Kirsten Melkevik Otterbus meritlista
Personliga rekord: maraton 2.31.20 (Frankfurt 2006), halvmaraton 1.12.35 (jolster, 2006)
Internationella mästerskap: 28:a på VM i Helsingfors 2005, 13:e på EM i Göteborg 2006, 31:a på landsvägs-VM (20km) 2006, 8:a på VM i bergslöpning 2006