– Det ska bli jättekul! Men jag har respekt för distansen, jag har aldrig sprungit längre än 16 kilometer, erkänner Kajsa som sprang en del som barn.
Kajsa var faktiskt långt framme i både Minimaran och Lilla Lidingöloppet innan teknikgrenarna tog över strax före tonåren. Hon har alltid varit aktiv och när hopparkarriären tog slut började hon snart springa igen.
– Det är väldigt kul att komma tillbaka. Men jag måste sätta upp mål för att hålla igång kroppen och anmälde mig till Milspåret förra våren, för att känna mig taggad. Det ger en extra krydda.
Det var en anonym comeback under andranamnet Margareta Bergqvist, som tog 48:40, med god marginal under det uppsatta målet att springa på mindre än 50 minuter.

– Jag fick lite blodad tand, säger Kajsa och berättar sen att det skulle ha blivit en halvmara redan i våras, Göteborgsvarvet med tre andra gamla hoppare från landslaget i friidrott.
– Det var Stefan Holm, Yannick Tregaro och Patrik Klüft (Kristiansson), men jag var tvungen att banga av andra skäl. Och då fick jag leta efter ett annat lopp på samma distans. Det föll sig naturligt med Stockholm Halvmarathon, som Tureberg (Kajsas klubb) är inblandad i. Jag var med som fukntionär och langade dricka många gånger i ungdomsåren, när det hette Stockholmsloppet.

Stefan Holms tid på Varvet, 2.03.11 är det som Kajsa satt upp som mål på Stockholm Halvmarathon, men med tanke på vad hon har uträttat på milen känns det som en lätt match för henne.
– Sen har jag fått höra att Steinar Hoen (norsk Europamästare i höjd) har gjort 1.58, så jag får väl sikta in mig på det också.
– Det är kanske bäst att inte leta efter någon annan höjdhoppare som har gjort under 1.40?
– Ja, jag kan inte mäta mig med vad Yannick gjorde i Göteborg. Det var ju otroligt bra. Tregaro överraskade med att fullfölja Varvet på 1.27 efter att ha bland annat genomfört ett grymt träningspass på 10x2000 meter!
Kajsa springer tre gånger i veckan och spelar dessutom tennis. Och så har det blivit ett par tävlingar till.
– Motionskvoten är uppfylld! Jag har inga ambitioner om att bli världsmästare, men att bara springa funkar inte riktigt för mig. Jag har kört lite intervaller och varierat mellan distanserna. Men jag har inte börjat föra träningsdagbok och jag vill inte springa mer, så jag blir skadad. Ont har jag haft tillräckligt av när jag tränade höjd. Nu håller jag mig ifrån det med god säkerhetsmarginal.

Sjukdom stoppade ett nytt deltagande på Milspåret i våras, men tävlingsintensiteten har i stället ökat på sistone. Först sprang Kajsa Midnattsloppet på 46 minuter och helgen före Stockholm Halvmarathon hoppade hon in i ett lag på Bellmanstafetten.
– Jag hade en sån dag på Midnattsloppet! Efter sju kilometer kändes det som jag fortfarande bara andades genom näsan! Jag bor på Söder och det är härligt att springa runt sina egen stadsdel. Jag lyftes framåt av alla som sprang med och folk runtomkring. Det är skillnaden mellan långlöpning och andra grenar, att man tävlar MED varandra.
Givetvis fanns det en målsättning uppsatt även på Bellmanstafetten, där man springer fem kilometer.
– Det var 22 minuter och jag kom in på 21.59! skrattar Kajsa och tillägger ännu en fördel framför det gamla grenvalet.
– Det är en kick att utvecklas i början som löpare. Det var ju inte så ofta som man satte pers i höjd de sista åren!
På lördag, med start kl 16.30 från Kungsträdgården får vi se hur lång tid det tar för Kajsa att sätta ytterligare ett nytt personligt rekord.