Hur kändes det att springa idag?
– Det var otroligt fint och ett perfekt löparväder. Jag är nöjd med tiden också, med tanke på att jag har varit skadad och som mest har sprungit två kilometer i år.
– Jag sprang in på 32.13, min bästa tid är 28.28 (det var 2008). Nästa år ska jag in på under 31, det lovar jag.
– Jag gillar den nya bansträckningen, även om det var tuffare. Min yngsta dotter, som är två år, var dålig i natt, så ett tag tänkte jag att jag skulle få ta henne med mig och kuta med vagnen – när jag sen sprang där i backarna var jag jäkligt glad att det inte blev så, skrattar Martin.

Du har sprungit Spring Cross många gånger, vad är det som är speciellt med loppet?
– Det är ett himla härligt lopp, fin bana, bra arrangerat och väldigt lättillgängligt. Vi bor nära. Sen gillar jag att det är så lugnt. Jag kan sitta här med hela familjen utan att det blir en massa väsen omkring. Folk är så fokuserade på sitt, och det är rätt skönt.

Hur kommer det sig att du började springa loppet?
– Min pappa är löpare och har dragit med oss på många lopp när vi var yngre. Jag gillar stämningen. Det är min bror David, pappa och jag som brukar springa loppet tillsammans – men i år var pappa sjuk.
– Vi brukar också vara ett gäng från Ladies Night som springer. I år var vi 5 polare, som flest har vi varit 12 tror jag. Det är en kul grej.

Löptränar du mycket?
– Nej, det gör jag inte. Jag tränar rätt mycket men det blir mest annat, cykling till exempel. Men visst springer jag, men då blir det oftast intervaller. Kolla på min bror David, han springer mer och har en bättre löparkropp än jag har.
– Spring Cross är det enda loppet jag springer. Och nu efter loppet kommer faktiskt det bästa, säger Martin och pekar på den uppdukade picknicken.

• Bildgalleri Spring Cross
• Video från vårens största terränglopp
• Alla resultat i Spring Cross