Det är ett danskt reportage om Peter Ellehauges och Torben Möllers Nielsen förberedelser och tävling som SVT köpt in. Man visar programmet på Annandag jul i SVT2 kl 21.30 men även den söndag 29 december kl 13.25 och måndag 30 december kl 14.25.
Årets lopp avgjordes i april och var den 17:e upplagan. Någon svensk fanns inte med på startlinjen i år, men 2000 fullföljde Bjarne Richardsson från Arboga hela loppet. Han berättade själv här på Marathon.se efter sitt lopp om hur han hade läst om loppet i en löpartidning, anmält sig, tränat hårt, men ändå inte insett hur tufft loppet var:
-...Ja, det var nog först i tältet som jag började ana hur det skulle bli, men när startskottet gick första dagen hade vi en skön bris som svalkade fram till första kontrollen och jag tänkte att det här ska nog gå ganska lätt. Men kontrollen låg nere i en gryta där det var lä. Annars när man stannar så brukar ju pulsen gå ner, men i hettan var det nästan outhärdligt att stanna.
Konceptet för Marathon des Sables är 22-23 mils tävling i etapper på sju dagar och klara-dig-själv förutsättningar. Det vill säga all mat, sovsäck, ombyte med mera ska bäras av deltagarna själva. Endast vatten tillhandahålles av den franske arrangören.
Bjarne Richardsson tycker inte att det tuffa med Marathon des Sables är endast distansen:
Bjarne rankar svårigheterna så här:
1) Värmen - det går nästan inte att beskriva hur det är att springa när det är 40 grader i skuggan - men var hittar du skuggan när du ska springa 20 kilometer genom sanddyner. Fjärde dagen var värst när man blev lämnad ensam med bara tre liter vatten och 20 km löpning framför sig.
2) Sanden - den söker sig in överallt. Kombinationen värme och sand var förödande. Jag klarade mig ganska bra, men många fick sådana blåsor att de tvingades bryta tävlingen. Underlaget tog också hårt på skorna. Fjärde dagen gav dämpningen i mina Asics Gel Lyte upp. Skorna är bara att kasta.
3) Distansen - den längsta etapepn var 76 kilometer. Vi startade på morgonen och jag kom i mål först närmare natten. En del kom inte i mål på etappen förrän dagen efter.
Mellan etapperna hade arrangörerna ordnat med vindskydd där deltagarna kunde lägga ut sina sovsäckar och laga mat. Men ingen dusch, inga andra bekvämligheter.
- Det här låter ju för tufft men det var en fantastisk upplevelse också. Och även fast det kallas öken så är landskapet varierande - och det kanske häftigaste var när vi mitt i öknen helt plötsligt kom till en oas med gräs och träd. Jag var tvungen att springa fram och känna på träden för att vara säker på att det inte var en hägring.
Kommer du att göra det igen?
- Om någon annan betalar. Det blev en dyr vecka. Anmälningsavgiften kostade 15000 kronor och sedan har jag lagt ner lika mycket till.