En hektisk vardag fylld med otaliga måsten och krav. Små barn, släktträffar, kalas och hushållsbestyr i överflöd kan få den mest träningsvilliga personen att lägga skorna på hyllan och skjuta det där med träning på framtiden.

Förståligt, men synd, för just träning är något som faktiskt kan underlätta ens vardag. Tränar man lite lagom, säg en halvtimme per dag, blir man både piggare, effektivare och roligare att ha och göra med (tack vare diverse substanser som frigörs i hjärnan då vi rör på oss).

Anna är tvåbarnsmor med ett heltidsjobb som civilingenjör i skogsindustribranchen. Jobbet innebär mycket tid på resande fot, vilket är extra tufft då hennes make också har ett heltidsjobb. Som grädde på moset, vilket också gör henne mycket speciell, bedriver Anna en helhjärtad satsning på maratondistansen (nästbästa svenska tiden 2007!).
Hur hinner hon?

Prioriteringar
Effektiv planering och en förkärlek till träning. Svårare än så behöver det inte vara. Har man lärt sig att älska någonting, spelar det ingen roll hur pressat ens schema är, det går alltid att finna lite tid till favoritsysselsättningen.
Med andra ord kanske det inte alltid är tidsbrist som får oss att missa träningen, utan snarare det faktum att träningen inte ligger jättehögt på prioriteringslistan (en stund i TV-soffan med ett glas rödvin har kanske högre prioritet…).

Att byta ut soffliggandes mot träning kanske låter jobbigt (helt orimligt?) till en början, men testa! ”Tvinga” iväg dig själv ca 3ggr per vecka i en månads tid så får du se vad som händer. Min gissning är att din prioriteringslista kommer att se lite annorlunda ut efter månadens slut. Åtminstone borde ”träning” ha bytt plats med ”ligga-på-soffan”.

Effektiv planering
Framförhållning är viktigt enligt Anna. Dels att veta vad som står på träningsschemat, men också att ha koll på vad som gäller för övriga familjemedlemmar. Att tillåta sig en stunds velande över hur vida man tycker det är för kallt/regnigt/trist att träna går helt bort. Den tiden finns inte; har man bokat in en träningsrunda strax innan lunch då går man ut och kör oavsett.
Tufft förhållningssätt kan tyckas men onekligen effektivt och resultatgivande. Inget för veka kanske?
–Jodå, ler Anna, det är en vanesak!

Apostlahästarna till och från jobbet
Med lite smart planering och en gnutta självdistans skulle nog många kunna använda vägen till och från jobbet som träningsrunda. Har man långt kan man ju alltid cykla eller dela upp sträckan med buss/t-bana/pendeltåg/bil/skoter(?) halvvägs och springa resten. Här gäller det dock att man är trygg i sig själv, det är långt ifrån alla som är starka nog att inta Stockholms t-bana eller hoppa på lokalbussen i övre Norrland endast iklädda lycra. Vissa hävdar också att de hamnar lite i underläge gentemot övriga anställda då de flåsandes äntrar kontoret på morgonkvisten.
Anna har dock inga problem på den fronten – tryggare tjej får man leta efter!
Men visst, det krävs en del grejor för att det skall vara möjligt att träna till och från jobbet. Duschmöjligheter är onekligen en fördel, liksom möjlighet att förvara klädombyten och skor. Att chefen står redo med frukosten kanske är en utopi, men med dagens forskning om sambandet mellan motion och färre sjukskrivningar, skadar det inte att kolla hur långt denne är beredd att gå för att hjälpa sina anställda till ett aktivare liv.

Involvera familj, vänner och bekanta
Har man bestämt sig för att komma igång, eller träna mer eller vad det nu kan vara, underlättar det enormt om man kan få sin omgivning att vara med på noterna. Som mor eller far är egentid hårdvaluta, och bestämmer man sig för att börja träna gäller det att ens partner också får något ut av det (fast det borde räcka med att du blir gladare och effektivare…).

Annas make, föräldrar och svärföräldrar gör ett hästjobb, men långt ifrån alla kan förstås ha sådan tur. Då kan räddningen vara andra barnfamiljer, eller i värsta fall en egen spinningcykel i barnens lekrum...