Den genomsnittlige svenske maratonlöparen genomför Stockholm Marathon. För de hundratals som beställer löparresor till utlandet är det storstäder som New York, London, Berlin eller exotiska platser som Honolulu som lockar.
Reima Hartikainen är inte en genomsnittlig maratonlöpare. I år sprang han fler maror än de flesta - det blev åtta lopp. Han vann fler maror än någon annan - i de mindre metropolerna Öresjö, Arvika, Bromölla, Vänersborg och Växjö. Han bilade med familjen till en utlandsmara - i Gdansk.
- Det har gått bra i år, även om det inte har varit stor konkurrens på de lopp som jag har vunnit, erkänner Reima.
Han sprang visserligen Stockholm Marathon, som alla vanliga svenska långlöpare, men varför beger han sig till alla dessa småmaror?
- Stockholm har sin tjusning med allt folk. Det är något stort. Men på de mindre loppen lär man känna staden och träffa gamla ansikten som man känner igen. Det har blivit ett "vi-gäng". Vi umgås inte annars, men inför loppen hör vi av oss för att övernatta hos varandra eller få tips om billiga hotell.
- Sen vill man också hålla igång de små maratonloppen, annars dör de ut. Det är viktigt, annars har vi bara Stockholm Marathon kvar.

Engagemanget har lett till att Reima även kommit igång med planeringen av en mara, i Skövde, som han ska vara tävlingsledare för.
- Jag ville gärna driva frågan eftersom jag själv håller på. Det blir första gången sen 60-talet som vi har ett maratonlopp i Skövde.
Preliminärt blir loppet av på påskafton. Reima hoppas på 100-200 deltagare, den nivån som de större landsortsmarorna ligger på. Reima har ganska anspråkslösa krav på ett lyckat maratonlopp.
- En rolig bana, där man får se lite av staden, vätskekontroller och lite fika efteråt, och en någorlunda snabb resultatservice. Det klarar faktiskt de flesta lopp av.

Hela familjen åker till loppen, ibland med barnvakt, eftersom Reimas fru Torill också springer. Hade det inte varit för att en läkare rekommenderat henne att börja motionera för sju år sedan skulle inte Reima vara Sveriges segerrikaste maratonlöpare.
- Vi började jogga båda två. För att få en morot anmälde vi oss till Berlin Marathon...ett och ett halvt år i förväg.
Reima var snart fast. För två år sedan ökade han träningen rejält och började springa två gånger om dan, fyra dagar i veckan, på lunchen, och när han kommer hem från jobbet som ingenjör på Volvo. De tre senaste säsongerna har han stabiliserat sig på en nivå kring 2.35-2.40 vilket placerar honom bland Sveriges 30 snabbaste maratonlöpare. Han har även blit friskvårdsombud på jobbet och lyckats få många tidigare ointresserade arbetskamrater att genomföra Göteborgsvarvet.
- Det var såna som brukade stänga av teven när Sportspegeln visade bilder från Göteborgsvarvet.

Reima tränar nästan alltid ensam och de flesta passen är ganska korta och kvicka, även om han klämmer in tre timmar långa pass var tredje vecka under vintern. Det blir 10-14 löpmil i veckan. Snabbdistans och tävlingar står för den högintensiva träningen. Hur hinner han återhämta sig med 35-40 tävlingar på ett år varav åtta maror och några utav dem med bara ett par veckors mellanrum?
- Kroppen återhämtar sig fort eftersom den är van vid två relativt hårda pass på en dag. Mellan två maror på 14 dagar joggar jag bara långsamt.

Reimas okonventionella filosofi gäller även utlandsresorna. I stället för att köpa ett färdigt resepaket till de välkända marorna föredrar han att besöka en stad med intressant kulturhistoria på bekvämt avstånd, som hela familjen kan bila till. I år blev det Gdansk, i Polen.
- Vi såg ett kulturprogram om stadens kulturliv och jag hittade att de hade ett solidaritetslopp den 15 augusti. Vi åkte hela familjen, med barnvakt eftersom både jag och Torill sprang. Det var bara 300 som genomförde loppet, men vilken organisation! De hade stängt av hela staden. De lade ner hela sin själ.
De två yngsta barnen, 6 och 8år gamla, följer med på resorna, som Reima ser som en del av deras uppfostran.
- Vi vill inte lämna de hemma. Nu får de lära sig lite om andra kulturer.
I framtiden hoppas Reima fila ner sina tider och finna nya resmål.
- Jag vill komma under 2.30 på ett par års sikt...och hitta något exotiskt lopp, lagom långt hemifrån.