– Det var förvånansvärt bra tid. Jag hade 1:04:37 ifjol och trodde att jag skulle kunna springa lite bättre, men inte så här bra. För det var blåsigare. Men bra konkurrens. Olle som är i väldigt bra form drog på i bra tempo. Det var bara att tacka och ta emot och hänga på.
– Jag hade någon svacka ibland, då det var kämpigt att hänga på, men som tur kom jag ur dem, säger Hällelöparen.

Musse som har en meritlista som sträcker sig tillbaka till 90-talets medaljer på internationella juniormästerskap och via en hinderkarriär med fjärdeplats på VM är under sitt 41:a levnadsår bättre än någonsin på de längre loppen. I våras var han nära att sätta personligt rekord med 1:03:02 på helt flacka Barcelona Halvmarathon. Nu sprang han nästan lika fort på mycket mer knixiga Ramboll Stockholm Halvmarathon, som har flera utmanande backar som för dagen ackompanjerades av bitvis besvärliga vindar. Ingen har sprungit under 1:04 sedan banan för halvmaran gjordes om radikalt för några år sen och inte heller på tidigare bansträckningar under 2000-talet.

Spårvägens Robel Fsiha ryckte, sin vana trogen, från start och hade efter att par kilometer en ordentlig lucka till en trio bestående av klubbkamraten Olle Walleräng, Huddinges Ebba Tulu Chala och Musse.

– Jag var aldrig orolig eftersom det aldrig blev mer än 14 sekunder som mest, och samtidigt höll vi bra fart där bakom.

– Jag försökte gå upp och dra en gång vid fem kilometer, men jag är sämre på att dra, berättade Musse om att Walleräng stod för den större delen av farthållningen.

– Det gick långsamt när jag drog. Och snabbt när Olle drog!

Efter en mil, vid Rålambshovsparken, kom de ikapp. Robel, som lyckades bara hänga med några få meter och bröt kort därefter. Det var i stället Olle som fortsatte lägga sig längst fram i vinden förbi Stadshuset, Gamla Stan, uppför Slussen och längs med den långa rakan på Söder Mälarstrand.
– Jag kom in i loppet lite dåligt, hade några schackringar, berättar Olle. Sen fick jag håll efter en knapp tio kilometer. Men efter tolv började jag känna mig rätt stark.

När banan vänder upp i Tanto, 17 kilometer in, börjar ett långt och segt motlut. Ebba släppte direkt bland alla picknickande södermalmare. Olle fortsatte att borra, men direkt under Ringvägen, där det kommer några få meter som går ner, stack Musse.
– Han gjorde ett distinkt ryck. Jag kunde inte riktigt svara. Sen kände jag som att jag fick krafter tillbaks och borde ha gått ikapp. Jag har lite blandade känslor över att jag vek ner mig lite för lätt, erkände Olle, som är i väldigt bra form och sänkte sitter personliga rekord, från fjolårets lopp, med nästan en minut.

– Han var starkare uppför och jag bättre nerför, så jag bestämde mig för att försöka rycka i en nedförsbacke, avslöjade Musse.
– Kom du ihåg hur banan gick från ifjol eller var det stundens ingivelse?
– Jag tänkte att det måste komma en nedförsbacke snart!

Det var ett härligt tryck över Hornsgatan när Musse och Olle mötte löparna som kom från andra hållet, sex kilometer längre bak i banan. Musse hann göra några high fives trots att Olle låg bara 30-talet meter bakom. Ett avstånd som bestod in till målet efter Slottet, in på Gustav Adolfs Torg.
– Jag kände mig ändå stark och tänkte att kommer han ikapp kanske jag kan växla ytterligare. Men det var också att det var så roligt med publiken och känslan bra, då får man bjuda på det.
– Jag har känt mig stark hela sommaren och inte fått ut allt det som jag vill. Det ska bli kul att gå in i maratonträning inför New York.