Varför just New York Marathon?
– Jag gillar utmaningar och idrottsevenemang som är folkfester samtidigt så jag länge haft tankar att delta i ett sådant evenemang. Förra året var jag i New York och var samtidigt i kontakt med SRRC SWEDEN. När jag fick möjligheten att springa ett maraton i denna häftiga stad kunde jag inte motstå frestelsen.

Vad tror du kommer att vänta dig?
– Ett vimmel av människor och massor av publik. Dessutom förväntar jag mig att se mäktiga vyer längs banan. Rent fysiskt så förväntar jag mig att benen vill springa mycket snabbare än huvudet första halvan av loppet men att det i slutändan blir tvärt om. Att benen är stumma men konditionen och huvudet vill springa fortare.

Ska det bli skönt att slippa kompassen?
– Lite kanske, jag har planerat att ha en viloperiod efter en hektisk säsong i oktober till och med loppet. Det låter kanske lite konstigt att en viloperiod består av distansträning på asfalt som avslutas med ett maraton men mentalt sett är det en perfekt återhämtning. Därefter kommer jag ha en fysisk viloperiod också.

Har du någon taktik? Tidsmål? Skamgräns?
– Min taktik är att springa lugnt och fult i början. Sen kommer jag kanske att växla över till ett mer normalt steg och springa lite fortare i vissa partier. På så sätt hoppas jag kunna ha hyfsat hela ben och kunna ta i och njuta av upplevelsen på andra halvan. I nuläget tänkte jag springa på cirka 4 min per km men om jag kan köra på med väglöpning under oktober sänker jag min målsättning. Skamgränsen är väl 4 min per km för det skall jag klara av genom att ”fulspringa” hela vägen om det inte är för mycket folk i vägen.

Vad blir det svåraste för dig?
– Att hålla igen så att jag har fräscha ben till andra halvan. Jag tror att jag kan göra en ganska bra tid på halvmara men att min förhållandevis klena asfaltsträning gör det svårt för mig att inte bli stum sista halvan.

De senaste säsongerna har du försökt utveckla ditt löpsteg för att bli en bättre orienterare?
– Ja, det stämmer. Tidigare har jag tränat mycket i skogen och utvecklat min tekniska förmåga. Det fungerar bra i nordisk orientering men nere i Europa finns det inte lika mycket tid att tjäna tekniskt så där gäller det att vara snabb för att hänga med.

Känner du att du har lyckats med det?
– Jag har närmat mig världseliten på ren asfaltslöpning men har fortfarande en liten bit kvar. Förhoppningsvis ger denna ”satsning” erfarenheter jag kan ha nytta av i min träning.
Hur har du gått till väga?
– Ett första steg var att börja träna med en friidrottsgrupp i Norrköping, numera delar av LiU Elitidrott. Där fick jag verkligen lära mig att springa snabbt på hårda underlag. Vi körde inledningsvis 200 meter intervaller i ett led. Då fick jag verkligen se hur medeldistanslöpare agerade i sitt löpsteg. Därefter ökades distansen successivt och till slut kunde jag hålla högre snittfart på 10 st x 400 meter än jag hade på 10 x 200 meter när jag startade träningen. Parallellt med det har jag läst en hel del om hur långdistanslöpare tränar.
Är löpskolning något du använder dig av i din dagliga träning?
– Nja, jag har några övningar jag kör kontinuerligt som en uppvärmning inför vissa intervallpass. Dessutom kör jag en del styrka och styrkegympa för muskler som är viktiga för ett bra löpsteg. Men jag kan nog inte kalla mig en skolad löpare.
Finns det mycket för orienterare att lära sig av vanliga löpare och tvärtom?
– Ja, det tror jag. Vi orienterare är någonstans mellan skidåkare och löpare när det gäller träning. Exempelvis räknar de flesta orienterare timmar i sin träning och inte mil som löpare. Konkret tror jag vi orienterare kan lära oss att springa långt, pressa oss hårdare och få ett effektivt löpsteg av löpare. Vi orienterare är nog bra på att variera träningen, träna central kapacitet och att kombinera träning med vardagen. Dessutom tror jag orienterare generellt sett är bättre på att träna sig själva både på gott och ont. En kombination är kanske det bästa.

Kör du mycket distansträning vanligtvis?
– Senaste året har jag inte gjort det. Då har jag sällan kört över 2 timmar eller mer än 20 km.
Har du ändrat något i din träning för att klara maran bättre?
– Jag har faktiskt senaste veckan försökt att samla på mig mil. Jag tänkte försöka planera in en träningsvecka med 20 mil under oktober men det är en del orienteringstävlingar kvar så jag vet inte om jag vågar pressa miltalen så högt i samband med tävlingar. Det handlar enbart om att tåla det hårda underlaget. Jag kör någon gång per år långpass upp mot 4 timmar i relativt hårt tempo i skog så tiden är inget problem.

Har du fler rena löplopp, maror, annat i åtanke inför framtiden?
– Med en bra träningsvinter skulle det vara kul att köra någon inomhustävling kanske. Dessutom är jag lite sugen på att träna för att få en bra tid på halvmaraton någon gång som jag tror är en distans som kan passa mig ganska bra.

Vad tror du kommer att bli det främsta bestående minnet från din maratondebut?
– Jag hoppas att min defensiva taktik gör att jag kommer minnas alla härligt människor, vyer och positiva intryck framför ömmande ben, säger Peter med ett skratt.
Om några veckor har vi svaret på vad en av världens bästa orienterare kan göra på de klassiska 4,2 milen.