Österlund skrällde i London
Umeåiten Kristoffer Österlund var först i mål av de oseedade löparna på London Marathon på en tid strax över 2.21. Han hade sällskap med Jonas Buud i över tre mil, men moraiten tappade en minut in i mål. Lisa Blommé bröt och enligt de första preliminära uppgifterna tog sig inte heller Anders Szalkai i mål.
– All eyes on Sweden! skrek speakern vid målet när det blåa linnet med det höga startnumret 56125 kom in på upploppet.
IFK Umeås Kristoffer Österlund var nämligen den förste löparen från den röda startgruppen. Kristoffer och Jonas Buud sprang länge tillsammans och passerade första milen på 32.48 och halvmaran på 70.07. Eliten startade i den blåa gruppen och hade inte samma väg i början. Kristoffer kom in preliminärt som 32:a på 2.21.08.
- Det blev ett jämnt lopp och jag kunde hänga på en klunga, som jag sedan kunde springa ifrån under sista milen. Andra halvan av loppet var bara en minut långsammare än första halvan, berättade Kristoffer för lokaltidningen Västerbottenskuriren efter loppet.
Österlunds tid är en förbättring med fyra minuter av hans gamla personliga rekord, från Umemaran 2004.
Jonas Buud förbättrade sig också med över fyra minuter och blev 34:a på 2.22.28.
Moralöparen passerade halvvägs på 1.10,07.
- Det flöt på bra fram till 30 kilometer, men där höjde Kristoffer tempot och jag orkade inte hänga med, berättade Jonas för DalaDemokraten. Jag höll ihop loppet bra hela vägen in. Och min tid 2.22,28 är fyra och en halv minut bättre än jag hade i New York i höstas.
Anders Szalkai var besviken efter att ha brutit loppet. Szalkai drogs med i den höga farten i början, "tyckte det kändes som förr", och passerade första 5 kilometerna på 15.30. Sedan sjönk farten men trots goda 1.08.40 på halvmaran så kände Szalkai att han inte skulle orka hela vägen och bröt efter 25 kilometer.
Lisa Blommé snubblade redan efter två kilometer på ett halt brunnslock i det regniga vädret och ådrog sig en lättare muskelbristning.
– Jag kände hur det högg till i låret, berättar Lisa för Hässelbys hemsida.
– Jag sprang vidare och hoppades att det skulle släppa, men det blev bara sämre och sämre. Efter ett tag började jag halta. Det var lika bra att kliva av för att inte riskera att få en allvarlig skada.
Lisa fortsatte fram till sextonde kilometern, där hon bröt efter en timmes löpning. Den första läkarundersökningen gav betryggande besked. Lisa ska kunna börja träna inom några dagar och i bästa fall till och med springa Terräng-SM om 14 dagar.