– Det är riktigt kul att få representera Sverige i ett sådant här lopp. Det känns speciellt att få springa i landslagskläder. Vi är ett bra gäng också som åker, och vi har tränat ganska mycket ihop.

Förutom Kajsa är fyra andra svenska löpare uttagna till landslaget och kommer att delta i EM. Det är Sophia Sundberg, Kerstin Rosenqvist, Frida Södermark, och som ende man, Philip von Rosen. Jonas Buud som kan tyckas självskriven har valt att avstå EM och i stället satsa för fullt på ansedda Comrades i Sydafrika.

Har höjt träningsfarten
Kajsa berättar att hon har lagt om sin träning något från förra året, då hon främst körde lugna, sköna långpass. I år har hon, med hjälp av sin tränare Rubin McRae, höjt tempot och kört lite tuffare. Ett exempel är tröskelpassen, då har hon kört först 30 kilometer i sitt vanliga tempo, och sedan avslutat med 10 kilometer i tuffare tempo.

– Jag har också kört flera långpass i min tänkta tävlingsfart – ungefär 4.30 minut/kilometer. Mitt längsta träningspass är 50 kilometer och jag skulle tro att jag springer mellan 12 och 19 mil i veckan. De andra i landslaget tränar lite mer än vad jag gör, och framför allt kör de längre pass.

Ser du de andra tjejerna i landslaget som konkurrenter?
– Nej, inte alls. De är mina kompisar. Jag är egentligen ingen tävlingsmänniska. Sophia (Sundberg) och jag hörs ofta på telefon, och vi tränar mycket ihop. Vi bor ju i Stockholm båda två. Kerstin (Rosenqvist) bor nära min pojkväns föräldrar, när vi är där och hälsar på brukar jag träna med henne. Jag kan tänka mig att Sophia och jag kommer att springa en bit tillsammans under EM, vi är ganska jämna och öppnar nog i samma fart.

Hur har du tänkt lägga upp loppet?
– Jag önskar att jag kan hålla en jämn fart under hela loppet. Annars är jag lite osäker. Tidigare har jag sprungit en varvbana på till exempel 20 kilometer. EM-banan är bara ett enda varv, 100 km med start och mål i Belvès. Det blir tuffare mentalt att inte kunna bocka av varv för varv. Det ska bli intressant att se hur det går. Jag får försöka hitta andra delmål – att dela in loppet lite efter terrängen. Så gjorde jag när jag sprang Swiss Alpine, och det funkade bra.

Vad vet du om dina konkurrenter?
– Ingenting än så länge. Jag har inte hittat någon startlista, men jag hoppas att den kommer snart. Jag brukar kika lite på vilka som ska vara med i ett lopp, och vilka tider de har gjort.

Hur kommer du att ladda inför loppet?
– Jag brukar faktiskt inte ladda på något speciellt sätt. Jag tränar lite mindre och försöker äta lite mer. Det är väl allt. Förra gången käkade jag chips på kvällen, och lite på morgonen innan loppet. Och det funkade ju bra, så det blir nog lite chips i år också.

Har du någon speciell grej för dig innan ett lopp?
– Jag vill ha mina turörhängen som jag har fått av min storasyster. När jag sprang Kiel Marathon i februari så hade jag glömt dem hemma. Då fick jag lite panik och gick ut och köpte ett par. Jag vann loppet, så nu har jag två par turörhängen.
– En annan grej som är viktig för mig är att jag packar i flera dagar. Det ger mig en känsla av kontroll.

Ditt EM-guld och VM-silver 2012 gav dig det svenska rekordet på 100 kilometer med tiden 7.35. Vad har du för förhoppning i år?
Den här banan är tuffare än förra årets. Men jag vill såklart slå min gamla tid. Det vill man väl alltid.

Beskriv känslan av att springa i mål efter 100 kilometer?
– Jag har inte så stor erfarenhet av så långa lopp. Det här blir mitt tredje. Men vid de tidigare loppen så har jag först känt en oerhörd lättnadskänsla. Den har faktiskt varit större än glädjen över att jag tagit guld och silver. När jag står vid starten känns 100 kilometer helt orealistiskt – och jag känner mig ganska oroligt genom hela loppet. Ska jag orka? Fixar jag det här? Det är en helt annan känsla än vid andra lopp. Just lättnad är det ord som bäst beskriver min känsla när jag är i mål.

Har du planer på några andra roliga lopp i år?
– Jag försöker ta en sak i taget. Men det är klart att jag är sugen på Stockholm Marathon. Och VM i Sydafrika i höst. Sen vill jag absolut springa Stockholm Ultra den 4 augusti. Det kommer bli riktigt kul att springa hemma där jag känner många. Inte så nervöst tror jag. Ultran är på väg uppåt och det här loppet borde locka många som är nyfikna och vill testa.