Vad innebär nu detta?
För tävlingar i Sverige gäller detta:Tillhör man som löpare hög tävlingskategori bör man hålla sig ajour med gällande dopningsregler, övriga löpare omfattas av en generell dispens. Placerar man sig bland de 50 bästa i Stockholm Marathon, GöteborgsVarvet, Tjejmilen, Lidingöloppet eller terräng-SM tillhör man hög tävlingskategori eller om man är 15 år eller äldre och tävlar på arena (ej veteranklasser).
Om man du tillhör hög tävlingskategori och måste använda kortison eller beta-02-agonister, vad ska man då göra? Faktiskt inte så mycket, dock endast fram till 30 juni i år. Tills dess gäller en speciell tillämpning som innebär att det räcker med att kunna styrka användandet av beta-02-agonister eller kortison med ett högst tre år gammalt läkarintyg.Från den 1 juli gäller att bruket ovan ska styrkas med läkarintyg i enlighet med RF:s föreskrifter om dispens, se http://147.14.243.21/n3admin2_rf/t3.asp?p=15868 men ännu har RF inte bestämt vad som gäller. Vänta och se vad som gäller från den 1 juli alltså...
För att tävla internationellt gäller strängare regler räcker det tyvärr inte att visa ett läkarintyg. Reglerna tar faktiskt inte hänsyn till om man som svensk tävlar i t ex New York Marathon med målsättning att komma runt på sex timmar eller om man är där för att slåss om slutsegern. Givetvis är detta inte rimligt.Här får man helt enkelt ta till sunt förnuft och inse att risken att råka ut för en dopningskontroll är lika med noll om man inte har chansen att placera sig säg bland de 100 bästa i de internationella landsvägsloppen, dvs i praktiken om man inte tillhör de seedade löparna i ett lopp.För att få dispens för ett år internationellt för bruk av kortisonpreparat måste man fylla i en sk "Application form for therapetic use of prohibited substance" och skicka in till IAAF (Internationella friidrottsförbundet) i Monaco. Formuläret finns tillgänglig att ladda ner på http://www.iaaf.org/antidoping/downloads/index.html och måste vara påskriven av en läkare.

För att få använda en beta-02-agonist och tävla utomlands krävs en mycket krångligare procedur. Den finns beskriven i "IAAF Beta-02-agonists excemption procedure" som också kan laddas ner från webbsidan ovan.
I korthet krävs:
1. Detaljerad medicinsk journal med en diagnos som beskriver det tillstånd hos individen som kräver användning av beta-02-agonister, relevant information i vilken ålder symptomen uppstod, symptomen som uppkommer vid ansträngning, allergi, mm.
2. Spirometri-resultat i viloläge, dvs förmågan att andas (luftflödet i en spirometer) när man är utvilad och symptomfri.
3. Testresultat när man är provocerad. Detta innebär att idrottaren måste uppvisa ett positivt resultat (inklusive kurvor och grafer) från minst en av fyra typer av provokationstester. Man måste alltså ta sig till ett lungfysiologiskt laboratorium och utföra ett prov. En av de fyra varianterna är att först blåsa i spirometern när man är symptomfri (och ej har medicinerat på 24-48 timmar). Sen får man andas in en gas som heter metakolin (som astmatiker i allmänhet är extra överkänsliga mot). Man måste sen kunna påvisa att andningsförmågan sänks med minst 20 procent vid en koncentraton högst 2 mg/ml koncentration av metakolingasen. Detta bifogas dispensansökan som i övrigt fylls i på samma sätt som beskrevs ovan för kortison.
Syftet med denna skärpning av WADA är att minska bruket av dessa mediciner för de som inte behöver dem, men man inser att byråkratin för IAAF för att hantera detta kommer bli enormt förutsatt att berörda idrottare följer reglerna och söker dispens. Gissningsvis kommer reglerna att förenklas i framtiden.
Fredrik Svanfeldt