I våras gjorde Hälles Mustafa Mohammed sin seriösa maratondebut i Hamburg Marathon. Efter ett upplägg med det snabbaste 5km partiet mellan 35-40 km kom ”Musse” i mål på 2.12.28.
Tiden blidkade tyvärr inte Sveriges Olympiska Kommitté och det blev ingen start i London-OS. Istället blev det en sommarsäsong riktad mot kortare gatlopp och sen segrar på både SM och Finnkampen över 10000m.

Efter ditt 2.12 lopp i våras, och beskedet att det inte blev någon OS start hur blev sommarsäsongen?
– Till en början visste jag inte om det skulle bli något OS eller inte, men när jag fick beskedet la jag om inriktningen mot banlöpning för att försöka kvala in till EM i friidrott på 10000 meter. Jag gjorde 28.40 i ett lopp, och kvalade in men blev förkyld direkt därefter och kunde inte riktigt göra mig rättvisa på EM. Sen när jag kom igång igen körde jag några gatlopp, 10 km lopp, som ett led mot Berlin Marathon eller någon mara något senare under hösten.

Om vi går tillbaks till OS beskedet, hur tog du det att inte få åka och konkurrera i OS?
– Det var tråkigt förståss, men det var bara att gå vidare och för mig själv så är det bara början av maratondelen i min karriär och jag var ändå nöjd med Hamburg. Så jag vände tankarna mot framtida lopp istället för att tänka på att jag inte blev uttagen.

I sommarens kortare gatloppsperiod lade du även in SM och Finnkampen på 10000 meter, hur kändes det där?
– Det gick bra, men jag visste också att det var lite riskabelt att köra två så långa lopp på banan två helger i rad. Så det var ett risktagande, och jag fick lite ont i vaderna efter Finnkampen och tvingades ta det lite lugnare.

Hur länge tvingades du ta det lugnare där och hur gick du vidare?
– Vad stelheten satt i en lite dryg vecka, och då fick jag kompromissa lite med träningen. Jag fick plocka bort några kvalitativa pass och bara köra distans på kortare sträcker och i övrigt öka upp den alternativa träningen. Jag sprang i vatten och sen har jag tur att Frölunda Hockey har ett löpband nedsänkt i vatten som ger en väldigt skonsam löpträning men ändå behåller löpträningen. Jetstrålar framifrån i vattnet gör att man kan träna tuffare pass på bandet också.

Använder du detta undervattens-löpband i din träning även när du inte har ”känningar”?
– Ja, jag brukar köra på bandet en gång i veckan, oftast bara som ett lugnare pass. Pulsmässigt ligger jag då som på ett vanligt distanspass ute, utan att det sliter inte muskulärt. Men det går att köra kvalitativt också och nå 85-90% av min maxpuls. I övrigt kör jag faktiskt även ett cykelpass regelbundet i veckan för att avlasta löpmusklerna.

Perioden med lugnare löpträning efter Finnkampen gjorde den att det inte blev Berlin Marathon?
– Ja, ganska direkt efter att jag kände av vaderna kände jag att tiden fram till Berlin var för knapp, så jag ställde om och inriktade mig mot att springa Frankfurt Marathon en månad senare än Berlin. Som ett led upp mot Frankfurt körde jag en halvmara som gick på 63.12. – Jag hade lite större förhoppningar tidsmässigt innan loppet, men i efteråt kände jag mig riktigt nöjd utifrån hur loppet blev.

Men sedan blev det ingen start i Frankfurt heller, varför?
– Jag fick ställa in på grund av förkylning. Jag blev inte jätteförkyld, men drog jag nog igång lite för tidigt, eftersom musklerna inte kändes bra. Så det blev en veckas vila och sen tog det nästan en vecka att bara komma igång. Då kände vi att när det bara var en vecka kvar till loppet att det var bättre att skjuta på maratonstarten.

Så då fick du göra om din planering igen?
– Ja, jag ville fortfarande för till en höstmara så jag bad min tränare Ulf Friberg att kolla upp vilka möjligheter det fanns. De två lopp som kändes som bra alternativ var Valencia Marathon och Florens Marathon. Valet förr på Florens eftersom det dels gav en veckas mer träning men framförallt att fartupplägget på loppen stämde bättre för mig.

Vilka fartupplägg ska det vara på loppen?
– I Valencia pratade dom om att farten skulle inriktas mot 2.07 men i Florens är det uttalade målet för farthållarna att köra i 2.09 fart. I båda loppen finns det ingen uttalad andragrupp, så går man inte med täten där finns det stor risk att man blir helt själv.

Känns 2.09 som ett bra upplägg för dig nu?
– Av erfarenhet vet jag att det kanske inte blir exakt den uppsatta tiden, utan det kan ju bli något långsammare. Men även om det blir 2.09-fart inledningsvis känner jag att jag ska kunna hänga med och dra nytta av den klungan ganska länge.
– Visst om jag känner att det blir för tufft får jag släppa, men jag tror på att det är bättre hänga med än att ligga helt själv. Jag har märkt att de gånger jag tävlat att jag kan slappna av lite mer när jag slipper hålla uppe farten själv.

Nu med en dryg vecka kvar till loppet, hur ser ditt upplägg ut?
– Sista tuffa kvalitetspasset körde jag med 10 dagar kvar till loppet, sen det jag har kvar nu är ett kontrollpass på tisdag eller onsdag innan loppet.
– Passet är 5 km i tävlingsfart följt av 5 x 1 km med kort vila också i tävlingsfart eller snäppet snabbare.
– Jag brukar vilja ha en hel vilodag sista dagarna, men inte just dagen innan loppet för då vill jag springa lite lätt.

Kostmässigt, kör du någon specifik laddning?
– Jag äter som vanligt, men två dagar innan äter jag lite mer lättsmält och och något mer kolhydrater.
Jag vill dock inte ändra för mycket, utan jag tror på att äta så som jag brukar.

På 2.12 maran i våras hade du med dig ett litet support-team, kommer dom med även till Florens?
– Ja, det blir min tränare Ulf Friberg, min mentala coach Christian Augustsson och sedan även Ulfs bror. Det känns bra att teamet är med och supportar allmänt och runt vätskelangningen.

Det låter som ett bra upplägg, marathon.se tackar för intervjun och håller tummarna för en svensk tid under 2.10 i Florens Marathon!
(Svenska rekordet på marathon är 2.10.38, satt av Kjell-Etik Ståhl 1983.)