Evy Palm slog igenom som löpare sent i livet. Hon var över 40 år när hon började rada upp segrar på Stockholm Marathon och fick representera Sverige på både VM och OS. Hennes 2:31 på London Marathon som 47-åring är en av de största bedrifterna någonsin av en löpare i veteranåldern världen över och förblev svenskt rekord i alla kategorier i nästan 15 år.
Men Evy slutade tävla i början på 1990-talet och har sen dess nöjt sig med att motionera. Hon springer Tjejmilen (som hon vann fem gånger i dess begynnelse på 80-talet) varje år och är en populär ledare på löparresor i Portugal. Det var där Evy befann sig när frågan dök upp om hon ville ställa upp i tredje omgången av Mästarnas Mästare.

– De sa att de visste att jag fortfarande sprang Tjejmilen på 50 minuter, men det gäller ju lite annat än att springa milen, svarade Evy, som tvekade, men det gjorde inte omgivningen.
– Du måste vara med! ropade barnbarnen.
– När de ringde för tredje gången tackade jag nej. Jag ville inte ha det i huvudet hela sommaren.
Men Evy lät sig övertalas efter flera månaders betänketid och började träna så smått på det som hon kände sig mest osäker på, balansen.
– Jag stod på ett ben på en burk. Vissa gånger gick det bra, andra gånger gick det mindre bra.
Evy hade bra koll på vad som hon kunde utsättas för eftersom hon hade sett samtliga avsnitt av de två första omgångarna av Mästarnas Mästare.
– Det har varit jätteroligt, en får se lite annat av dem som är med.

Blev snabbt kompisar
Ifjol byggde media upp en konflikt mellan de gamla höjdhopparna Patrik Sjöberg och Stefan Holm, men Evy tycker att det inte fanns tillstymmelse till spänningar bland deltagarna i årets program.
– Vi blev kompisar på en gång. De tyckte kanske att vi nästan var för snälla. Men de sa också att det är inga som har varit så duktiga och fokuserade som vi, berättar Evy, som delade rum med roddaren Maria Brundin och cyklisten Marianne Berglund.
– Men vi blev lika mycket kompisar allihopa. Den som imponerade mest var nog Kenny Bräck, som klarade av att tävla med allt plåt som han har i kroppen. Han är värmlänning och jag är västgöte, så det känns lite besläktat.
– Pekka Lindmark och Robert Prytz var väldigt roliga och Ingemar Stenmark var den som började berätta historier vid den första middagen.
Tävlingsinstinkten dör uppenbarligen inte ut hos de forna idrottsstjärnorna. Det bekräftades av skidässet ”Billan” Westin, som vid hemkomst mejlade att hon aldrig träffat så många vinnarskallar i sitt liv.

Det tog ett tag att vänja sig vid att bli följd av ett inspelningsteam under veckorna på Cypern där programmet spelades in.
– Det började klockan sju på morgonen att de var med och filmade när vi lagade frukost tills vi kom hem och de gjorde intervjuer i källaren på det hus som vi bodde i
– En tänkte lite mer på det i huset, men när vi tävlade är jag så fokuserad att det försvann, säger Evy, som dock var utpumpad om kvällarna, för att inte tala om när hon kom tillbaka till Sverige.
– Jag var jättetrött, huvudet blev fullt och det var svårt att sova.
Deltagarna fick aldrig reda i förväg på vilka tävlingsmoment som skulle utspela sig.
– När jag tävlade ville jag ha en bild i huvudet innan, men nu gick det inte, men det var ingen mening att bli nervös, säger Evy först. Men hon reflekterar vidare över att ställas inför en tävlingssituation.
– Det kändes lite pirrigt i kroppen, nästan jobbigare nu än förut.
Resan till Cypern var samma dag som Tjejmilen, som Evy bara missat två gånger på över 25 år.
– Jag hade inte sett att det gick en vecka senare än vanligt. Hade jag vetat om det hade jag nog tackat nej till Mästarnas Mästare.
Men när det uppdagades övertygades Evy om att Tjejmilen kommer tillbaka nästa år medan det inte var givet att erbjudandet om att få vara med i Mästarnas Mästare skulle återkomma. Väl på plats skrällde Evy med att vinna det första fysiska provet, som bestod i att klara av att hänga längst från ett räcke, utan att ramla ner i havet. När alla andra plumsat ner med skakande armar tittade pensionären på vattnet och frågade:
– Måste jag hoppa ner?
– Vann du det mer på rädsla än styrka?
– Jag är inte rädd för vattnet, men vill inte dyka i! Jag var inte trött i armarna.
– Var de andra deltagarna häpna?
– Jag såg glädje, förvåning och överraskning i deras ögon. Ingemar Stenmark såg nästan beundrande ut! Han sa att jag såg kolugn ut.
– Och hur har folk reagerat här hemma efter att det visades i tv?
– Alla som jag har träffat har grattat. Jag hade svarat döttrarna att det hade gått bra. ”Bra? Men att du vann!”, sa de.
Evys gamla bedrifter är inte bortglömda.
– Jag är förvånad över hur många som känner igen mig. Det brukar vara kvinnor som är 30, 35, 40 år. De vet inte riktigt vad jag har gjort, men de brukar säga ”du sprang när pappa tävlade” och att de försöker springa med mig på Tjejmilen för de vett at jag springer i en jämn fart.
– Men är du beredd på att du kommer att bli igenkänd av en helt ny generation?
– Så har jag inte tänkt. Men det är några tidningar som har intervjuat mig, Svenska Damtidning, Land, och så var jag med på P4 Extra.
Om Evy håller ut och besegrar nästan hälften så gamla idrottsstjärnor lär inte detta bli den sista intervjun. Fortsättning följer!

• Se Mästarnas mästare på SVT Play