– Det började för ungefär ett år sedan när vi kom att diskutera maraton, berättar Albert. Jag tyckte inte att det lät så svårt att springa under fyra timmar. Jag har sprungit Hellasloppet någon gång och tror jag att jag sprang milen på 40-45 minuter någonting.
– Men tänk hur långt det är! 42195 meter, det klarar du inte under fyra timmar, sade kompisen Peter Holback.

Av diskussionen blev ett vad. En utlandsresa i Europa lades i potten. Skulle alltså klaras av under Stockholm Marathon. När det sedan damp ner en inbjudan till ett bröllop samma dag blev saken lite komplicerad. Kompisen Peter gick med på att maratonprovet fick tas lite senare.
Nu finns det inte hur många maratonlopp som helst men efter ett testlopp fick Albert för sig att provet skulle avklaras helt solo på löparbanan hemma i Mora. 105,5 varv på 400meters ovalen blir 42200 meter!

I lördags var den stora dagen. Evenemanget spreds på Facebook och ett rätt stort gäng fanns på plats när Albert började springa.
– Någon form av panik började sprida sig efter någon mil då jag inte alls kom ner på tiderna som jag gjort när jag tränat på Sundbybergs IP. Jag som trodde att jag hade en god marginal när jag i testloppet sprang 75 varv - tre mil på 2.15- 2.20 någonting.

– Maratonloppet blev inte alls så lätt som jag trodde och jag tror inte att jag skulle klara fyra timmar igen om jag försökte. Jag misstänker att banan i Sundbyberg inte är 400 meter runt. Banan i Mora kändes mycket längre… Men jag har dålig koll på långa distanser och hade inte sprungit längre än tolv kilometer tidigare.

När Marathon.se kollar längden på ett varv bana 1 på Sundbybergs IP så är den mycket riktigt på tok för kort - 366 meter istället för 400 meter. Alberts testlopp på tremil var alltså egentligen bara 27,5 kilometer.
Kompisar fick rycka in som farthållare och påhejare. Med fem minuters marginal klarade den 27-årige dalmasen fyratimmarsgränsen. Gissa om Alebert är trött på att spinga i vänstervarv.
– Mitt ena knä känns rätt så överbelastat just nu. Jag skulle naturligtvis ha bytt håll efter halva loppet men jag var så i gasen att jag inte tänkte på det då.

Men vadet är vunnet. Nu blir det kompisen som får betala resan till Warszawa.
– Om jag ska springa maraton igen ska det vara på en normal sträcka. aldrig bara runt, runt igen och inte nästa år. Men 2012 så ska jag springa Jubileumsmaraton.