Det är väldigt intressant att läsa de nära hundra år gamla träningsråden, och se att flera av de tankar vi idag utgår från i maratonlöpning gällde redan då.
• Till och med den trend som idag gäller inom löpningen finns med, nämligen rekommendationen att löpa barfota i träning.
• Snabbhet via gräslöpning är även det något som anses positivt och bra idag.
• Sex månaders uppbyggnadsträning inför ett maratonlopp är vad jag har i mina träningsprogram idag.

Viss finns det skillnader också, så som att testa hela maratondistansen innan tävling, vilket vi inte gör så ofta idag.
Vidare baseras grunden idag mer på ”bara löpning”. Grunden för knappa hundra år sedan byggdes mycket på långa och raska promenader.

De böcker jag har läst är:
• John Zander. ”Löpning och gång”. Utgiven 1918.
• Gösta Holmér. ”Holmérs Idrottsbok”. Utgiven 1929.
John Zander var Sveriges bäste medeldistanslöpare i början av 1900-talet. Han var femma på 1500 m vid OS i Stockholm 1912.
Gösta ”Gösse” Holmér var trea i tiokamp vid OS 1912. Han arbetade sedan under många år tränare för det svenska landslaget i friidrott.

Här följer utdrag ur de två böckerna. Läs och begrunda, och kanske hittar du något tips till din träning inför ASICS Stockholm Marathon eller för Jubileumsmarathon.

Kravet på maraton löparen
Som det framgår av distansens längd äro icke marathonlöparnas strapatser av det lättare slaget.

Inga spensliga löpare, och maratonlöpning skall en idrottsman inte ägna sig åt förrän han passerat ”graden”, dvs. varit aktiv flera år på sträckor 5000–10000 meter.

Bra personliga egenskaper
Stark fysik och en okuvlig energi jämte god omdömesförmåga. Småväxta löpare äga vanligtvis bättre ekonomiskt löpsätt.

Löpteknik
Löpsättet måste vara kraftbesparande. Kroppshållningen ska vara lös och ledig. Steget lagom långt och knä ej för högt böjda.

Benet drages således ej fram längre än att foten kommer rakt under kroppen. Armrörelserna äro små, som en följd naturligtvis av de korta stegen.
En marathonlöpare som tror att han kan löpa med längre steg än vad framhållits ska då han kommer upp på 3 milen märka att krafterna ej räcka till. (Om han nu ens orkar löpa tre mil)

Träningen
Träningen baseras inledningsvis förståss på promenader, vilka en gång per vecka bör omfatta distansens längd. Löpträningen bedrives de första veckorna å distanser upp till 10 km. Ombyte av steglängd under träning är av största vikt.
Det är tillräckligt träna 3 gånger i veckan.
Den speciella långdistanslöpningen bör då och då omväxla med ett 3 eller 5 km lopp i hård fart för att hålla vid liv en smula kvickhet och spänst i steget.

Själva löpträningen bör gå hand i hand med mycket promenerande under säsong för att förbättra konditionen genom musklernas tilltagande elasticitet och skärpandet av uthålligheten.

Det är inte bara benen som skola vara fysiskt starka, utan även bålens muskler, höfternas och skuldrornas.
Om loppet ska springas i juli måste löparen börja sin träning redan i januari. Efter tre månaders promenader ska löparen utan svårighet kunna promenera 6 svenska mil i god takt.
Löparen ska då ha bakom sig mellan 100-200 mil, vilket gör ungefär 8-10 mil i medeltal i veckan.

När löpträningen börjar ska denna ske i halv fart, och löparen ska vara fullt påklädd under promenaderna.
Två månader efter den första löpdagen skall man försöka sig på den fulla marathondistansen, och om provet utfaller till belåtenhet, d.v.s. att uthålligheten räcker ska man ta en period på 14 dagar där man tränar snabbhet.
Man löper på gräsmatta varje dag i ca 10-20 minuter och på söndagarna promenerar man marathonsträckan. Härefter övergår man till löpning på 1, 2 och 3 mil. Snabbheten odlas genom löpning på gräsmatta omväxlande 800, 1500 och 3000 meter.

Marathonloppet och taktiken
Marathonlöparen måste löpa försiktigt i början. Det gäller att löpa med beräkning på tävlingsbanans kupering. Likaledes bör hänsyn tas till väderlek. Sommarhetta lämnar mången gång ett oväntat resultat genom att t.o.m. beprövade löpare tappa huvudet och överskatta sina krafter…

All nervositet måste vara marathonlöparen främmande. Det gäller att handla med kall beräkning och en okuvlig energi.
Farten under löpningen ska vara jämn, utan att påverkas av konkurrenternas fart.
Tålamod är huvudsaken och en välskött träning tager alltid ut sin rätt.

Marathonlöparens kritiska sträcka inträffar mellan 28 och 36 km. För att orka igenom denna sträcka får löparen spara krafter vid omkring 2 mil, och där gå proportionsvis mycket saktare än förut.
Det gäller att inte komma in i andra medtävlares steg utan hålla sina egna.

Praktiska tips
En marathonlöpare måste vårda sina fötter, ty i de flesta fall är det just de ömma fötterna som äro orsak till att löparen måste ge upp loppet. Tvätta dagligen fötterna med kallt vatten, dock aldrig före en löpning, då fötterna bör smörjas med fett.
En marathonlöpare gör kokt i att gå mycket barfota och även att löpa barfota.

ANDERS SZALKAI