Malin Ewerlöf-Krepp har tävlat i 25 år, varav sju-åtta på högsta internationella nivå. Då levde hon för löpningen och träningen styrde hela tillvaron. Nu är det lilla Ida drygt två år, Emma sju månader och maken Jan som går först. Tolv-tretton träningspass i veckan har skurits ner till fyra-fem plus lite styrka då och då. Då fungerade lördagen som en nästan helig vilodag. Nu kör hon mest på helger därför att "då har jag lättast att få hjälp med barnpassning”.
– Maratontankarna har jag haft länge, ja, ända sedan jag tävlade på bana, säger hon.
Ewerlöf-Krepp har en träningsbakgrund som överträffar det mesta. När hon tävlade som bäst låg hon stadigt på fem kvalitetspass per vecka.
– Det kunde vara allt från 150-ingar till 1200-ingar. Det ena passet var inte det andra likt. Mycket berodde också på om det var 800 eller 1500 som var huvud-distans.
En aprilvecka i Montegordo på Runner’s World’s och Nikes träningscamp fick Malin att tänka de maraton-tankar som egentligen var inställda på 2006.
– Jag körde två pass om dagen där nere. Fick visserligen träningsvärk men inte mer än att jag kände mig mogen för att testa maran.
Emma föddes i november 2004. Sex veckor senare, runt juletid, började Malin springa igen och det gick förvånansvärt lätt att komma i gång.
– Under mars och april har det blivit ett pass på 25–26 kilometer varje helg. Jag inser att jag måste hinna med några riktigt långa pass på över tre mil för att klara Stockholm Marathon.
Två gånger Västerbron och 42 kilometer är inget som skrämmer dig?
– Jag är full av respekt för båda delarna men det ska bli kul.
Malin utsågs 2004 till förbundskapten för 17-åringarna och hon ska överföra sina erfarenheter till dem. Första uppdraget var – just det – ungdomsfinnkampen. Sedan är det meningen hon ska följa dem fram till det sista juniormästerskapet som 22-åringar. Vad lärde du dig av första året?
– Mycket. Jag har framförallt lärt känna aktiva och tränare och har en helt annan koll än för ett år sedan.
Ett improviserat strandlopp på fem kilometer i Montegordo var det som verkligen tände marathongnistan.
Det kändes verkligen bra men 42 kilometer är något helt annat. Klarar jag Stockholm Marathon på tre timmar så är jag nöjd.

Meriter
JVM-guld terräng 1989
JVM-brons 1500 m 1990
JEM-guld 1500 m 1991
VM-finalist 1500 m 1997
EM-silver 800 m 1998

Personbästa
400 m 54,98 (94)
800 m 1.59,44 (98)
1500 m 4.05,49 (97)
3000 m 9.02,20 (92)
Lidingöloppet 2.00.38 (03)